Panultihon 7
1 Akong anak, tumana ang akong mga pulong ug tipigi ang akong mga pagmando diha sa imong kaugalingon.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Tumana ang akong mga mando ug pagkinabuhi ug tipigi ang akong gitudlo ingon nga mansanas sa imong mga mata.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Ihigot kini sa imong mga tudlo; isulat kini sa papan sa imong kasingkasing.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Sultihi ang kaalam, “Ikaw ang akong igsoong babaye,” ug tawaga ang panabot nga imong suod nga paryente,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 aron nga malikay ang imong kaugalingon gikan sa dili matarong nga babaye, gikan sa langyaw nga babaye uban sa iyang malumo nga mga pulong.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Sa bintana sa akong balay nagtan-aw ako sa rehas.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Nagtan-aw ako sa walay kasinatian nga mga tawo, ug namatikdan ko taliwala sa batan-ong mga kalalakin-an ang usa ka batan-on nga walay panabot.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Kana nga batan-ong lalaki milabay sa dalan duol sa kanto sa babaye, ug miadto siya padulong sa balay niini.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 Kilomkilom kadto, sa pagsalop sa adlaw, sa panahon sa kagabhion ug sa kangitngit.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Didto gitagbo siya sa babaye, nga nagbisti sama sa usa ka gabaligya ug dungog, nga adunay bakak nga kasingkasing.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Sabaan siya ug sukwahi ang iyang mga pamaagi; dili makapuyo ang iyang mga tiil sa balay.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Karon anaa sa kadalanan, unya diha sa mercado, ug diha sa matag kanto naghulat siya aron sa pag-atake.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Busa gigunitan niya siya ug gihalokan siya, uban sa isog nga panagway miingon siya kaniya,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “Naghalad ako karong adlawa, gituman ko ang akong mga panumpa,
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 busa migawas ako aron sa pagtagbo kanimo, sa matinguhaong pagpangita sa imong panagway, ug nakaplagan ko ikaw.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Gihapinan ko ang akong higdaanan sa dekolor nga lino gikan sa Ehipto.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Gibutangan ko ang akong higdaanan ug mira, aloe, ug cinamon.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Dali, mag-inom kita hangtod matagbaw sa gugma hangtod buntag; maglipay kita pag-ayo sa mga buhat sa gugma.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Kay ang akong bana wala sa iyang balay; naglakaw siya sa halayo nga panaw.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Nagdala siya ug puntil sa salapi; mobalik siya sa adlaw sa pagtakdol sa bulan.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Sa daghang pulong nahaylo niya siya; uban sa iyang malumo nga mga ngabil napahisalaag niya siya.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Sa walay langan misunod siya kaniya sama sa baka nga pagapatyon, sama sa lagsaw nga nalit-ag,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 hangtod ang pana motusok sa atay niini. Sama siya sa langgam nga nagdali pagpadulong sa lit-ag. Wala siya masayod nga kawad-an siya sa iyang kinabuhi.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Ug karon akong mga anak, paminaw kanako, pamatia ang mga pulong sa akong baba.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Hinaot nga ang imong kasingkasing dili mopadulong sa iyang mga dalan; ayaw pagpahisalaag ngadto sa iyang mga dalan.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Siya ang hinungdan nga daghang mga tawo ang nasamdan; daghan na kaayo ang iyang gipamatay nga mga tawo.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
