< Gesami Hea:su 147 >

1 Hina Godema nodoma! Ninia Godema nodone gesami hea: mu da defea! Ema nodomu da noga: idafa amola moloidafa.
Preiset den HERRN! Denn schön ist’s, unserm Gott zu lobsingen, ja lieblich und wohlgeziemend ist Lobgesang.
2 Hina Gode da Yelusaleme ea hou bu hahamonana. E da mugululi asi dunu bu lale sala.
Der HERR baut Jerusalem wieder auf, er sammelt Israels zerstreute Söhne;
3 E da baligili da: i dioi dunu amo ilia dogo denesisa. E da ilia fofa: gi lala: gisa.
er heilt, die zerbrochnen Herzens sind, und verbindet ihre Wunden;
4 E da gasumuni ilia idi ilegei dagoi. Amola gasumuni afae afae ilia dio adosa.
er bestimmt den Sternen ihre Zahl und ruft sie alle mit Namen.
5 Ninia Hina Gode da bagadedafa amola gasa bagadedafa. Ea asigi dawa: su amo afaega defemu da hamedei.
Groß ist unser Herr und allgewaltig, für seine Weisheit gibt’s kein Maß.
6 E da fonoboi dunu wa: lesisa. Be wadela: i hamosu dunu, osoba banenesisa.
Der HERR hilft den Gebeugten auf, doch die Gottlosen stürzt er nieder zu Boden.
7 Hina Godema nodone gesami hea: ma! Ninia Godema nodone sani baidama duma!
Stimmt für den HERRN ein Danklied an, spielt unserm Gott auf der Zither –
8 E da mu dedeboma: ne, mu mobi baila: lesisa. E da osobo bagadema gibu iaha. E da agologa, gisi heda: ma: ne hahamosa.
ihm, der den Himmel mit Wolken bedeckt und Regen schafft für die Erde, der Gras auf den Bergen sprießen läßt,
9 E da ohe fi ilima ha: i manu iaha. Guimi mano da ga: sea, E da ilima ha: i manu iaha.
der den Tieren ihr Futter gibt, den jungen Raben, die zu ihm schreien!
10 E da gasa bagade hosi amola nimi bagade dadi gagui dunu amo hahawane hame ba: sa.
Er hat nicht Lust an der Stärke des Rosses, nicht Gefallen an den Schenkeln des Mannes;
11 Be E da fonoboi dunu amo da Ema nodobe amola Ea mae fisili asigidafa hou dafawaneyale dawa: be, amo dunu E da hahawane ba: sa.
Gefallen hat der HERR an denen, die ihn fürchten, an denen, die auf seine Gnade harren.
12 Yelusaleme fi! Hina Godema nodoma! Saione fi! Dilia Godema nodoma!
Preise den HERRN, Jerusalem, lobsinge, Zion, deinem Gott!
13 E da dilia logo ga: su gasa bagadewane dialoma: ne hamosa. E da dilia fi dunuma hahawane hamosa.
Denn er hat die Riegel deiner Tore stark gemacht, gesegnet deine Kinder in deiner Mitte;
14 E da dilia soge alaloa gaga: sa. E da dili sadima: ne, widi ha: i manu noga: idafa dilima iaha.
er schafft deinen Grenzen Sicherheit, sättigt dich mit dem Mark des Weizens.
15 E da osobo bagadema hamoma: ne sia: sea, Ea sia: be liligi da hedolowane hamoi dagoi ba: sa.
Er läßt sein Machtwort nieder zur Erde gehn: gar eilig läuft sein Gebot dahin;
16 E da mugene su, abula agoai baila: lesisa. Amola anegagi ofo gulu agoane dudulisisa.
er sendet Schnee wie Wollflocken und streut den Reif wie Asche aus;
17 E da mugene amo igi fofonobo agoane iasisa. E da anegagidafa eso iasisia, dunu afae da amo ganodini esalumu hamedei ba: sa.
er wirft seinen Hagel wie Brocken herab: wer kann bestehn vor seiner Kälte?
18 Amasea, E da amo hamoma: ne sia: sea, mugene ganumu da daeasa. E da fo iasisia, hano da ahoana.
Doch läßt er sein Gebot ergehn, so macht er sie schmelzen; läßt er wehn seinen Tauwind, so rieseln die Wasser.
19 E da sia: ne iasu amo Ea fi dunuma iaha. E da Ea sema amola hamoma: ne sia: i amo Isala: ili fi ilima iaha.
Er hat Jakob sein Wort verkündet, Israel sein Gesetz und seine Rechte.
20 E da eno fifi asi gala ilima agoane hame hamosu. Eno fifi asi gala, ilia da Ea sema hame dawa: Hina Godema nodoma!
Mit keinem (anderen) Volk ist so er verfahren, drum kennen sie seine Rechte nicht. Halleluja!

< Gesami Hea:su 147 >