Mga Salmo 53

1 Ang buangbuang nagsulti sa iyang kasingkasing, “Walay Dios.” Hugaw (sila) ug nakabuhat ug malaw-ay nga kasal-anan; walay bisan usa nga nagbuhat ug maayo.

En undervisning Davids, i chorenom ymsom till att föresjunga. De galne säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse vordne uti deras onda väsende; ingen är som godt gör.

2 Midungaw ang Dios gikan sa langit ngadto sa mga anak sa katawhan aron makita kung aduna bay nakasabot, nga nangita kaniya.

Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att han måtte se, om der någor förståndig vore, den efter Gud frågade.

3 Mibiya na silang tanan. Silang tanan nahimong daotan. Walay nagbuhat ug maayo kanilang tanan, wala gayod bisan usa.

Men de äro alle affallne, och allesammans odugelige; der är ingen, som godt gör, ja, icke en.

4 Kadto bang nagbuhat ug kasal-anan wala bay alamag— kadtong naglamoy sa akong katawhan nga daw (sila) nagkaon lamang ug tinapay ug (sila) wala ba nagtawag sa Dios?

Vilja då de ogerningsmän icke låta säga sig, de der mitt folk fräta, på det de skola föda sig? Gud åkalla de intet.

5 Anaa (sila) sa dakong kahadlok, bisan tuod walay angay kahadlokan didto; tungod kay ang Dios maoy mokatag sa bukog ni bisan kinsa nga magkampo batok kaninyo; kana nga mga tawo mapaulawan kay gisalikway man (sila) sa Dios.

Men der frukta de sig, der intet fruktande är; ty Gud förskingrar de plågares ben. Du gör dem till skam, ty Gud förmår dem.

6 O, nga ang kaluwasan sa Jerusalem moabot gikan sa Sion! Sa dihang dad-on pagbalik sa Dios ang iyang katawhan gikan sa pagkabihag, unya magmaya si Jacob ug maglipay ang Israel!

Ack, att den hjelp utaf Zion öfver Israel komma måtte, och Gud sitt fångna folk förlöste; så skulle Jacob fröjda sig, och Israel glad vara.