< Job 26 >
1 Unya mitubag si Job ug miingon,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Giunsa nimo pagtabang kadtong tawo nga walay gahom! Giunsa nimo pagluwas ang bukton nga walay kusog!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Giunsa man nimo pagtambag kadtong walay kaalam ug pagpahibalo kaniya sa maayong kahibalo!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Kang kinsa man nga panabang ang mga pulong nga imong gipanulti? Kang kinsa man nga espiritu ang migawas gikan kanimo?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Nagkurog ang patay ilawom sa katubigan, ug kadtong nagpuyo uban kanila.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Ang Sheol hubo atubangan sa Dios; bisan pa ang pagkaguba walay tabon batok kaniya. (Sheol )
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol )
7 Giinat niya ang amihan ibabaw sa kawanangan ug gisab-it ang kalibotan sa wala.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Gibugkos niya ang katubigan sa iyang baga nga mga panganod, apan ang mga panganod wala magisi diha kanila.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Gitabonan niya ang panagway sa bulan ug gipakatag ang iyang mga panganod niini.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Gikulit niya ang lingin nga utlanan ibabaw sa katubigan sama sa linya taliwala sa kahayag ug kangitngit.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Ang mga haligi sa langit magkurog ug nahibulong sa iyang pagbadlong.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Gipahunong niya ang dagat sa iyang gahom; pinaagi sa iyang panabot gigupok niya si Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Pinaagi sa iyang gininhawa, gihawanan niya ang kalangitan sa bagyo; ang kalangitan nahawanan sa bagyo; nitusok ang iyang kamot sa mikagiw nga bitin.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Tan-awa, kini tipik lamang sa iyang mga pamaagi; unsa kagamay sa hunghong nga madungog nato kaniya! Kinsa man ang makasabot sa dalugdog sa iyang gahom?”
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?