Job 21
1 Unya mitubag si Job ug miingon,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Patalinghogi pag-ayo ang akong isulti, ug tugoti kini nga mohupay kaninyo.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Paantosa ako, ug magasulti usab ako; human ako makasulti, tamaya dayon ako.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Alang kanako, sa tawo ba ang akong sumbong? Nganong kinahanglan man nga dili ako mag-apura?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Tan-wa ako ug katingala, ug ibutang ang imong kamot sa imong baba.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Sa paghunahuna ko sa akong mga pag-antos, nasamok gayod ako, ug nagagunit ang kahadlok sa akong unod.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Nganong nagpadayon man ang mga daotang tawo sa pagkabuhi, hangtod matigulang, ug magdako nga kusgan diha sa gahom?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Nagmalig-on ang ilang mga kaliwatan atubangan sa ilang panan-aw, ug nalig-on ang ilang kaliwatan atubangan sa ilang mga mata.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Ang ilang mga balay mahilayo gikan sa kahadlok; bisan ang sungkod sa Dios anaa kanila.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Misanay ang ilang torong baka; wala gayod kini napakyas sa pagbuhat niana; ang ilang mga bayeng baka nanagpanganak ug wala nangamatay ang ilang mga nati.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Pagawason nila ang ilang mga anak sama sa panon sa mananap, ug nanagsayaw ang ilang mga anak.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Nanag-awit sila uban ang mga tambor ug alpa ug nagsadya uban sa mga sonata sa plawta.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Moingon sila sa Dios, 'Biya gikan kanamo tungod kay wala kami nangandoy ug bisan unsa nga kahibalo sa imong mga pamaagi.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Unsa man ang Gamhanan, nganong kinahanglan man nga mosimba kita kaniya? Unsa man ang atong makuha kung moampo kita kaniya?'
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Tan-awa, dili ba ang ilang kadagaya anaa man sa ilang mga kamot? Wala akoy mahimo sa tambag sa daotang tawo.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Makapila man ka higayon nga ang suga sa tawong daotan palungon, o nga ang kalamidad mahitabo kanila? Makapila man ka higayon nga maghatag kanila ang Dios ug kalisdanan pinaagi sa iyang kasuko?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Makapila man ka higayon nga mahimo silang sama sa uhot atubangan sa hangin o sama sa tahop nga mapalid sa bagyo?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Miingon kamo, 'Nagalista ang Dios sa kasal-anan sa iyang mga anak aron bayran nila kini.' Tugoti nga siya mismo ang mobayad niini, aron masayod siya sa iyang kasal-anan.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Tugoti nga makita niya ang iyang pagkalaglag, ug tugoti siya sa pag-inom sa kasuko sa Makagagahom.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Kay unsa man ang kalabotan niya sa iyang pamilya sa dihang ang gidaghanon sa iyang mga bulan giputol na?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Aduna bay makatudlo sa Dios ug kaalam nga bisan man gani ang anaa sa kahitas-an iyang ginahukman?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Ang tawo mamatay diha sa iyang tibuok kusog, hingpit nga hilom ug kalmado.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Napuno sa gatas ang iyang lawas, ug ang kinauyokan sa iyang bukog nagyamog ug anaa sa maayo nga panlawas.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Ang usa ka tawo namatay sa kapait sa kalag, ang usa ni wala nakasinati ug bisan unsang butang nga maayo.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Managsama sila nga mihigda sa yuta; ang mga ulod nitabon kanilang duha.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Tan-awa, nasayod ako sa inyong mga hunahuna, ug sa inyong mga pamaagi aron himoon akong sayop.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Kay kamo moingon, 'Asa man karon ang balay sa prinsipe? Asa man ang tolda nga gipuy-an kaniadto sa daotang tawo?'
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Wala ba kamo nangutana sa mga tawong nagapanaw? Wala ba kamo nasayod sa kamatuoran nga ilang giingon,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 nga ang daotang tawo ipahilayo sa adlaw sa kalamidad, ug nga ipahilayo siya gikan sa adlaw sa kasuko?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Kinsa man ang mohukom sa binuhatan sa tawong daotan sa iyang atubangan? Kinsa man ang mobayad sa iyang gibuhat?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Hinuon ipakatawo siya aron ilubong; ang tawo magbantay sa iyang lubnganan.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Ang tibugol nga yuta sa walog mahimong tam-is kaniya; ang tanang mga tawo magasunod kaniya, ingon nga adunay dili maihap nga katawhan sa iyang atubangan.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Unsaon man ninyo ako paghupay sa walay pulos nga butang, nga bakak man gani ang inyong mga tubag?”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
