Yoube 19
1 Yoube da amane sia: i,
Job svarade, och sade:
2 “Dilia da abuliba: le sia: ga nama se iahabela: ?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Dilia da mae fisili, nama sisa: nonana. Amola dilia da nama wadela: le hamobeba: le, hame gogosiasa.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Be amomane, na da wadela: i hou hamoi ganiaba, amo da dilima se hame ia: noba.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Dilia da dilia noga: i hou da na hou baligiliyale dawa: sa. Dilia da nama doaga: i bidi hamosu da na wadela: i hou olelebeyale dawa: sa.
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 Gode da amo bidi hamosu nama iasi dagoi. Dilia abuliba: le amo hou hame ba: sala: ? Gode da na sa: ima: ne efegelesi.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 Na da Ea nama ha lai hou higabeba: le, egasa. Be dunu afae da na egasu hame naba. Na da moloidafa fofada: ma: ne wele sia: sa, be dunu afae da hame naba.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Gode da na logo ga: i dagoi amola na da amoga bu masunu hame dawa: E da na logo gasiga uligilisi dagoi.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 E da na gagui liligi huluane samogei dagoi. Musa: , eno dunu da na da mimogo dunuyale dawa: i. Be wali ilia na higasa.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 E da na da: i la: idi la: idi fanana. E da na udigili bioma: ne amola bogoma: ne yolesisa.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Gode da ougi bagade, E da nama ha: giwane halasa. E da Ea ha laidafa dunuma hamosa, amo defele nama hamosa.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 E da Ea dadi gagui wa: i, nama doagala: musa: , asunasisa. Ilia da gegemusa: osobo hagali dogonana, amola na abula diasuga doagala: sa.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 Gode Ea hamobeba: le, na olalali da na yolesi dagoi. Dunu amo da musa: na dawa: digi, da wali na da ga fi dunu agoai ba: sa.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Na fi dunu amola na: iyado dunu huluane da asi dagoi.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Dunu amo na da na diasuga aowai, ilia huluane da na gogolei. Na hawa: hamosu uda ilia ga fi dunuma hamobe defele, nama hamosa.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Na da na hawa: hamosu dunu, e na fidima: ne nama misa: ne ha: giwane edegesea, e da nama hame adole iaha.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Na uda da na lafi holo ahoabe, amo ea gaha bagade higasa. Amola nolalidafa ilia da nama hame gadenena maha.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Mano fonobahadi da na higale ba: sa. Ilia da naba: le habosesele oufesega: sa.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Na na: iyadodafa dunu ilia da na higale ba: sa. Nama dogolegei ilia da sinidigili nama ha lai hamoi.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Na gadofo da udigili abula agoane, na gasaga gosagisi dialebe ba: sa. Na da gadenenewane bogoi dagoi.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 Dilia da na samalali! Amaiba: le, nama asigima! Gode da na dafama: ne fai dagoi.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Gode da nama se bagade iaha. Dilia abuliba: le, Ea hou defele, nama se iahabela: ? Dilia da nama se nabasu defele i dagoi!
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 Na da agoane hanai gala. Dunu afae da na sia: mae gogolema: ne, meloa bioi amoga dedene legemu da defea.
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 O e da ouliga hamoi nusi (chisel) amoga igi da: iya dedemu da defea. Amasea, na sia: da mae fisili, eso huluane dialumu.
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Be na dawa: ! Na esalusu Bu Bidi Lamu dunu da Hebene ganodini esalalala. E da dagomu esoga osobo bagade da: iya, na gaga: ma: ne lelumu.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Amola na da: i da wadela: lesi dagoi ba: mu. Be na da na osobo bagade da: i hodo ganodini esalea, na da Gode ba: mu.
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 Na da na sidafa amoga E ba: mu. Amola E da ga fi dunu agoane hame ba: mu.
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 Dilia da nama se ima: ne amola doagala: ma: ne, logo hogoi helei. Amaiba: le, na da beda: i galu.
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 Be wali, dilia beda: mu da defea. Gode da wadela: i houba: le ougi bagadedafa, amola Ea ougi hou da gegesu gobihei bagade agoane. Dilia amoga beda: ma! Bai fa: no dilia da Moloidafa Fofada: su Dunu da esalebe dawa: mu.
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
