Yak'ob 4

1 It dagotse fa'a kes'onat fayon awuke waake? It atsotse kaariru it meetsi tewunaatsnosha?

Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?

2 Ik keewo daatsosh tewunirute, ernmó daatsatste, asho úd'irute okoorirute eree daatsatste, fayeyirute, koyeyirute. Ik'o it k'onraawotsnowere it geyiru keewo daatsatste.

I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.

3 Ik'o it k'oniyaloru Ik' it k'onts mansh aaniyo daatso itk'azir it k'oniru keewo meets geneeúwats jiitsosh gond asaabiyon Ik'o it k'onirwooshe.

I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.

4 It widetswotso! datsu shuntso Ik'i t'alato b́wottsok'owo danatsteya? Eshe konwor datsunton shune geyiruwo b́tooko Ik'i t'alato b́woshoniye.

I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.

5 Ando S'ayin mas'aafotse «Ik'i okooro, bí no gitsots b́ k'eezts shayiro b́ s'uzsh no wotitwok'oye» bí ettso datsmec'reya?

Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?

6 B́ wotiyaloru s'ayin mas'fo «Ik'o bog taana etirwotsi k'efituwe, dash took detsirwotsshomó b́ s'aato imetwe» b́ ettsosh Ik' imet s'aato jamoniyere boge.

Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.

7 Mansh Ik'osh keewewere dablosnoweer k'efoore, bíwere itatsere okaan wos'etuwe.

Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.

8 Ik'ok t'inere, bíewere itok t'inetwe, it morretsuwotso! it kishuwotsi s'ayntsuwere, it hakebaka etiruwotso! it nibo s'ayintswere.

Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.

9 Kic'oore, shiyanowere, efere, it miis'o eepo maants, it gene'o shiyano maants wonewe.

Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.

10 Doonzo shinatse it tooko dashan deshere, bíwere dambaan itn tuuzitwe.

Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.

11 Eshuwotso, it atsatsewo oonek'ayere, ash oonitwo wee ashaats angshituwo neme b́ ooniri, nematse b́ angshiri, nemats n angshiyalomo dab angshtsi nwoti bako nemó s'eentsitk neenaliye.

Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.

12 Nem imetwonat angshituwo Ik' ikoniye, woriyosho t'afiyoshowere falituwoniye b́ s'uziye, eshe k'osh ashaats angshituwo kene neewo?

Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?

13 It «Hambets wee yaats hank'o wotts kitots amr manoke worwot iko beetwone, jaahrnwere oorshitwone» etiruwots itatso korde'ere.

Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;

14 Yaats wotituwo danatste, it beyo eebi? ikonoto be'eyar il t'afit daawnok'o itne.

Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.

15 Maniyeremó eto iti b́geyituwo «Doonzo bíere nobeetka wotiyal han wee ekeewi k'alituwone» etoniye itsh geyiti.

För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.

16 Itmó han it etfk'oon bognona etoone it it'iri, han naari it' jamoniye gonde.

Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.

17 Eshe sheeng keewo k'alo danfetsr k'alraaw asho k'al b́k'azo morre bíats b́wotiti.

Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.