Job 39

1 Nasayod ka ba kung kanus-a manganak sa ilang mga nati ang mga ilahas nga kanding sa kabukiran? Nakakita ka ba sa dihang ang mga binaw nakabaton sa ilang mga nati?

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

2 Makaihap ka ba sa mga bulan nga nanamkon sila? Nasayod ka ba sa panahon nga nakabaton sila sa ilang mga nati?

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

3 Naglubog sila ug gianak ang ilang nati, ug unya natapos na ang kasakit sa ilang pagpanganak.

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

4 Nahimong kusgan ang ilang mga nati ug mitubo diha sa kaumahan; manggawas sila ug dili na mamalik pag-sab.

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

5 Kinsa may nagpalingkawas sa ihalas nga asno? Kinsa man ang nagbadbad sa hikot sa paspas nga asno,

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

6 kansang puloy-anan akong gihimo sa Arabah, iyang balay sa parat nga yuta?

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

7 Mikatawa siya sa pagtamay sa mga kasaba sa siyudad; wala niya nadunggan ang singgit sa nagmaneho.

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

8 Naglatagaw siya sa kabukiran isip iyang sibsibanan; didto nangita siya sa tanang lunhaw nga tanom aron kaonon.

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

9 Malipayon bang moalagad kanimo ang ihalas nga torong baka? Magtugot ba siya nga magpabilin sa imong pasongan?

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

10 Pinaagi sa pisi, madumalahan ba nimo ang ihalas nga torong baka aron darohon ang mga tudling? Darohon ba niya ang walog alang kanimo?

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

11 Saligan ba nimo siya tungod kay kusgan kaayo siya? Biyaan ba nimo ang imong bulohaton ngadto kaniya?

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

12 Magsalig ka ba nga dad-on niya ang imong lugas sa balay, aron tigomon ang lugas sa imong giokanan?

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

13 Magarbohon ang ostrits nga mibukhad sa mga pako, apan tag-as ba ug nalukop ang ilang balahibo sa gugma?

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

14 Kay biyaan niya ang iyang mga itlog diha sa yuta, ug gipainitan niya sila diha sa abog;

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

15 nalimot siya nga mahimong matamakan sila o nga madugmok sila sa usa ka mapintas nga mananap.

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

16 Dili maayo ang iyang pagtagad sa iyang mga piso nga daw dili kini iya; wala siya nahadlok nga mahimong kawang ang iyang paghago,

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

17 tungod kay gihikawan siya sa Dios sa kaalam ug wala siya gihatagan ug panabot.

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

18 Sa dihang paspas siyang modagan, magkatawa siya nga magtamay sa kabayo ug sa nagsakay niini.

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

19 Gihatagan mo ba ang kabayo sa iyang kusog? Gibistihan mo ba ang iyang liog sa iyang daw nag-awas nga buhok sa ulo?

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

20 Napalukso na ba nimo siya sama sa dulon? Gikahadlokan pag-ayo ang kahalangdon sa iyang pagpangusmo.

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

21 Nagpanikad siya sa tibuok niyang kusog ug nagmalipayon sa iyang kusog; nagdali siya sa pagsugat sa mga hinagiban.

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

22 Gitamay niya ang kahadlok ug wala naluya; dili siya motalikod sa espada.

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

23 Ang sakoban nag-uyog diha sa iyang kiliran, uban sa nagpangidlap nga bangkaw.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

24 Gilamoy niya ang yuta sa kabangis ug hilabihang kasuko; sa tingog sa budyong, dili siya magpabilin ug barog sa usa lamang ka dapit.

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

25 Sa tanang higayon nga motingog na ang budyong, moingon siya, 'Aha!' Nasimahoan na niya ang gubat sa layo pa lamang— ang daw dalugdog nga panagsinggit sa mga nagdumala sa kasundalohan ug sa mga singgit panahon sa gubat.

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

26 Pinaagi ba sa imong kaalam nga habog nga milupad ang banog, nga iyang gibukhad ang iyang mga pako alang sa habagatan?

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

27 Pinaagi ba sa imong mga mando nga ang agila mipataas ug nagbuhat ug salag ngadto sa habog nga dapit?

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

28 Nagpuyo siya sa mga pangpang ug lig-on nga naghimo sa iyang panimalay sa kinatumyan sa pangpang.

På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

29 Gikan didto nangita siya sa iyang mga dagitonon; nakita sila sa iyang mga mata gikan sa layo kaayo nga dapit.

Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

30 Ang iyang mga piso usab moinom ug dugo; kung diin ang mga patay nga tawo, atua usab siya.”

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.