Job 6
1 Unya mitubag si Job ug miingon,
Då tog Job till orda och sade:
2 “Kung matimbang pa lamang unta ang akong pag-agulo; kung ang tanan kong kagul-anan mapahimutang pa sa timbangan!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Kay karon mas bug-at pa kini kay sa balas sa kadagatan. Mao kana ang hinungdan nga sakit ang akong mga pulong.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Kay ang pana sa Makagagahom mitaop man kanako, miinom sa hilo ang akong espiritu; ang kalisang sa Dios naglaray sa pagpakigbatok kanako.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Magabahihi ba sa kaguol ang ihalas nga asno kung siya aduna pay sagbot? O magaunga ba ang baka kung siya may kumpay?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Makaon ba ang walay lami nga pagkaon kung walay asin? O aduna bay lami ang puti sa itlog?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Nagdumili ako sa paghikap niini; sama sila sa kalan-on nga luod alang kanako.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 O, maangkon ko unta ang akong gipangayo; O, nga tumanon unta sa Dios ang butang nga akong gipangandoy:
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 nga makapahimuot unta kini sa Dios ang pagdugmok kanako, nga buhian unta niya ang iyang kamot ug putlon ako niining kinabuhia!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Nga mao na unta kini ang akong ganti—bisan paman kung maglipay ako sa kasakit nga dili mawala: nga wala ko ilimod ang mga pulong sa Balaang Pinili.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Unsa ba ang akong kusog, nga ako magapaabot man? Unsa ba ang akong kataposan, nga ako magpakabuhi pa man?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ang kusog ba sa mga bato ang akong kusog? O binuhat ba sa tumbaga ang akong unod?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Dili ba tinuod man kini nga wala akoy ikatabang sa akong kaugalingon, ug ang kaalam gipapahawa na kanako?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Ngadto sa tawo nga hapit nang maluya, ang pagkamatinud-anon kinahanglan ipakita sa iyang higala; bisan paman kaniya nga mibiya sa kahadlok sa Makagagahom.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Apan ang akong kaigsoonan nagluib kanako ingon nga ugang sapa, sama sa tubig sa kasapaan nga molabay lamang kadali,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 nga miitom tungod sa yelo nga mitabon kanila, ug tungod sa niyebe nga nagtago niini.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Sa pagkatunaw niini, mangawala sila; sa dihang ting-init, mangatunaw sila sa ilang dapit.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Ang mga magbabaklay nga nanglakaw sa ilang dalan misimang alang sa tubig; nangasaag sila didto sa mamingaw nga yuta ug unya nangalaglag.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Ang mga magbabaklay nga gikan sa Tema mingtan-aw didto, samtang ang kapundokan sa Seba naglaom kanila.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Nasubo sila tungod kay naglaom sila nga makakita ug tubig. Miadto sila didto, apan nalimbongan sila.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Kay karon kamong mga higala wala nay pulos alang kanako; nakakita kamo sa akong makalilisang nga kahimtang ug nangahadlok.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Nag-ingon ba ako kaninyo, 'Hatagi ako ug usa ka butang?' O, 'Hatagi ako ug gasa gikan sa inyong bahandi?'
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 O, 'Luwasa ako gikan sa kamot sa akong mga kaaway?' O, 'Bawia ako gikan sa kamot sa mga nagdaogdaog kanako?'
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Tudloi ako, ug pagagunitan ko ang akong kalinaw; pasabta ako kung asa ako nasayop.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Pagkasakit gayod sa matuod nga mga pulong! Apan ang inyong pagbadlong, unsay gibadlong niana kanako?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Naglaraw ba kamo nga dili tagdon ang akong mga pulong, ang pagtagad sama sa hangin sa mga pulong sa tawong nawad-an ug paglaom?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Tinuod, giripahan ninyo ang mga batang ilo, ug mibaligya sa inyong mga higala sama sa nagpatigayon.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Busa karon, tan-awa intawon ako, kay sigurado gayod nga dili ako mamakak diha sa inyong atubangan.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Hunong na, nagpakiluoy ako kaninyo; wad-a ang inyong pagkadili-makatarunganon; Sa pagkatinuod, hunonga na, kay ang akong tinguha matarong.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Aduna bay daotan sa akong dila? Dili ba ang akong baba makaila man sa malaw-ay nga mga butang?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
