Job 10

1 Gikapuyan na ako sa akong kinabuhi; ipadayag ko na ang akong sumbong; mosulti na ako sa kapaitan sa akong kalag.

Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

2 Mosulti ako sa Dios, 'Ayaw dayon ako hukmi; ipakita una kanako nganong gipasanginlan mo ako.

Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

3 Maayo ba kini alang kanimo nga makapanlupig kanako, aron tamayon ang buhat sa imong mga kamot samtang mipahiyom ikaw sa mga laraw sa mga daotan?

Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

4 Aduna ka bay mga mata nga unodnon? Makita mo ba ang sama sa nakita sa tawo?

Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

5 Ang imong mga adlaw sama ba sa mga adlaw sa katawhan o ang imong mga katuigan sama ba sa katuigan sa mga tawo,

Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

6 nga nagpangita ka man sa akong kalapasan ug nagsusi sa akong mga sala,

eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

7 bisan tuod nasayod ka nga ako dili sad-an ug walay usa nga makaluwas kanako gikan sa imong kamot?

du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

8 Ang imong mga kamot naghulma ug nag-umol kanako, apan nagalaglag ka man kanako.

Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

9 Hinumdumi, ipakilooy ko kanimo nga giumol mo ako sama sa lapok; dad-on mo ba ako pag-usab sa abug?

Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

10 Dili ba gibubo mo man ako sama sa gatas ug gipagahi daw sama sa keso?

Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

11 Giputos mo ako sa panit ug sa unod ug gisumpay mo ang akong kabukogan uban ang kaugatan.

Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

12 Gihatagan mo ako sa kinabuhi ug matinud-anong kasabotan; ang imong pagtabang nagbantay sa akong espiritu.

Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

13 Apan kining mga butanga gitagoan mo sa imong kasingkasing— nasayod ako nga mao kini ang imong gihunahuna:

Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

14 nga kung makasala ako, timan-an mo kini; dili mo ako ipalingkawas sa akong kasaypanan.

om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

15 Kung daotan man ako, alaot ako; bisan kung ako matarong pa, dili ko mahangad ang akong ulo, sanglit kay puno man ako sa kaulawan ug nagtan-aw sa akong kaugalingong pag-antos.

Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

16 Kung ang akong ulo mohangad lamang sa iyang kaugalingon, mogukod ka kanako sama sa usa ka liyon; ikaw nagpadayag na usab kanako sa imong pagkagamhanan.

Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

17 May bag-o kang mga saksi batok kanako ug misamot ang imong kasuko batok kanako; gigubat mo ako uban sa mga bag-ong kasundalohan.

Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

18 Nan, nganong gipagawas mo pa man ako sa tagoangkan? Namatay na lamang unta ako ug wala na untay mata nga nakakita kanako.

Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

19 Wala na lamang unta ako gipakatawo; Gihatod na lamang unta ako gikan sa tagoangkan paingon sa lubnganan.

hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

20 Dili ba hamubo na lamang ang akong mga adlaw? Nan undanga na, pasagdi ako nga mag-inusara, aron nga makapahulay ako sa makadiyut,

Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

21 sa dili pa ako molakaw sa dapit ug dili na mobalik, ngadto sa yuta sa kangitngit ug sa anino sa kamatayon,

innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

22 ang yuta mangitngit ingon sa tungang gabii, sa yuta sa anino sa kamatayon, walay kahapsayan diin ang kahayag sama sa tungang gabii.”'

till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.