< Isaias 24 >

1 Tan-awa, hapit na himoon ni Yahweh nga awaaw ang kalibotan, laglagon kini, gun-obon ang matag yuta, ug patibulaagon ang mga lumolupyo niini.
Se, Herren tømmer jorden og legger den øde; han omskifter dens skikkelse og adspreder dem som bor på den.
2 Mahitabo kini, ingon man sa katawhan, mao usab sa pari, ingon man sa sulugoon, mao usab sa iyang agalon; ingon man sa katabang, mao usab sa iyang kabit, ingon man sa mga mopalit, mao usab sa mobaligya; ingon man sa nagpautang; mao usab sa mangutang; ingon man sa modawat ug tubo, mao usab sa mohatag ug tubo.
Da går det presten som folket, herren som trælen, fruen som trælkvinnen, selgeren som kjøperen, låntageren som långiveren, ågerkaren som hans skyldner.
3 Laglagon ug mawagtang ang yuta sa hingpit; kay misulti si Yahweh niini nga pulong.
Tømmes, ja tømmes skal jorden og plyndres, ja plyndres; for Herren har talt dette ord.
4 Mauga ug mogahi ang yuta, mokaging ug mahanaw ang kalibotan, madunot ang inila nga katawhan sa yuta.
Jorden sørger og visner bort; jorderike sykner og visner bort; de ypperste av dem som bor på jorden, sykner bort.
5 Gihugawan ang kalibotan sa mga lumolupyo niini tungod kay wala nila tumana ang mga balaod, gisupak ang mga kasugoan, ug giguba ang walay kataposang kasabotan.
Og jorden er vanhelliget under dem som bor på den; for de har krenket lovene, overtrådt budet, brutt den evige pakt.
6 Busa lamoyon sa tunglo ang yuta, ug makaplagan nga sad-an ang mga lumolupyo niini. Masunog ang mga lumolupyo sa yuta, ug diyutay nalang ang katawhan nga mabilin.
Derfor fortærer forbannelse jorden, og de som bor på den, må bøte; derfor brenner jordboerne, og det blir bare få mennesker igjen.
7 Mohubas ang bag-ong bino, malaya ang paras, ug magdangoyngoy ang tanang malipayon.
Mosten visner, vintreet sykner bort; alle de som før var så hjerteglade, sukker nu.
8 Mohunong ang malipayon nga tingog sa mga tamborin, ug ang paghudyaka niadtong nagakalipay; ug miundang ang malipayon nga lira.
Det er forbi med gleden ved trommenes lyd, det er slutt med de jublendes larm; det er forbi med gleden ved citarens klang.
9 Dili na sila moinom ug bino ug moawit, ug pait na ang ilimnon niadtong moinom niini.
De drikker ikke lenger vin under sang; besk er den sterke drikk for dem som drikker den.
10 Nagun-ob na ang siyudad sa kagubot; sirado ug walay sulod ang matag balay.
Nedbrutt er den øde by; stengt er hvert hus, så ingen kan gå inn.
11 Adunay panaghilak sa kadalanan tungod sa bino; mingitngit ang tanang kalipay, nahanaw ang pagkamalipayon sa yuta.
På gatene lyder klagerop over vinen; all glede er borte, landets fryd er blitt landflyktig.
12 Magpabilin sa siyudad nga awaaw, maguba ang ganghaan ngadto sa pino.
Tilbake i byen er bare ødeleggelse, og porten er slått i stumper og stykker.
13 Kay mao kini ang mahitabo sa tibuok yuta taliwala sa mga nasod, sama sa dihang pukpokon ang kahoy nga olibo, ug sama sa hagdawonon sa dihang mahuman na ang pagpupo sa ubas.
For således skal det gå til blandt folkene på jorden som når oliven slåes ned, som ved efterhøsten, når vinhøsten er forbi.
14 Ipatugbaw nila ang ilang mga tingog ug mosinggit sa kahalangdon ni Yahweh, ug malipayon nga mosinggit gikan sa dagat.
De, de skal opløfte sin røst og rope med fryd; over Herrens herlighet jubler de fra havet.
15 Busa himayaa si Yahweh sa sidlakan, ug sa gagmay nga mga pulo sa dagat maghatag ug kahimayaan sa ngalan ni Yahweh, ang Dios sa Israel.
Ær derfor Herren, I som bor i Østens land; ær Herrens, Israels Guds navn, I som bor på havets øer!
16 Nadungog namo gikan sa layong dapit nga bahin sa kalibotan ang alawiton, “Himaya alang sa usa nga matarong!” Apan miingon ako, “Nagkaluya ako, alaot ako! Ang maluibon nagmaluibon; oo, ang maluibon nagmaluibon gayod.”
Fra jordens ytterste kant hører vi lovsanger: Ære være den Rettferdige! Men jeg sier: Jeg forgår, jeg forgår, ve mig! Røvere røver, ja, røvere røver og plyndrer.
17 Kahadlok, ang bung-aw ug ang lit-ag anaa kaninyo, mga lumolupyo sa yuta.
Gru og grav og garn over dig, du som bor på jorden!
18 Si bisan kinsa nga moikyas sa tingog sa kahadlok mahulog ngadto sa bung-aw, ug si bisan kinsa ang makagawas sa taliwala sa bung-aw madakpan sa lit-ag. Maabli ang mga bintana sa kalangitan, ug mauyog ang mga patukoranan sa yuta.
Og det skal skje at den som flyr for den grufulle larm, skal falle i graven, og den som kommer op av graven, skal fanges i garnet; for slusene i det høie er åpnet, og jordens grunnvoller skjelver.
19 Maguba sa hingpit ang kalibotan, mapikas ang yuta; mauyog sa mapintason ang yuta.
Jorden brister, ja, den brister; jorden revner, ja, den revner; jorden rystes, ja, den rystes.
20 Magsusapinday ang yuta sama sa nahubog nga tawo ug matabyog ngadto ug nganhi sama sa usa ka payag. Mabug-at ang sala niini ug matumba kini ug dili na gayod makabarog pag-usab.
Jorden skal rave som den drukne og svinges hit og dit som en hengekøi, og dens misgjerning skal gynge på den, og den skal falle og ikke reise sig mere.
21 Mahitabo kini nianang adlawa, silotan ni Yahweh ang mga gamhanan nga anaa sa langit, ug ang mga hari nga anaa sa kalibotan.
På den tid skal Herren hjemsøke himmelens hær i det høie og jordens konger nede på jorden;
22 Pagatigomon sila uban sa mga binilanggo sa usa ka bung-aw, ug sirad-an sa bilanggoan; ug silotan sila human sa daghang mga adlaw.
og de skal samles sammen som fanger i hulen og settes fast i fengslet, og langt om lenge skal de få sin straff.
23 Unya maulawan ang bulan, ug maulawan ang adlaw, kay maghari si Yahweh nga labawng makagagahom sa Bukid sa Zion ug sa Jerusalem, ug atubangan sa iyang mga katigulangan sa himaya.
Og månen skal blyges, og solen skamme sig; for Herren, hærskarenes Gud, er konge på Sions berg og i Jerusalem, og for hans eldstes øine er det herlighet.

< Isaias 24 >