Yoube 21
1 Yoube da amane sia: i,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Na sia: be nabima! Na da amo dogo denesisu fawane dilima adole ba: sa.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Dilia na sia: ma: ne, logo doasima! Amasea, na sia: da dagosea, dilia da hanaiba: le, ba: sola: le gagama!
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Na sia: ga gegesu da osobo bagade dunu ilima hame. Be na momabo hou da bai bagade gala.
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Nama ba: ma! Dilia fofogadigi ouiya: le ha: gi nama sosodomu da defea.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Na da nama hamoi hou amo bu dawa: sea, na da dawa: su hamedei amola na da yagugusa.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Abuliba: le Gode da wadela: i hou hamosu dunu esaloma: ne yolesisala: ? E abuliba: le ili da: i hamone amola bagade gaguiwane esaloma: ne yolesisala: ?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Ilia da ilia mano amola ilia aowalali ilia asigilabe ba: musa: sosodo esafulu.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Gode da ili diasu amoga gugunufinisisu hou hame iasisa. Ilia da beda: didigisa hame esalumu.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Dafawane, ilia bulamagau da galuli amola mae se nabawane mano lalelegesa.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Ilia mano da sibi mano defele, hehenaiya hehedela lafiadala.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Ilia sani baidama amola fulabosu amo dudududabe amoga gafosa.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Wadela: i hamosu dunu da Godema ili udigili yolesima: ne sia: sa. Gode da ilia esala hamomu ilegesa. Be ilia amo ilegei dawa: mu hame hanai.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Ilia da Godema hawa: hamomu da hamedei liligi agoane dawa: sa. Ilia Godema sia: ne gadosu da ilia hou hame fidima: beyale dawa: lala.
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Ilia da ilila: gasaga didili hamosa sia: sa. Be na da ilia asigi dawa: su hou amo hame lale gamu.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Dilia da wadela: i hamosu dunu afae ea hadigi ha: ba: doi dagoi ba: bela: ? Wadela: i hamosu dunu afae da gugunufinisisu hou ema doaga: be ba: bela: ? Gode da ougiba: le, wadela: i hamosu dunu afae amoma se dabe ibela: ?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 E da wadela: i hamosu dunu amo gisi foga mini asi defele, ili fulabole fasibala: ? O gulu isuga mini asi defele, ili fulabole fasibala: ?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Dilia da amane sia: sa! Gode da mano ea ada wadela: le hamoiba: le, amo manoma se dabe iaha. Hame mabu! Gode da wadela: i hamosu dunu, ilima fawane se dabe imunu da defea. E da ilia wadela: le hamoiba: le, ilima se dabe iaha, amo olelemu da defea.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Wadela: i hamosu dunu ilia da ilia hamobeba: le fawane se dabe lamu da defea. Ilia Gode Bagadedafa Ea ougi bagade hou ba: mu da defea.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Ninia esalusu da dagosea, ninia mano da hahawane esaloma: bela: le dawa: ma: bela: ?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Dunu afae da Gode Ema hou olelema: bela: ? Hame mabu! Gode da dunu amo da baligili gadodafa heda: i, ilima fofada: sa.
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Dunu mogili da dagumuiwane esalea bogosa. Ilia da hahawane se mae nabawane esalu, amalu bogosa.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Mogili ilia da hahawane hame esalu, bogosa. Ilia da esalea amola bogosea, eso huluane hihiwane gala.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Be dunu huluane da defele bogole, uli dogosa. Ili huluane da daba: ga dedeboi dagoi ba: sa.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Dilia dogo ganodini ougi dialebe, amo na dawa:
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Dilia da agoane adole ba: sa, ‘Mimogo dunu amo da wadela: le hamosu, amo ea diasu da wali habila: ?’
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Dilia da lalusu dunu amo bisili sia: sa: ibela: ? Ilia ga asi misini, sia: ne iasu dilia hame nabibala: ?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Gode da ougiba: le, se dabe bidi iasea, E da wadela: le hamosu dunuma se dabe hame iaha.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Dunu afae da wadela: le hamosu dunuma diwaneya udidimu, o ilia wadela: le hamobeba: le se dabe imunu da hamedafa gala.
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Dunu eno da ilia bogoi da: i hodo amo bogoi uli dogoiga gaguli ahoasea, dunu osea: idafa da ilima asigiba: le, mogodigili fa: no bobogesa. Amola osobo da ilia da: i da: iya gebewane dialebe ba: sa.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Be dilia! Dilia da na dogo denesima: ne, hamedei sia: fawane sia: sa. Dilia nama adole iasu huluane da ogogosu sia: fawane.”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
