Ezequiel 24

1 Miabot kanako ang pulong ni Yahweh sa ika-siyam nga tuig, sa ika-napulo nga bulan, ug sa ika-napulo nga adlaw sa mao nga bulan, nga nag-ingon,

Och Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:

2 “Anak sa tawo, isulat ang ngalan niining adlawa, niining maong adlawa, tungod kay karong adlawa gipalibotan sa hari sa Babilonia ang Jerusalem.

Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.

3 Busa pagsulti ug panultihon batok niining masinupakon nga panimalay, usa ka sambingay. Sultihi sila, 'Miingon si Yahweh nga Ginoo niini: Itak-ang ang kaldero. Itak-ang kini ug bubo-i kini ug tubig.

Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.

4 Pagkuha ug pipila ka karne sulod niini, matag maayo nga bahin—paa ug abaga— ug pun-a kini sa pinakamaayo nga mga bukog.

Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.

5 Ihawa ang labing maayo sa panon sa mananap ug isugnod sa ilalom niini ang mga bukog. Pabukala kini ug lutoa ang mga bukog niini.

Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.

6 Busa miingon niini si Yahweh nga Ginoo: Pagkaalaot sa siyudad sa dugo, ang kaldero nga gitaya na ug dili na mawala pa kana nga taya. Isa-isaha kini pagkuha, apan ayaw pagripa alang niini.

Derföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.

7 Tungod kay ang iyang dugo anaa sa iyang taliwala. Gipahimutang niya kini sa hamis nga bato; wala niya kini gibubo sa yuta diin kini matabonan sa abog,

Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.

8 busa nagdala kini ug kaligutgot ngadto sa hingpit nga panimalos. Gibutang ko ang iyang dugo ngadto sa hamis nga bato aron nga dili kini matabonan.

Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.

9 Busa, nagsulti niini si Yahweh nga Ginoo: Pagkaalaot sa siyudad sa dugo. Padak-on ko usab ang tinapok nga sugnod.

Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:

10 Dapoga ang mga sugnod ug paghaling. Lutoa pag-ayo ang karne ug isagol ang mga lamas ug paiga ang mga bukog.

Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.

11 Unya itak-ang ang kaldero diha sa baga, aron mainit ug masunog ang bronsi, aron matunaw ang kahugaw nga anaa niini, ug mawala ang taya.'

Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.

12 Gikapoy siya tungod sa iyang paghago, apan wala natangtang diha kaniya ang taya pinaagi sa kalayo.

Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.

13 Ang imong makauulaw nga binuhatan mao ang imong pagkahugaw, tungod kay gihinloan ko na ikaw, apan nagpakahugaw ka gihapon. Wala ka gihapon nakalingkawas gikan sa imong pagkahugaw hangtod nga ipahimutang ko diha kanimo ang akong kaligutgot.

Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.

14 Ako, si Yahweh, ang namulong niini, ug buhaton ko kini. Dili ako mohunong ni magpahulay gikan niini. Sama sa imong binuhatan, ug sa imong mga buluhaton, hukman ka gayod nila! —mao kini ang gipamulong ni Yahweh nga Ginoo.”

Jag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.

15 Unya miabot kanako ang pulong ni Yahweh nga nag-igon,

Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

16 “Anak sa tawo! Tan-awa, kuhaon ko gikan kanimo ang gikahimut-an sa imong mga mata inubanan sa hampak, apan kinahanglan nga dili ka magbangotan o ni maghilak, ug kinahanglan nga dili motulo ang imong luha.

Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.

17 Kinahanglan mag-agulo ka sa hilom. Ayaw paghaya ug minatay. Pagpurong ug sul-oba ang imong mga sandalyas, apan ayaw taboni ang imong bangas o mokaon ug tinapay sa kalalakin-an nga nagbangotan tungod sa pagkamatay sa ilang mga asawa.”

Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.

18 Busa nakigsulti ako sa katawhan sa pagkabuntag, ug namatay ang akong asawa pagkagabii. Pagkabuntag gibuhat ko ang gisugo kanako.

Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.

19 Nangutana ang katawhan kanako, “Dili mo ba kami sultihan kung unsa ang pasabot niining mga butanga, ang mga butang nga imong gibuhat?”

Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?

20 Busa gisultihan ko sila, “Miabot kanako ang pulong ni Yahweh nga nag-ingon,

Och jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:

21 'Sultihi ang panimalay sa Israel, nag-ingon niini si Yahweh nga Ginoo: Tan-awa! Panamastamasan ko ang akong balaang dapit— ang garbo sa inyong gahom, ang gikahimut-an sa inyong mga mata, ug ang gitinguha sa inyong kalag, ug malaglag pinaagi sa espada ang nangabiyaan ninyo nga anak nga mga lalaki ug anak nga mga babaye.

Säg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.

22 Unya buhaton ninyo ang tukmang butang sama sa akong gibuhat: Dili ninyo tabonan ang inyong bangas, ni mokaon sa tinapay sa nagbangotan nga kalalakin-an!

Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;

23 Hinuon magpurong kamo, ug magsuot ug sandalyas; dili na kamo magbangotan o maghilak, tungod kay malanay kamo sa inyong mga kasal-anan, ug mag-agulo ang matag-usa ka tawo alang sa iyang igsoon nga lalaki.

Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.

24 Busa mahimong timailhan si Ezekiel alang kaninyo, buhaton usab ninyo sa umaabot ang tanan niyang gibuhat. Unya masayran ninyo nga ako ang Ginoo nga si Yahweh!”'

Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.

25 Apan ikaw, anak sa tawo, sa adlaw nga dakpon ko ang ilang templo, nga mao ang ilang kalipay, ang ilang garbo, ug ang ilang nakita ug gitinguha—ug sa dihang kuhaon ko kanila ang ilang anak nga mga lalaki ug anak nga mga babaye—

Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;

26 nianang adlawa, moabot diha kaninyo ang binihag nga nakaikyas aron sa paghatag kaninyo sa mga balita!

Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.

27 Nianang adlawa maabli ang inyong baba ug makigsulti kamo nianang nakaikyas nga binihag—dili na kamo magpakahilom pa. Mahimo kamong timailhan alang kanila aron nga masayran nila nga ako si Yahweh.”

På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.