Isaias 64

1 “O, kung imong gision ang kalangitan ug mokanaog ka! Mangurog ang kabukiran diha sa imong presensya,

O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;

2 ingon nga ang kalayo magsunog sa kasagbotan, o ang kalayo nga makapabukal sa tubig, O, nga masayran sa imong mga kaaway ang imong ngalan, aron mangurog ang kanasoran diha sa imong presensya!

Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.

3 Kaniadto, sa dihang gihimo mo ang kahibulongang mga butang nga wala namo gidahom, mikanaog ka, ug nangurog ang kabukiran sa imong presensya.

Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;

4 Sukad kaniadto wala gayoy usa nga nakadungog o nakasabot, ni nakakita sa Dios gawas kanimo, nga naghimo sa mga butang nga nagpaabot alang kaniya.

Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.

5 Mianhi ka aron sa pagtabang sa mga nagmaya sa pagbuhat ug matarong, kadtong naghinumdom sa imong mga pamaagi ug nagtuman niini. Nasuko ka sa dihang nakasala kami. Kanunay sa imong mga pamaagi kami naluwas.

Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.

6 Kay nahimo kaming tanan sama sa usa ka hugaw, ug ang tanan namong matarong nga buhat sama lamang sa hugaw nga trapo. Nangalaya kaming tanan sama sa mga dahon; ang among mga kasaypanan, sama sa hangin nga mipalid kanamo.

Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.

7 Wala gayoy mitawag sa imong ngalan, nga naningkamot sa pagkupot kanimo. Kay gilingiw mo man ang imong panagway gikan kanamo ug gipasagdan sa among mga kasaypanan.

Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.

8 Apan, O Yahweh, ikaw ang among amahan; kami ang lapok. Ikaw ang among magkukolon; ug kaming tanan mga binuhat sa imong kamot.

Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.

9 Busa ayaw intawon palabi ug kasuko, O Yahweh, ni hinumdomi ang among mga sala. Palihog tan-awa kaming tanan, nga imong katawhan.

Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.

10 Nahimong kamingawan ang balaan mong mga siyudad; ang Zion nahimong kamingawan, naawaaw na ang Jerusalem.

Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.

11 Gisunog ang among balaan ug matahom nga templo kung diin gisimba ka sa among mga katigulangan, ug nagun-ob ang tanang matahom didto.

Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.

12 Giunsa mo man sa pagpugong O Yahweh? Magpakahilom ka ba lamang ug padayon mo ba kaming pakaulawan?”

Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?