Yoube 30
1 Be wali na afoha ayeligi dunu da nama habosesesa. Ilia eda da dunu hamedeiba: le, ilia da na wa: me amo na sibi wa: i sosodo aligimusa: fidima: ne, na da logo hame doasimu galu.
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 Ilia da gasa guminisi dunu, gasa hameba: le, na hawa: hamosu hamomu hamedei ba: i.
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 Ilia da hame gagui amola ha: aligiba: le, ilia da gasia hafoga: i sogebiga, hafoga: i ifa difi gagisu.
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 Ilia da hafoga: i soge ifalabo liligi a: le fasili, nasu. Hame hedai ‘isu doa: su’ ifa ea difi amolawane nasu.
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 Dunu eno da wamolasu dunuma wele sia: ne, sefasibi defele, ilima wele sia: ne sefasi.
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 Ilia da magufu gelabo, gafulu ganodini dogoi, amo ganodini golasu.
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 Ilia da wadela: i sogega sigua ohe defele hulalu. Ilia da ifalabo haguduga gogodogagini esalusu.
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 Ilia da dio hamedene, hamedeidafa dunu esalu. Eno dunu ilia da sogega gadili sefasi.
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 Be wali ilia da misini, nama oufesega: ne habosesesa. Na da ilima oufesega: su liligi fawane gala.
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 Ilia da nama higale hamosa. Ilia da ili hou da na hou bagade baligisa dawa: Amola ilia da misini, na odagia defo adugagala: sa.
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 Gode da na gasa hame amola hahani hamoi dagoi. Amaiba: le, amo hamedei dunu da ougi bagadewane nama doagala: sa.
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 Amo dunu wa: i da na odagiaba doagala: sa. Na iliba: le beda: ga hobeasa. Ilia da na dafawanedafa hasalima: ne ilegelala.
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 Ilia da na hobeamu logo hedofasa. Ilia na gugunufinisimusa: , logo hogosa. Ilia logo hedofamu dunu da hame gala.
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 Ilia da na gaga: i dobea holelesisi gelabodili nama soagalaguda: sa.
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 Na da beda: su hou amoga hasali dagoi. Na hahawane hou da hedolo fo mabe agoai, asi dagoi ba: sa. Na bagade gagui hou da mu mobi defele, asi dagoi ba: sa.
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 Na da wali bogomu gadenei galebe. Na se nabasu amo uhimu da hamedei.
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 Gasia, na gasa huluane da sesedudaha. Se da na da: iba: le gadigadidudabe da hame yolesa.
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 Gode da na abula mugia gaguli, bebenoagisisa.
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 E da na gaguli, fafua gisalugala: sa. Na hou da osobo gulu hame baligisa.
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 Gode! Na da Dima wele sia: sa, be Di da nama hame adole iaha. Na Dima sia: ne gadosea, Di da na sia: hame naba.
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 Di da nama mae asigiliwane hamosa. Dia gasa huluane amoga nama se iaha.
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 Dia da na foga mini masa: ne, logo doasisa. Di da gibula bobodobe isu amoga, na mini laha.
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 Na dawa: ! Dunu huluane ilima misunu hou defele, Di da na bogoma: ne oule ahoa.
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 Na da wadela: lesi dagoi. Di da nama asigima: ne fawane, na edegesa. Dia abuliba: le nama doagala: sala: ?
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 Na da bidi hamosu lai dunuma asigiba: le, dinanu. Amola hame gagui dunuma asigilalu.
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 Na da hahawane hou amola hadigi hou nama misa: ne dawa: i. Be bidi hamosu amola gasi amo fawane nama doaga: i.
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 Na da da: i dioi amola se nabasu amoga fawane sagodigi diala. Na da eso huluane se fawane nabala.
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 Na da alaloyo amo ganodini ahoa. Na da dunu ilia odagiaba wa: legadole, fidima: ne adole ba: sa.
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 Na sia: da sigua wa: me amola wida (osadaligi) ilia ga: be defele, da: i dioi amola fofagi agoai naba.
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 Na gadofo da afadenene, bunumai hamoi dagoi. Na da asugiga dogolosa.
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 Na da musa: hahawane gesami hea: su nabi. Be wali na da disa gugulubi fawane naba.
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
