< Gesami Hea:su 147 >
1 Hina Godema nodoma! Ninia Godema nodone gesami hea: mu da defea! Ema nodomu da noga: idafa amola moloidafa.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 Hina Gode da Yelusaleme ea hou bu hahamonana. E da mugululi asi dunu bu lale sala.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 E da baligili da: i dioi dunu amo ilia dogo denesisa. E da ilia fofa: gi lala: gisa.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 E da gasumuni ilia idi ilegei dagoi. Amola gasumuni afae afae ilia dio adosa.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Ninia Hina Gode da bagadedafa amola gasa bagadedafa. Ea asigi dawa: su amo afaega defemu da hamedei.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 E da fonoboi dunu wa: lesisa. Be wadela: i hamosu dunu, osoba banenesisa.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Hina Godema nodone gesami hea: ma! Ninia Godema nodone sani baidama duma!
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 E da mu dedeboma: ne, mu mobi baila: lesisa. E da osobo bagadema gibu iaha. E da agologa, gisi heda: ma: ne hahamosa.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 E da ohe fi ilima ha: i manu iaha. Guimi mano da ga: sea, E da ilima ha: i manu iaha.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 E da gasa bagade hosi amola nimi bagade dadi gagui dunu amo hahawane hame ba: sa.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 Be E da fonoboi dunu amo da Ema nodobe amola Ea mae fisili asigidafa hou dafawaneyale dawa: be, amo dunu E da hahawane ba: sa.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Yelusaleme fi! Hina Godema nodoma! Saione fi! Dilia Godema nodoma!
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 E da dilia logo ga: su gasa bagadewane dialoma: ne hamosa. E da dilia fi dunuma hahawane hamosa.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 E da dilia soge alaloa gaga: sa. E da dili sadima: ne, widi ha: i manu noga: idafa dilima iaha.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 E da osobo bagadema hamoma: ne sia: sea, Ea sia: be liligi da hedolowane hamoi dagoi ba: sa.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 E da mugene su, abula agoai baila: lesisa. Amola anegagi ofo gulu agoane dudulisisa.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 E da mugene amo igi fofonobo agoane iasisa. E da anegagidafa eso iasisia, dunu afae da amo ganodini esalumu hamedei ba: sa.
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 Amasea, E da amo hamoma: ne sia: sea, mugene ganumu da daeasa. E da fo iasisia, hano da ahoana.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 E da sia: ne iasu amo Ea fi dunuma iaha. E da Ea sema amola hamoma: ne sia: i amo Isala: ili fi ilima iaha.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 E da eno fifi asi gala ilima agoane hame hamosu. Eno fifi asi gala, ilia da Ea sema hame dawa: Hina Godema nodoma!
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.