Ecclesiastes 1
1 Mao kini ang mga pulong sa Magtutudlo, ang kaliwat ni David ug hari sa Jerusalem.
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 Miingon ang Magtutudlo niini. “Sama sa aso, sama sa huyuhoy sa hangin, mahanaw ang tanan, ug nagbilin ug daghang pangutana.
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 Unsa man ang makuha sa mga tawo gikan sa tanang buhat nga ilang gihagoan ilalom sa adlaw?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 Ang usa ka kaliwatan mahanaw, ug moabot ang laing kaliwatan, apan ang kalibotan magpabilin hangtod sa kahangtoran.
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 Mosubang ang adlaw, ug mosalop kini ug modalig balik ngadto sa dapit nga subangan niini pag-usab.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 Mohuyop ang hangin ngadto sa habagatan ug molibot sa amihanan, kanunay lamang nagalibot sa agianan niini ug mobalik pag-usab.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 Ang tanang kasapaan nagaagas padulong sa dagat, apan wala gayod napuno ang dagat. Ngadto sa dapit diin nagaagas ang mga sapa, mobalik kini pag-usab.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 Ang tanang butang makaluya, ug walay makapasabot niini. Dili matagbaw ang mata sa makita niini, bisan paman ang dalunggan dili matagbaw sa madungog niini.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 Ang bisan unsa nga nahitabo kaniadto mao gayod ang mahitabo, ug ang bisan unsa nga nabuhat mao gayod ang buhaton.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 Walay bag-o ilalom sa adlaw. Aduna bay butang diin mahimong maingnan, 'Tan-awa, bag-o kini'? Ang bisan unsa nga naglungtad milungtad na sa dugay nga panahon, sa kapanahonan nga dugay nang miabot una kanato.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 Wala nay bisan usa nga nahinumdom sa mga butang nga nahitabo kaniadto. Ug sa mga butang nga nahitabo sa nangagi ug ang mahitabo sa umaabot dili na usab mahinumdoman.”
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 Ako ang Magtutudlo, ug nahimo akong hari sa Israel diha sa Jerusalem.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 Gigamit ko ang akong hunahuna sa pagtuon ug sa pagpangita pinaagi sa kaalam sa tanang butang nga nahimo ilalom sa langit. Ang pagpangita usa ka makahasol nga buhat nga gihatag sa Dios sa kaanakan sa katawhan aron pagabuhaton.
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 Nakita ko ang tanang mga buhat nga nahimo ilalom sa adlaw, ug tan-awa, kining tanan sama lamang sa aso ug usa ka sulay sa pagbantay sa hangin.
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 Ang baliko dili na matul-id! Ang nawala dili na maihap!
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 Nakigsulti ako sa akong kasingkasing nga nag-ingon, “Tan-awa, nakaangkon ako ug dakong kaalam kaysa tanan nga nag-una kanako sa Jerusalem. Nakita sa akong hunahuna ang dakong kaalam ug kahibalo.”
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 Busa gigamit ko ang akong kasingkasing sa pagsayod sa kaalam ug sa pagkabuangbuang ug pagkawalay pulos. Nasabtan nako nga kini usa ka sulay sa pagbantay sa hangin.
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 Kay diha sa kadagaya sa kaalam anaa ang tumang suliran, ug siya nga nagadaghan ang kahibalo nagadaghan ang kasub-anan.
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
