Isaias 1

1 Ang Panan-awon ni Isaias nga anak nga lalaki ni Amoz, nga nakita niya mahitungod sa Juda ug sa Jerusalem, sa mga adlaw ni Uzia, Jotam, Ahaz, ug Hezekia nga mga hari sa Juda.

Detta är Esaia syn, Amos sons, den han såg om Judo och Jerusalem, uti Ussia, Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid.

2 Dungga kalangitan, ug paminaw kalibotan; kay nagsulti si Yahweh: “giatiman ko ug gipadako ang mga katawhan, apan misupak sila batok kanako.

Hörer, I himlar, och du jord, fattat med öronen; ty Herren talar: Jag hafver uppfödt barn, och upphöjt, och de äro mig affällige vordne.

3 Nakaila ang baka sa tag-iya niini, ug ang asno sa pasungan sa iyang agalon, apan wala makaila ang Israel, ug wala makasabot ang Israel.”

En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Israel känner det intet, och mitt folk förstår det intet.

4 Alaot ang nasod nga makasasala! Ang katawhan nga napuno sa pagkadaotan, kaliwat sa mga nagabuhat ug daotan, mga anak nga nagabuhat ug mahugaw! Gisalikway nila si Yahweh, gitamay nila ang Usa ka Balaan sa Israel, mibiya sila gikan kaniya.

Ack! ve det syndiga folket; det folket af stor misshandel, den arga säden, de skadeliga barnen, som öfvergifva Herran, försmäda, den Heliga i Israel, och vända tillbaka.

5 Nganong gibunalan pa man gihapon kamo? Nganong hilabihan man kamo kamasinupakon? Nagmasakiton ang tibuok ulo, naluya ang tibuok kasingkasing.

Hvad skall man mer slå eder, medan I afviken ju desto mer? Hela hufvudet är krankt, hela hjertat är försmäktadt.

6 Gikan sa lapalapa hangtod sa ulo walay bahin niini nga maayo; apan mga samad lamang, ug mga pangos, ug bag-ong mga samad; nga wala pa naulian, nahinloan, nabugkosan, ni gipahiran ug lana.

Ifrå fotbjellet allt upp till hufvudet är der intet helt uppå; utan sår, svullnad och etterböld, de der intet plåstrade, eller förbundne, eller med olja mökte äro.

7 Nagun-ob ang inyong nasod ug nasunog ang inyong mga siyudad; gun-obon sa mga langyaw diha sa inyong atubangan—ang inyong kaumahan, —biniyaang guba gibuntog sa mga langyaw.

Edart land är öde; edra städer äro uppbrände med eld; främmande förtära eder åker för edor ögon, och han är öde, såsom det de främmande förhärjat hafva.

8 Mahibilin ang anak nga babaye sa Zion sama sa usa ka payag nga anaa sa parasan, sama sa usa ka silonganan nga anaa sa pipinohan, sama sa usa ka siyudad nga gipalibotan sa kaaway.

Men hvad ännu qvart är af dottrene Zion, det är lika som en hydda uti enom vingård, och såsom en vaktebod uti stubbåkren; såsom en förhärjad stad.

9 Kung wala nagbilin si Yahweh nga labawng makagagahom ug gamay nga kaliwat alang kanato, mahisama kita sa Sodoma ug Gomora.

Om Herren Zebaoth icke läte oss något litet igenblifva, så vore vi lika som Sodom, och lika som Gomorra.

10 Dungga ang pulong ni Yahweh, kamong mga pangulo sa Sodoma; paminaw sa balaod sa atong Dios, kamong katawhan sa Gomora:

Hörer Herrans ord, I Sodomitiske Förstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorriska folk.

11 Miingon si Yahweh “Unsa man ang gidaghanon sa inyong halad nganhi kanako?” “Nakabaton ako ug igong halad nga sinunog nga mga karnero ug gipatambok nga mga mananap; ug dugo sa mga baka, mga nating karnero, o mga kanding nga wala ko gikahimut-an.

Hvad skall jag med edart myckna offer? säger Herren; jag är mätt af vädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lambars och bockars blod.

12 Sa dihang moabot kamo aron sa pagpakita sa akong atubangan, kinsa man ang nagsugo niini kaninyo, aron sa pagtunob sa akong mga hawanan?

Då I kommen in till att te eder för mig; ho äskar sådant af edra händer, att I skullen träda in uppå mina gårdar?

13 Ayaw na pagdala ug mga walay pulos nga halad; usa ka dulomtanan ang insenso alang kanako; ang inyong bag-ong bulan ug ang mga panagtigom sa Adlawng igpapahulay—dili ko maantos kining daotan kaayo nga mga panagtigom.

Hafver icke mer spisoffer fram fåfängt; rökverk är mig styggeligit; nymånader och Sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida; ty I bedrifven afguderi och våld i dem.

14 Gikasilagan ko ang inyong bag-ong mga bulan ug ang inyong pinili nga mga kasaulogan; kabug-aton kini alang kanako; gikapoy ako sa pag-antos kanila.

Min själ hatar edra nymånadar och årstider; jag är ledse dervid, jag orkar icke lida dem.

15 Busa sa dihang ibayaw ninyo ang inyong mga kamot sa pag-ampo, itago ko ang akong mga mata gikan kaninyo; bisan pa ug mag-ampo kamo sa makadaghan, dili ako maminaw; nabulit sa dugo ang inyong mga kamot.

Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock min ögon ifrån eder; och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock intet; ty edra händer äro fulla med blod.

16 Hugasi, hinloi ang inyong kaugalingon, biyai ang daotan ninyong mga binuhatan gikan sa akong panan-aw; hunonga ang pagkadaotan;

Tvår eder, görer eder rena, lägger bort edart onda väsende ifrå min ögon; vänder igen af det onda;

17 pagtuon sa pagbuhat ug maayo; pangita ug kaangayan, tul-ira ang pagdaugdaog, hatagi ug kaangayan ang mga ilo, ug labani ang balo.”

Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är, hjelper dem förtryckta, skaffer dem faderlösa rätt, och hjelper enkones sak.

18 Dali karon, ug maghusay kita,” miingon si Yahweh; “bisan pa ug pula ang inyong mga sala, maputi kini sama sa niebe; bisan pa ug sama sa dagtom pula ang inyong mga sala, maputi kini sama sa balahibo sa karnero.

Så kommer då sedan, och låter oss gå med hvarannan till rätta, säger Herren: Om edra synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull.

19 Kung magmasinugtanon ug magmatinuman kamo, makakaon kamo sa abot sa yuta,

Viljen I höra mig, så skolen I nyttja landsens goda.

20 apan kung modumili ug mosupak kamo, laglagon kamo sa espada,” kay gisulti kini sa baba ni Yahweh.

Viljen I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af svärd förtärde varda; ty Herrans mun säger det.

21 Giunsa pagkahimong nagbaligya ug dungog sa matinud-anong siyudad! Puno siya sa hustisya—puno siya sa pagkamatarong, apan karon puno siya sa mga mamumuno.

Huru kommer det till, att den fromme staden är vorden en sköka? Han var full med rätthet, rättvisan bodde derinne; men nu mördare.

22 Dili lunsay ang imong plata, sinagolan ug tubig ang imong bino.

Ditt silfver är vordet slagg, och ditt vin förmängdt med vatten.

23 Nagmasinupakon ang imong mga prinsipe ug kauban sa mga kawatan; nahigugma ang tanan sa suhol ug nagtinguha sa bayad. Wala nila dapigi ang mga ilo, ni ang mga sumbong sa mga balo nga miabot sa ilang atubangan.

Dine Förstar äro affällige, och tjufvars stallbröder; de taga alle gerna gåfvor, och fara efter skänker; dem faderlösa skaffa de icke rätt, och enkones sak kommer intet inför dem.

24 Busa mao kini ang gipahayag sa Ginoo nga si Yahweh nga labawng makagagahom, ang Usa ka Gamhanan sa Israel: “Alaot sila! Panimaslan ko ang mga nakigbatok kanako, ug panimaslan ko mismo ang akong mga kaaway;

Derföre säger Herren, Herren Zebaoth, den mäktige i Israel: Ack ve! Jag måste trösta mig igenom mina fiendar, och hämna mig igenom mina ovänner;

25 ipaatubang ko batok kanimo ang akong kamot, pagahinloan ko ang imong taya, ug mawala kining tanan.

Och måste vända mina hand emot dig, och utrensa ditt slagg som aldrarenast, och borttaga allt ditt tenn;

26 Ipahibalik ko ang imong mga maghuhukom sama sa una, ug ang imong mga magtatambag sama sa sinugdan; human niana pagatawagon ka nga siyudad sa pagkamatarong, usa ka matinud-anon nga lungsod.”

Och gifva dig åter domare igen, såsom de voro tillförene, och rådherrar, såsom i begynnelsen; då skall du heta rättvisones stad, och en from stad.

27 Lukaton ang Zion pinaagi sa hustisya, ug ang iyang paghinulsol pinaagi sa pagkamatarong.

Zion måste igenom rätt förlossad varda, och hans fångar igenom rättfärdighet;

28 Malaglag ang mga masinupakon ug ang mga makasasala, ug kadtong mibiya kang Yahweh makahiagom sa ingon.

Att de öfverträdare och syndare skola tillsamman sönderkrossade varda, och de, som öfvergifva Herran, förgås.

29 Kay maulawan kamo pinaagi sa sagradong mga kahoy nga akasya nga inyong gitinguha, ug maulawan kamo pinaagi sa mga tanaman nga inyong gipili.

Ty de måste komma på skam öfver de ekar, der I lust till hafven, och blygas öfver de lustgårdar, som I utväljen;

30 Kay mahisama kamo sa akasya nga malaya ang dahon, ug sama sa tanaman nga walay tubig.

När I varden såsom en ek med torr löf, och såsom en lustgård utan vatten;

31 Mahisama sa sugnod ang kusgan nga tawo, ug sama sa siga ang iyang buhat; modilaab silang duha ug walay makapalong niini.”

När beskärmet varder såsom blår, och dess verk såsom en gnista; och både tillhopa brinnen, så att ingen utsläcker det.