اَلْمَزَامِيرُ 130

١ 1 تَرْنِيمَةُ ٱلْمَصَاعِدِ مِنَ ٱلْأَعْمَاقِ صَرَخْتُ إِلَيْكَ يَارَبُّ.

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

٢ 2 يَارَبُّ، ٱسْمَعْ صَوْتِي. لِتَكُنْ أُذُنَاكَ مُصْغِيَتَيْنِ إِلَى صَوْتِ تَضَرُّعَاتِي.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

٣ 3 إِنْ كُنْتَ تُرَاقِبُ ٱلْآثَامَ يَارَبُّ، يَا سَيِّدُ، فَمَنْ يَقِفُ؟

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

٤ 4 لِأَنَّ عِنْدَكَ ٱلْمَغْفِرَةَ. لِكَيْ يُخَافَ مِنْكَ.

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

٥ 5 ٱنْتَظَرْتُكَ يَارَبُّ. ٱنْتَظَرَتْ نَفْسِي، وَبِكَلَامِهِ رَجَوْتُ.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

٦ 6 نَفْسِي تَنْتَظِرُ ٱلرَّبَّ أَكْثَرَ مِنَ ٱلْمُرَاقِبِينَ ٱلصُّبْحَ. أَكْثَرَ مِنَ ٱلْمُرَاقِبِينَ ٱلصُّبْحَ.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

٧ 7 لِيَرْجُ إِسْرَائِيلُ ٱلرَّبَّ، لِأَنَّ عِنْدَ ٱلرَّبِّ ٱلرَّحْمَةَ وَعِنْدَهُ فِدًى كَثِيرٌ،

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

٨ 8 وَهُوَ يَفْدِي إِسْرَائِيلَ مِنْ كُلِّ آثَامِهِ.

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.