Йов 6
1 А Иов в отговор рече:
Då tog Job till orda och sade:
2 Дано само би се претеглила моята печал, И злополуката ми да би се турила срещу нея на везните!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Понеже сега би била по-тежка от морския пясък; Затова думите ми са били необмислени.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Защото стрелите на Всемогъщия са вътре в мене, Чиято отрова духът ми изпива; Божиите ужаси се опълчват против мене.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Реве ли дивият осел, когато има трева? Или мучи ли волът при яслите?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Яде ли се блудкавото без сол? Или има ли вкус в белтъка на яйцето?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Душата ми се отвращава да ги допре; Те ми станаха като омразно ястие.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Дано получех това, което прося, И Бог да ми дадеше онова, за което копнея!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Да благоволеше Бог да ме погуби, Да пуснеше ръката Си та ме посече!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Но, това ще ми бъда за утеха, (Да! ще се утвърдя всред скръб, която не ме жали). Че аз не утаих думите на Светия.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Каква е силата та да чакам? И каква е сетнината ми та да издържа?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Силата ми сила каменна ли е? Или месата ми са медни?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Не изчезна ли в мене помощта ми? И не отдалечи ли се от мене избавлението?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 На оскърбения трябва да се покаже съжаление от приятеля му, Даже ако той е оставил страха от Всемогъщия.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Братята ми ме измамиха като поток; Преминаха като течение на потоци,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Които се мътят от леда, И в които се топи снегът;
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Когато се стоплят изчезват; Когато настане топлина изгубват се от мястото си;
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Керваните, като следват по криволиченията им, Пристигат в пустота и се губят;
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Теманските кервани прегледваха; Шевските пътници ги очакваха;
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Излъгаха се в надеждата си; Дойдоха там и се посрамиха;
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Сега и вие сте така никакви; Видяхте ужас, и се уплашихте.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Рекох ли аз: Донесете ми? Или: Дайте ми подарък от имота си?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Или: Отървете ме от ръката на неприятеля? Или: Откупете ме от ръката на насилниците?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Научете ме, и аз ще млъкна; И покажете ми в що съм съгрешил.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Колко са силни справедливите думи! Но вашите доводи що изобличават?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Мислите ли да изобличите думи, Когато думите на човек окаян са като вятър?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Наистина вие бихте впримчили сирачето, Бихте копали яма на неприятеля си.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Сега, прочее, благоволете да ме погледнете, Защото ще стане явно пред вас ако аз лъжа
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Повърнете се, моля; нека не става неправда; Да! повърнете се пак; касае се до правдивостта ми.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Има ли неправда в езика ми? Не може ли небцето ми да познае лошото?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
