Mga Salmo 102
1 Dungga ang akong pag-ampo, Yahweh; dungga ang akong paghilak kanimo.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Ayaw tagoi ang imong panagway gikan kanako sa panahon sa akong kalisdanan. Pamatia ako. Sa dihang motawag ako kanimo, tubaga dayon ako.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Kay ang akong adlaw lumalabay lamang sama sa aso, ug ang akong mga bukog daw nasunog sa kalayo.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Nadugmok ang akong kasingkasing, ug sama ako sa sagbot nga nalaya. Nakalimot ako sa pagkaon sa bisan unsa nga pagkaon.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Sa padayon kong pag-agulo, naniwang ako pag-ayo.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Sama ako sa pilicano sa kamingawan, ug nahisama ako sa kwago nga anaa sa kadaot.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Nagatukaw ako sama sa biniyaan nga langgam, nga nag-inusara sa atop.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Gihagit ako sa akong mga kaaway sa tibuok adlaw; ug kadtong nagbugalbugal kanako ginamit ang akong ngalan sa pagpanunglo.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Nagkaon ako ug abo sama sa tinapay ug nasagolan ang akong imnonon sa mga luha.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Tungod sa imong hilabihan nga kasuko, gialsa mo ako aron ibundak.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Ang akong mga adlaw sama sa anino nga mahanaw, ug malaya ako sama sa sagbot.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Apan ikaw, Yahweh, magpabilin sa walay kataposan, ug ang imong kabantogan alang sa tanang kaliwatan.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Motindog ka ug kaluy-an ang Zion. Karon ang takna nga maluoy ka kaniya; ang gitagana nga takna miabot na.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Kay ang imong mga sulugoon nagpugong sa ilang mga pinalanggang mga bato ug naluoy alang sa abog sa iyang kadaot.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Ang kanasoran magpasidungog sa imong ngalan, Yahweh, ug ang tanang mga hari sa kalibotan magatahod sa imong himaya.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Gitukod pag-usab ni Yahweh ang Zion ug magpakita diha sa iyang himaya.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Nianang tungora, pagatubagon niya ang pag-ampo sa mga kabos; dili niya isalikway ang ilang mga pag-ampo.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Kay nahisulat kini alang sa umaabot nga kaliwatan, ug ang mga tawo nga wala pa nahimugso magadayeg kang Yahweh.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Kay midungaw siya gikan sa habog nga balaang dapit; gikan sa langit nakita ni Yahweh ang kalibotan,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 aron sa pagpaminaw sa agulo sa mga binilanggo, aron sa pagpagawas niadtong nasilotan sa kamatayon.
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Unya imantala sa mga tawo ang ngalan ni Yahweh sa Zion ug ang iyang pagdayeg sa Jerusalem
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 sa dihang magatigom ang katawhan ug ang mga gingharian aron sa pag-alagad kang Yahweh.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Gikuha niya ang akong kusog sa kinatung-an sa akong kinabuhi. Gipamubo niya ang akong mga adlaw.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Miingon ako, “Akong Dios, ayaw kuhaa ang akong kinabuhi sa akong pagkabatan-on; anaa ka sa tanang kaliwatan.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Kaniadto pa imo nang gipahimutang ang kalibotan; ang kalangitan mao ang buhat sa imong mga kamot.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Mangahanaw (sila) apan ikaw magapabilin; mangadaan silang tanan sama sa panapton; sama sa bisti, pahawa-on mo (sila) ug mangahanaw (sila)
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Apan ikaw mao lamang gihapon, ug walay kataposan ang imong katuigan.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Ang mga anak sa imong mga sulugoon managpadayon, ug ang ilang mga kaliwatan magkinabuhi diha sa imong presensya.”
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
