Job 19
1 Unya mitubag si Job ug miingon,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Hangtod kanus-a man ninyo ako paantoson ug dugmokon pinaagi sa mga pulong?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Ikanapulo na kini nga higayon nga inyo akong gisaway; wala kamo naulaw sa daotan ninyo nga pagtagad kanako.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Kung tinuod man nga ako nasayop, ang akong sayop magpabilin nga akoa nang tulubagon.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Kung ikaw manghambog batok kanako ug mapatuo nimo ang matag-usa nga ako nagpakaulaw,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 nan angay nimong mahibaloan nga ang Dios nagbuhat ug daotan kanako ug nadakpan ako sa iyang pukot.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Tan-awa, nagtawag ako ug nag-ingon nga nakabuhat ako ug sayop, apan wala ako gidungog; nagpakitabang ako, apan walay katarong.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Giparilan niya ang akong dalan aron dili ako makaagi, ug gipangitngit niya ang akong agianan.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Gitanggal niya kanako ang akong himaya, ug gikuha niya ang korona sa akong ulo.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Giguba niya ako sa tanang bahin, ug nawala ako; giibot niya ang akong mga paglaom sama sa kahoy.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Gipasilaob usab niya ang iyang kapungot batok kanako; giisip niya ako nga usa sa iyang mga kaaway.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Nanagtigom ang iyang kasundalohan; naghimo silag mapatungan nga yuta batok kanako ug nagkampo libot sa akong tolda.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Gipahilayo niya kanako ang akong kaigsoonan; ang akong mga kaila layo na kanako.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Gipakyas ako sa akong kaparyentihan; gikalimtan ako sa akong mga suod nga higala.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Ang mga nagpuyo isip bisita sa akong balay ug ang akong mga babaye nga sulugoon nag-isip kanako nga dumuduong; langyaw ako sa ilang panan-aw.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Gitawag ko ang akong sulugoon, apan wala siya mitubag bisan pag nangaliyupo ako kaniya pinaagi sa akong baba.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Ang akong gininhawa makapasuko sa akong asawa; ang akong mga pangaliyupo gidumtan sa akong kaugalingong mga igsoong lalaki ug babaye.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Bisan ang mga bata nagbiaybiay kanako; kung mobarog ako aron pagsulti, mosulti sila batok kanako.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Ang tanan nakong mga higala naglikay na kanako; kadtong akong mga gihigugma nakigbatok na kanako.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Ang akong mga bukog nagpilit sa akong panit ug sa akong unod; nakasugakod nalang ako pinaagi sa akong lagus.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Kaluy-i ako, kaluy-i ako, akong mga higala, kay ang kamot sa Dios mihikap kanako.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Nganong gilutos man ninyo ako nga daw kamo ang Dios? Nganong wala man kamo matagbaw sa pagsakit sa akong unod?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 Oh, hinaot nga ang akong mga pulong mahisulat karon! Oh, hinaot nga gisulat kini sa libro!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 Oh, hinaot nga pinaagi sa puthaw nga tinalinisan ug tingga ikulit kini diha sa bato hangtod sa hangtod!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Apan alang kanako, nasayod ko nga ang akong Manluluwas buhi, ug sa kataposan mobarog siya sa kalibotan;
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 human ang akong panit, madunot kining lawasa, unya diha sa akong unod makita ko ang Dios.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Makita ko siya, ako mismo makakita kaniya sa akong kiliran; makita ko siya sa akong mga mata, ug dili sama sa langyaw. Ang akong kidney mawala uban kanako.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Kung moingon ka, 'Unsaon nato siya paglutos! Ang gamot sa iyang kagubot anaa kaniya,'
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 angay kang mahadlok sa espada, kay ang kapungot nagdala sa silot sa espada, aron ka makahibalo nga adunay paghukom.”
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
