< যিরমিয়ের বিলাপ 5 >

1 হে সদাপ্রভু, আমাদের প্রতি যা ঘটেছে, তা স্মরণ করো, এদিকে তাকাও, দেখো আমাদের অসম্মান।
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 আমাদের অধিকার বিজাতীয় লোকদের হাতে, আমাদের ঘরবাড়ি বিদেশিদের দখলে চলে গেছে।
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 আমরা অনাথ ও পিতৃহীন হয়েছি, আমাদের মায়েরা বিধবা হয়েছে।
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 পান করার জলটুকুও আমাদের কিনে খেতে হয়; অর্থ দিলে তবেই আমরা জ্বালানির কাঠ পাই।
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 যারা আমাদের তাড়া করে, তারা আমাদের ঠিক পিছনেই; আমরা শ্রান্ত-ক্লান্ত এবং এতটুকু বিশ্রাম পাই না।
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 পর্যাপ্ত খাদ্যদ্রব্য পাওয়ার জন্য আমরা মিশর ও আসিরিয়ার কাছে আত্মসমর্পণ করেছি।
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 আমাদের পিতৃপুরুষেরা পাপ করেছিলেন, কিন্তু তারা আর নেই, তাই আমরা তাদের শাস্তি বহন করছি।
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 ক্রীতদাসেরা আমাদের উপরে কর্তৃত্ব করে, এবং তাদের হাত থেকে আমাদের উদ্ধার করার জন্য কেউ নেই।
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 মরুপ্রান্তরে তরোয়ালের আক্রমণের মধ্যে জীবন বিপন্ন করে আমাদের খাদ্য সংগ্রহ করতে হয়।
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 আমাদের চামড়া উনুনের মতো তপ্ত, খিদেয় আমাদের জ্বর জ্বর বোধ হয়।
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 সিয়োনে নারীদের অপবিত্র করা হয়েছে, এবং যিহূদার নগরগুলিতে কুমারী-কন্যারা ধর্ষিতা হয়েছে।
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 রাজপুরুষদের হাত বেঁধে ফাঁসি দেওয়া হয়েছে, প্রাচীন ব্যক্তিদের প্রতি কোনো সম্মান দেখানো হয়নি।
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 যুবকেরা জাঁতা ঘুরিয়ে কঠোর পরিশ্রম করে; বালকেরা কাঠের ভারী বোঝায় টলমল করে।
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 প্রাচীনেরা নগরদ্বার থেকে চলে গেছেন; যুবকেরা তাদের বাজনার শব্দ থামিয়ে দিয়েছে।
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 আমাদের হৃদয় থেকে আনন্দ চলে গেছে, আমাদের নৃত্য শোকে পরিণত হয়েছে।
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 আমাদের মস্তক থেকে মুকুট খসে পড়েছে। ধিক্ আমাদের, কেননা আমরা পাপ করেছি!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 এইসব কারণে আমাদের হৃদয় মূর্ছিত হয়েছে, এইসব কারণে আমাদের চোখের দৃষ্টি ক্ষীণ হয়েছে।
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 কারণ সিয়োন পর্বত পরিত্যক্ত পড়ে আছে, শিয়ালেরা তার উপরে বিচরণ করে।
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 হে সদাপ্রভু, তোমার রাজত্ব অনন্তকালীন; তোমার সিংহাসন পুরুষানুক্রমে চিরস্থায়ী।
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 তুমি কেন সবসময় আমাদের ভুলে যাও? কেন তুমি এত দীর্ঘকাল যাবৎ আমাদের পরিত্যাগ করে আছ?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 হে সদাপ্রভু, তোমার কাছে আমাদের ফিরিয়ে নাও, যেন আমরা ফিরে আসতে পারি; পুরোনো দিনের মতোই আমাদের অবস্থা নবায়িত করো।
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 কিন্তু তুমি যে আমাদের একেবারেই অগ্রাহ্য করেছ, এবং আমাদের উপরে তোমার মাত্রাহীন ক্রোধ রয়েছে।
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.

< যিরমিয়ের বিলাপ 5 >