المَزامِير 94

١ 1 يَا رَبُّ أَنْتَ إِلَهُ الانْتِقَامِ، فَتَجَلَّ بِغَضَبِكَ.

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

٢ 2 قُمْ يَا دَيَّانَ الأَرْضِ وَجَازِ الْمُتَكَبِّرِينَ عَلَى أَعْمَالِهِمْ.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

٣ 3 إِلَى مَتَى يَا رَبُّ يَشْمَتُ الأَشْرَارُ فَرِحِينَ؟

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

٤ 4 إِلَى مَتَى يَهْذِرُ عُمَّالُ الإِثْمِ وَيَتَوَاقَحُونَ وَيَتَبَاهَوْنَ بِأَنْفُسِهِمْ؟

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

٥ 5 يَسْحَقُونَ شَعْبَكَ يَا رَبُّ وَيَضْطَهِدُونَهُ،

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

٦ 6 يَقْتُلُونَ الأَرْمَلَةَ وَالْغَرِيبَ وَيَذْبَحُونَ الْيَتِيمَ.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

٧ 7 وَيَقُولُونَ: «الرَّبُّ لَا يَرَى هَذَا، وَإِلَهُ إِسْرَائِيلَ لَا يُبَالِي».

Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

٨ 8 افْهَمُوا يَا أَغْبِيَاءَ الشَّعْبِ! يَا جُهَّالُ مَتَى تَتَعَقَّلُونَ؟

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

٩ 9 صَانِعُ الأُذُنِ أَلَا يَسْمَعُ؟ جَابِلُ الْعَيْنِ أَلَا يُبْصِرُ؟

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

١٠ 10 مُؤَدِّبُ الأُمَمِ أَلَا يَزْجُرُ وَهُوَ الَّذِي يُعَلِّمُ الإِنْسَانَ الْحِكْمَةَ؟

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

١١ 11 الرَّبُّ يَعْلَمُ أَفْكَارَ الإِنْسَانِ وَيَعْرِفُ أَنَّهَا بَاطِلَةٌ.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

١٢ 12 طُوبَى لِلإِنْسَانِ الَّذِي تُؤَدِّبُهُ، وَتُعَلِّمُهُ مِنْ شَرِيعَتِكَ يَا رَبُّ!

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

١٣ 13 لِتُرِيحَهُ مِنْ أَيَّامِ السُّوءِ، إِلَى أَنْ يَمُوتَ الشِّرِّيرُ وَيَتَوَارَى فِي مَثْواهُ.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

١٤ 14 لَا يَرْفُضُ اللهُ شَعْبَهُ، وَلَا يَنْبِذُ خَاصَّتَهُ.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

١٥ 15 لأَنَّ القَضَاءَ يُصْبِحُ عَدْلاً وَيُحِبُّهُ جَمِيعُ الْمُسْتَقِيمِي الْقُلُوبِ.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

١٦ 16 مَنْ يَتَوَلَّى عَنِّي مُحَارَبَةَ الأَشْرَارِ؟ مَنْ يُجَابِهُ عَنِّي فَاعِلِي الإِثْمِ؟

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

١٧ 17 لَوْ لَمْ يَكُنِ الرَّبُّ مُعِينِي لَسَكَنَتْ نَفْسِي الْقَبْرَ.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

١٨ 18 قُلْتُ: قَدْ زَلَّتْ قَدَمِي. وَلَكِنَّ رَحْمَتَكَ يَا رَبُّ صَارَتْ لِي سَنَداً.

När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

١٩ 19 عِنْدَ كَثْرَةِ هُمُومِي فِي دَاخِلِي تَبْتَهِجُ نَفْسِي بِتَعْزِيَاتِكَ.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

٢٠ 20 أَيُحَالِفُكَ مَلِكُ الشَّرِّ الْمُخْتَلِقُ إثْماً لِيَجْعَلَ الظُّلْمَ شَرِيعَةً لِلْقَضَاءِ؟

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

٢١ 21 يَجْتَمِعُونَ مَعاً لِلْقَضَاءِ عَلَى حَيَاةِ الصِّدِّيقِ، وَيَحْكُمُونَ عَلَى الْبَرِيءِ بِالْمَوْتِ.

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

٢٢ 22 وَلَكِنَّ الرَّبَّ هُوَ حِصْنِي الْمَنِيعُ؛ إِلَهِي هُوَ الصَّخْرَةُ الَّتِي بِها أَحْتَمِي.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

٢٣ 23 غَيْرَ أَنَّ الرَّبَّ إِلَهَنَا يُعَاقِبُهُمْ عَلَى إِثْمِهِمْ، وَيُبِيدُهُمْ بِشَرِّهِمْ.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.