اَلْمَزَامِيرُ 89

١ 1 قَصِيدَةٌ لِأَيْثَانَ ٱلْأَزْرَاحِيِّ بِمَرَاحِمِ ٱلرَّبِّ أُغَنِّي إِلَى ٱلدَّهْرِ. لِدَوْرٍ فَدَوْرٍ أُخْبِرُ عَنْ حَقِّكَ بِفَمِي.

En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;

٢ 2 لِأَنِّي قُلْتُ: «إِنَّ ٱلرَّحْمَةَ إِلَى ٱلدَّهْرِ تُبْنَى. ٱلسَّمَاوَاتُ تُثْبِتُ فِيهَا حَقَّكَ».

Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.

٣ 3 «قَطَعْتُ عَهْدًا مَعَ مُخْتَارِي، حَلَفْتُ لِدَاوُدَ عَبْدِي:

Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:

٤ 4 إِلَى ٱلدَّهْرِ أُثَبِّتُ نَسْلَكَ، وَأَبْنِي إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ كُرْسِيَّكَ». سِلَاهْ.

Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)

٥ 5 وَٱلسَّمَاوَاتُ تَحْمَدُ عَجَائِبَكَ يَارَبُّ، وَحَقَّكَ أَيْضًا فِي جَمَاعَةِ ٱلْقِدِّيسِينَ.

Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.

٦ 6 لِأَنَّهُ مَنْ فِي ٱلسَّمَاءِ يُعَادِلُ ٱلرَّبَّ. مَنْ يُشْبِهُ ٱلرَّبَّ بَيْنَ أَبْنَاءِ ٱللهِ؟

Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?

٧ 7 إِلَهٌ مَهُوبٌ جِدًّا فِي مُؤَامَرَةِ ٱلْقِدِّيسِينَ، وَمَخُوفٌ عِنْدَ جَمِيعِ ٱلَّذِينَ حَوْلَهُ.

Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.

٨ 8 يَارَبُّ إِلَهَ ٱلْجُنُودِ، مَنْ مِثْلُكَ؟ قَوِيٌّ، رَبٌّ، وَحَقُّكَ مِنْ حَوْلِكَ.

Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.

٩ 9 أَنْتَ مُتَسَلِّطٌ عَلَى كِبْرِيَاءِ ٱلْبَحْرِ. عِنْدَ ٱرْتِفَاعِ لُجَجِهِ أَنْتَ تُسَكِّنُهَا.

Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.

١٠ 10 أَنْتَ سَحَقْتَ رَهَبَ مِثْلَ ٱلْقَتِيلِ. بِذِرَاعِ قُوَّتِكَ بَدَّدْتَ أَعْدَاءَكَ.

Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.

١١ 11 لَكَ ٱلسَّمَاوَاتُ. لَكَ أَيْضًا ٱلْأَرْضُ. ٱلْمَسْكُونَةُ وَمِلْؤُهَا أَنْتَ أَسَّسْتَهُمَا.

Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.

١٢ 12 ٱلشِّمَالُ وَٱلْجَنُوبُ أَنْتَ خَلَقْتَهُمَا. تَابُورُ وَحَرْمُونُ بِٱسْمِكَ يَهْتِفَانِ.

Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.

١٣ 13 لَكَ ذِرَاعُ ٱلْقُدْرَةِ. قَوِيَّةٌ يَدُكَ. مُرْتَفِعَةٌ يَمِينُكَ.

Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.

١٤ 14 ٱلْعَدْلُ وَٱلْحَقُّ قَاعِدَةُ كُرْسِيِّكَ. ٱلرَّحْمَةُ وَٱلْأَمَانَةُ تَتَقَدَّمَانِ أَمَامَ وَجْهِكَ.

Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.

١٥ 15 طُوبَى لِلشَّعْبِ ٱلْعَارِفِينَ ٱلْهُتَافَ. يَارَبُّ، بِنُورِ وَجْهِكَ يَسْلُكُونَ.

Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.

١٦ 16 بِٱسْمِكَ يَبْتَهِجُونَ ٱلْيَوْمَ كُلَّهُ، وَبِعَدْلِكَ يَرْتَفِعُونَ.

De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.

١٧ 17 لِأَنَّكَ أَنْتَ فَخْرُ قُوَّتِهِمْ، وَبِرِضَاكَ يَنْتَصِبُ قَرْنُنَا.

Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.

١٨ 18 لِأَنَّ ٱلرَّبَّ مِجَنُّنَا، وَقُدُّوسَ إِسْرَائِيلَ مَلِكُنَا.

Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.

١٩ 19 حِينَئِذٍ كَلَّمْتَ بِرُؤْيَا تَقِيَّكَ وَقُلْتَ: «جَعَلْتُ عَوْنًا عَلَى قَوِيٍّ. رَفَعْتُ مُخْتَارًا مِنْ بَيْنِ ٱلشَّعْبِ.

På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.

٢٠ 20 وَجَدْتُ دَاوُدَ عَبْدِي. بِدُهْنِ قُدْسِي مَسَحْتُهُ.

Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.

٢١ 21 ٱلَّذِي تَثْبُتُ يَدِي مَعَهُ. أَيْضًا ذِرَاعِي تُشَدِّدُهُ.

Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.

٢٢ 22 لَا يُرْغِمُهُ عَدُوٌّ، وَٱبْنُ ٱلْإِثْمِ لَا يُذَلِّلُهُ.

Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;

٢٣ 23 وَأَسْحَقُ أَعْدَاءَهُ أَمَامَ وَجْهِهِ، وَأَضْرِبُ مُبْغِضِيهِ.

Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.

٢٤ 24 أَمَّا أَمَانَتِي وَرَحْمَتِي فَمَعَهُ، وَبِٱسْمِي يَنْتَصِبُ قَرْنُهُ.

Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.

٢٥ 25 وَأَجْعَلُ عَلَى ٱلْبَحْرِ يَدَهُ، وَعَلَى ٱلْأَنْهَارِ يَمِينَهُ.

Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.

٢٦ 26 هُوَ يَدْعُونِي: أَبِي أَنْتَ، إِلَهِي وَصَخْرَةُ خَلَاصِي.

Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.

٢٧ 27 أَنَا أَيْضًا أَجْعَلُهُ بِكْرًا، أَعْلَى مِنْ مُلُوكِ ٱلْأَرْضِ.

Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.

٢٨ 28 إِلَى ٱلدَّهْرِ أَحْفَظُ لَهُ رَحْمَتِي. وَعَهْدِي يُثَبَّتُ لَهُ.

Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.

٢٩ 29 وَأَجْعَلُ إِلَى ٱلْأَبَدِ نَسْلَهُ مِثْلَ أَيَّامِ ٱلسَّمَاوَاتِ.

Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.

٣٠ 30 إِنْ تَرَكَ بَنُوهُ شَرِيعَتِي وَلَمْ يَسْلُكُوا بِأَحْكَامِي،

Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;

٣١ 31 إِنْ نَقَضُوا فَرَائِضِي وَلَمْ يَحْفَظُوا وَصَايَايَ،

Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;

٣٢ 32 أَفْتَقِدُ بِعَصًا مَعْصِيَتَهُمْ، وَبِضَرَبَاتٍ إِثْمَهُمْ.

Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.

٣٣ 33 أَمَّا رَحْمَتِي فَلَا أَنْزِعُهَا عَنْهُ، وَلَا أَكْذِبُ مِنْ جِهَةِ أَمَانَتِي.

Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

٣٤ 34 لَا أَنْقُضُ عَهْدِي، وَلَا أُغَيِّرُ مَا خَرَجَ مِنْ شَفَتَيَّ.

Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.

٣٥ 35 مَرَّةً حَلَفْتُ بِقُدْسِي، أَنِّي لَا أَكْذِبُ لِدَاوُدَ:

Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;

٣٦ 36 نَسْلُهُ إِلَى ٱلدَّهْرِ يَكُونُ، وَكُرْسِيُّهُ كَٱلشَّمْسِ أَمَامِي.

Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.

٣٧ 37 مِثْلَ ٱلْقَمَرِ يُثَبَّتُ إِلَى ٱلدَّهْرِ. وَٱلشَّاهِدُ فِي ٱلسَّمَاءِ أَمِينٌ. سِلَاهْ.

Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)

٣٨ 38 لَكِنَّكَ رَفَضْتَ وَرَذَلْتَ، غَضِبْتَ عَلَى مَسِيحِكَ.

Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.

٣٩ 39 نَقَضْتَ عَهْدَ عَبْدِكَ، نَجَّسْتَ تَاجَهُ فِي ٱلتُّرَابِ.

Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.

٤٠ 40 هَدَمْتَ كُلَّ جُدْرَانِهِ جَعَلْتَ حُصُونَهُ خَرَابًا.

Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.

٤١ 41 أَفْسَدَهُ كُلُّ عَابِرِي ٱلطَّرِيقِ صَارَ عَارًا عِنْدَ جِيرَانِهِ.

Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.

٤٢ 42 رَفَعْتَ يَمِينَ مُضَايِقِيهِ، فَرَّحْتَ جَمِيعَ أَعْدَائِهِ.

Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.

٤٣ 43 أَيْضًا رَدَدْتَ حَدَّ سَيْفِهِ، وَلَمْ تَنْصُرْهُ فِي ٱلْقِتَالِ.

Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.

٤٤ 44 أَبْطَلْتَ بَهَاءَهُ، وَأَلْقَيْتَ كُرْسِيَّهُ إِلَى ٱلْأَرْضِ.

Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.

٤٥ 45 قَصَّرْتَ أَيَّامَ شَبَابِهِ غَطَّيْتَهُ بِٱلْخِزْيِ. سِلَاهْ.

Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)

٤٦ 46 حَتَّى مَتَى يَارَبُّ تَخْتَبِئُ كُلَّ ٱلِٱخْتِبَاءِ؟ حَتَّى مَتَى يَتَّقِدُ كَٱلنَّارِ غَضَبُكَ؟

Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?

٤٧ 47 ٱذْكُرْ كَيْفَ أَنَا زَائِلٌ، إِلَى أَيِّ بَاطِلٍ خَلَقْتَ جَمِيعَ بَنِي آدَمَ!

Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?

٤٨ 48 أَيُّ إِنْسَانٍ يَحْيَا وَلَا يَرَى ٱلْمَوْتَ؟ أَيٌّ يُنَجِّي نَفْسَهُ مِنْ يَدِ ٱلْهَاوِيَةِ؟ سِلَاهْ. (Sheol h7585)

Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)

٤٩ 49 أَيْنَ مَرَاحِمُكَ ٱلْأُوَلُ يَارَبُّ، ٱلَّتِي حَلَفْتَ بِهَا لِدَاوُدَ بِأَمَانَتِكَ؟

Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?

٥٠ 50 ٱذْكُرْ يَارَبُّ عَارَ عَبِيدِكَ ٱلَّذِي أَحْتَمِلُهُ فِي حِضْنِي مِنْ كَثْرَةِ ٱلْأُمَمِ كُلِّهَا،

Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;

٥١ 51 ٱلَّذِي بِهِ عَيَّرَ أَعْدَاؤُكَ يَارَبُّ، ٱلَّذِينَ عَيَّرُوا آثَارَ مَسِيحِكَ.

Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.

٥٢ 52 مُبَارَكٌ ٱلرَّبُّ إِلَى ٱلدَّهْرِ. آمِينَ فَآمِينَ.

Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.