< Лука 4 >

1 А Исус, пълен с Святия Дух, когато се върна, от Йордан, бе воден от Духа из пустинята четиридесет дена,
Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen
2 дето бе изкушаван от дявола. И не яде нищо през тия дни; и като се изминаха те, Той огладня.
och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.
3 И дяволът Му рече: Ако си Божий Син, заповядай на тоя камък да стане хляб.
Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd."
4 А Исус му отговори: Писано е: "Не само с хляб ще живее човек, [но с всяко Божие слово"].
Jesus svarade honom: "Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'"
5 Тогава, като Го възведе [на една планина] на високо и Му показа всичките царства на вселената, в един миг време, дяволът Му рече:
Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen
6 На тебе ще дам всичката власт и слава на тия царства, (защото на мене е предадена, и аз я давам комуто ща),
och sade till honom: "Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.
7 и тъй, ако ми се поклониш, всичко ще бъде Твое.
Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till."
8 А Исус в отговор му каза: Писано е, "На Господа твоя Бог, да се кланяш, и само Нему да служиш".
Jesus svarade och sade till honom: "Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'"
9 Тогава Го заведе в Ерусалим, постави Го на крилото на храма и Му рече: Ако си Божий Син, хвърли се от тук долу;
Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;
10 защото е писано:
det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig';
11 и на ръце ще Те дигат, да не би да удариш о камък ногата Си".
så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'"
12 А Исус в отговор му рече: Казано е: "Да не изпиташ Господа, твоя Бог".
Då svarade Jesus och sade till honom: "Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'"
13 И като изчерпи всяко изкушение, дяволът се оттегли от Него за известно време.
När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid.
14 А Исус се върна в Галилея със силата на Духа; и слух се разнесе за Него по цялата околност.
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
15 И той поучаваше по синагогите им; и всички Го прославяха.
Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16 И дойде в Назарет, дето беше отхранен, и по обичая Си влезе в синагогата един съботен ден и стана да чете.
Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.
17 И подадоха Му книгата на пророк Исаия; и Той, като отвори книгата, намери мястото дето бе писано:
Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:
18 "Духът на Господа е на Мене, Защото Ме е помазал да благовестявам на сиромасите; Прати Ме да проглася освобождение на пленниците, И прогледване на слепите, Да пусна на свобода угнетените,
"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet
19 да проглася благоприятната Господна година".
och till att predika ett nådens år från Herren."
20 И като затвори книгата, върна я на служителя и седна; а очите на всички в синагогата бяха впити в Него.
Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
21 И почна да им казва: Днес се изпълни това писание във вашите уши.
Då begynte han tala och sade till dem: "I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron."
22 И всички му засвидетелствуваха, чудещи се на благодатните думи, които излизаха из устата Му. И думаха: Тоя не е ли Йосифовият син?
Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: "Är då denne icke Josefs son?"
23 А той им рече: Без друго ще Ми кажете тая поговорка: Лекарю, изцери себе си; каквото сме чули, че става в Капернаум, стори го и тука в Своята родина.
Då sade han till dem: "Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'"
24 И пак рече: Истина ви казвам, че никой пророк не е приет в родината си.
Och han tillade: "Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.
25 А казвам ви наистина, много вдовици имаше в Израил в дните на Илия, когато се затвори небето за три години и шест месеца, и настана голям глад по цялата земя;
Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --
26 а нито при една от тях не бе пратен Илия, а само при една вдовица в Сарепта Сидонска.
och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.
27 Тъй също много прокажени имаше в Израил във времето на пророк Елисея; но никой от тях не бе очистен, а само сириецът Нееман.
Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien."
28 Като чуха това тия, които бяха в синагогата, всички се изпълниха с гняв,
När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede
29 и, като станаха, изкараха Го вън из града, и заведоха Го при стръмнината на хълма, на който градът им беше съграден, за да Го хвърлят долу.
och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför.
30 Но Той мина посред тях и си отиде.
Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
31 И слезе в Галилейския град Капернаум и поучаваше ги в съботен ден;
Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
32 и учудваха се на учението Му, защото Неговото слово беше с власт.
Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.
33 И в синагогата имаше човек, хванат от духа на нечист бяс; и той извика със силен глас:
Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst:
34 Ех, какво имаш Ти с нас, Исусе Назарянине? Нима си дошъл да ни погубиш? Познавам Те Кой си Ти, Светият Божий.
"Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
35 Но Исус го смъмра, казвайки: Млъкни и излез из него. И бесът, като го повали насред, излезе из него, без да го повреди никак.
Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: "Tig och far ut ur honom." Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.
36 И всички се смаяха, и разговаряха се помежду си, думайки: Какво е това слово, дето Той с власт и сила заповядва на нечистите духове, и те излизат?
Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: "Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut."
37 И слух се разнесе за Него по всичките околни места.
Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten.
38 И като стана та излезе от синагогата, влезе в Симоновата къща. А Симоновата тъща беше хваната от силна треска; и молиха Го за нея.
Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne.
39 И Той, като застана над нея, смъмра треската, и тя я остави; и на часа стана та им прислужваше.
Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.
40 И когато залязваше слънцето, всички, които имаха болни от разни болести, доведоха ги при Него; а Той, като положи ръце на всеки от тях, изцели ги.
Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
41 Още и бесове с крясък излизаха из мнозина, и казваха: Ти си Божия Син. А Той ги мъмреше, и не ги оставяше да говорят, понеже знаеха, че Той е Христос.
Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: "Du är Guds Son." Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias.
42 И като се съмна, Той излезе и отиде в уединено място; а народът Го търсеше, дохождаше при Него и искаше да Го задържи, за да си не отива от тях.
Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg.
43 Но Той им рече: И на другите градове трябва да благовестя Божието царство, понеже за това съм изпратен.
Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd."
44 И проповядваше в галилейските синагоги.
Och han predikade i synagogorna i Judeen.

< Лука 4 >