Isaias 2

1 Ang mga butang nga nakita ni Isaias ang anak nga lalaki ni Amoz, mahitungod sa Juda ug Jerusalem.

Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:

2 Mahitabo kini sa kataposang mga adlaw nga pagatukoron ang bukid sa balay ni Yahweh ingon nga pinakataas nga kabukiran, ug mobarog kini ibabaw sa kabungtoran, ug modagayday ang tanang kanasoran niini.

Uti yttersta tiden skall det berget, der Herrans hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;

3 Daghang mga tawo nga moabot ug moingon, “Dali motungas kita sa bukid ni Yahweh, ngadto sa balay sa Dios ni Jacob, aron tudloan niya kita sa iyang mga paagi, ug molakaw kita sa iyang mga dalan.” Kay gikan sa Zion mogula ang kasugoan, ug ang pulong ni Yahweh gikan sa Jerusalem.

Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på Herrans berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och Herrans ord af Jerusalem.

4 Hukman niya ang mga nasod ug magbuot alang sa daghang katawhan; himoon nila ang ilang mga espada ug mga lipya sa daro, ug himoon nila ang ilang mga bangkaw ug mga garab; dili na makigbatok ang nasod sa laing nasod, ni magbansay pa alang sa gubat.

Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.

5 Dali balay ni Jacob, manglakaw kita diha sa kahayag ni Yahweh.

Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti Herrans ljus.

6 Kay imong gibiyaan ang imong katawhan, ang balay ni Jacob, kay napuno sila sa mga pamatasan nga gikan sa sidlakan ug mga mananagna sama sa mga Filistihanon, ug nagkumusta sila sa mga anak nga lalaki sa mga langyaw.

Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.

7 Napuno sa plata ug bulawan ang ilang yuta, ug walay kataposan ang ilang bahandi; napuno usab sa mga kabayo ang ilang yuta, walay kataposan ang ilang mga karwahe.

Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.

8 Napuno usab sa mga diosdios ang ilang yuta; nagsimba sila sa binuhat sa ilang kaugalingong mga kamot, mga butang nga gibuhat mismo sa ilang mga kamot.

Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.

9 Manghapa ang katawhan, ug mangatumba ang matag usa; busa ayaw sila patindoga.

Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.

10 Pag-adto sa batoon nga mga dapit ug tago ilalom sa yuta gikan sa kasuko ni Yahweh ug gikan sa himaya sa iyang pagkahalangdon.

Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.

11 Ipaubos ang mapahitas-ong tinan-awan sa tawo, ug ipaubos ang mga tawo nga garboso, ug si Yahweh lamang ang ibayaw nianang adlawa.

Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.

12 Kay adunay adlaw si Yahweh nga labawng makagagahom batok sa tanan nga mga garboso ug mapalabilabihon, ug sa tanan nga mga mapahitas-on—ug ipaubos niya sila—

Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;

13 ug batok sa tanang mga sedro sa Lebanon nga taas ug labong, ug batok sa tanang mga akasya sa Basan.

Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;

14 Sa adlaw ni Yahweh nga labawng makagagahom batok kini sa tanang tag-as nga kabukiran, ug batok sa tanang kabungtoran nga tinuboy,

Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;

15 ug batok sa matag taas nga tore, ug batok sa matag salipdanan nga paril,

Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;

16 ug batok sa tanang mga sakayang pandagat sa Tarshis, ug batok sa tanang matahom nga mga sakayang pandagat.

Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;

17 Ipaubos ang garbo sa tawo, ug mapukan ang pagkamapasigarbohon sa mga tawo; si Yahweh lamang ang ibayaw nianang adlawa.

Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.

18 Mahanaw sa hingpit ang mga diosdios.

Och afgudarna skola platt förgås.

19 Gikan sa kahadlok kang Yahweh, ug gikan sa himaya sa iyang pagkahalangdon, moadto ang mga tawo sa mga langob diha sa mga bato ug sa mga bangag diha sa yuta, sa dihang mobarog siya sa paglisang sa kalibotan.

Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

20 Nianang adlawa isalikway sa katawhan ang ilang mga diosdios nga plata ug bulawan nga ilang gibuhat aron ilang simbahon—ilabay nila kini ngadto sa mga ilaga ug mga kabog.

På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;

21 Gikan sa kahadlok kang Yahweh ug gikan sa himaya sa iyang pagkahalangdon, moadto ang mga tawo sa mga bangag diha sa mga bato ug ngadto sa gansalgansalon nga mga bato, sa dihang mobarog siya aron sa paglisang sa kalibotan.

På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

22 Undanga ang pagsalig sa tawo, nga nabuhi pinaagi sa pagginhawa, kay unsa man ang iyang bili?

Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.