Job 30

1 Karon kadtong mga mas batan-on pa kay kanako puro lamang pagbiaybiay ang ilang ginabuhat kanako— kini nga mga batan-ong kalalakin-an kansang mga amahan nga wala nako gitugotan sa pagtrabaho tupad sa mga iro sa akong mga panon.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 Sa pagkatinuod, ang kusog sa mga kamot sa ilang amahan, unsaon man niini pagtabang kanako— mga kalalakin-an nga ang mga kusog sa pagkahamtong nahanaw na?

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 Payat na kaayo sila tungod sa kawalad-on ug sa kagutom; nag-usap sila sa ugang yuta diha sa kangitngit sa kamingawan ug biniyaan.

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 Nangutlo sila ug dahon sa tunokong mga tanom; ang mga gamot sa tambo mao ang ilang mga pagkaon.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 Gipalayas sila gikan sa taliwala sa katawhan nga nagasinggit kanila ingon nga sila mga kawatan.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 Maong nagpuyo sila sa suba sa mga walog, sa mga lungag sa yuta ug sa mga bato.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 Uban sa tonukong mga sagbot nag-ngisi sila sama sa mga asno; ilalom sa tonukong mga sagbot nagtigom sila.

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 Mga kaliwat sila sa mga buangbuang, sa pagkatinuod, wala silay mga pulos nga mga lalaki; gipalayas sila sa yuta pinaagi sa mga bunal.

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 Apan karon, ang ilang mga anak nga lalaki maoy nagbugalbugal kanako pinaagi sa alawiton; sa pagkatinuod, kataw-anan ako alang kanila.

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 Nagdumot ug nagpalayo sila kanako; wala sila nagduhaduha sa pagluwa sa akong dagway.

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 Tungod kay gitanggalan sa Dios ug pisi ang akong pana ug gipaantos ako, ug mao nga kining mga tawhana dili na makapugong sa ilang kaugalingon dinhi kanako.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 Sa akong tuong kamot mibangon ang mga tigpasiugda ug kagubot; gipalayas nila ako ug nagbuhat sila ug harang batok kanako.

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 Giguba nila ang akong agianan; gipahamtangan nila ako ug mga katalagman, mga lalaki nga walay bisan usa nga makapugong.

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 Gisulong nila ako sama sa mga sundalo nga miagi sa dakong lungag sa paril sa siyudad; taliwala sa pagkagun-ob nagligidligid sila sa ilang kaugalingon padulong kanako.

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 Miabot ang kalisang kanako; nahanaw ang akong dungog ingon nga gipadpad sa hangin; ang akong kaadunahan milabay lamang sama sa panganod.

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 Karon ang akong kinabuhi gibubo gikan kanako; daghang mga adlaw sa pag-antos ang gibutang kanako.

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 Sa kagabhion ang akong mga kabukogan gipangtusok; ang kasakitan nga nagkitkit kanako walay pagpahulay.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 Ang dakong kusog sa Dios mikupot sa akong bisti; miputos kini kanako sama sa kwelyo sa akong kupo.

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 Gilabay niya ako ngadto sa lapok; nahisama ako sa abog ug abo.

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 Nagtuaw ako kanimo, Dios, apan wala mo ako gitubag; mibarog ako, apan wala mo ako tan-awa.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 Nausab kana ug nagmadagmalon kanako; pinaagi sa kusog sa imong kamot imo akong gilutos.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 Gisakwat mo ako ngadto sa hangin ug gipasagdan mo kini nga magdala kanako; gilabay mo ako pabalikbalik diha sa unos.

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 Tungod kay nasayod ako nga dalhon ako nimo ngadto sa kamatayon, ngadto sa balay nga mao gayoy padulngan sa tanang buhi.

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 Bisan pa man, dili ba walay makatuy-od sa iyang kamot aron sa pagpangayo ug tabang sa dihang matumba siya? Dili ba magpakitabang man kadtong anaa sa kalisod?

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 Wala ba ako mihilak kaniya nga anaa sa kalisdanan? Wala ba ako nagsubo sa tawo nga nanginahanglan?

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 Sa dihang nangita ako sa maayo, daotan hinuon ang miabot; sa dihang nagpaabot ako sa kahayag, ang kangitngit hinuon maoy niabot.

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 Nasamok ang akong kasingkasing ug walay pahulay; ang mga adlaw sa kasakitan miabot kanako.

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 Naglakaw ako nga itom ang panit apan dili tungod sa adlaw; nagbarog ako diha sa panagtigom ug nangayog tabang.

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 Nahimo akong igsoon sa ihalas nga mga iro, ug nahimong kauban sa mga ostrits.

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 Itom ang akong panit ug nangataktak kini gikan kanako; ang akong kabukogan nangasunog sa kainit.

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 Busa ang akong alpa nakatono sa mga alawiton sa pagbangotan, ang akong plawta alang niadtong nanganta nga nagdangoyngoy.

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.