اَلْمَزَامِيرُ 120

١ 1 تَرْنِيمَةُ ٱلْمَصَاعِدِ إِلَى ٱلرَّبِّ فِي ضِيْقِي صَرَخْتُ فَٱسْتَجَابَ لِي.

En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

٢ 2 يَارَبُّ، نَجِّ نَفْسِي مِنْ شِفَاهِ ٱلْكَذِبِ، مِنْ لِسَانِ غِشٍّ.

Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

٣ 3 مَاذَا يُعْطِيكَ وَمَاذَا يَزِيدُ لَكَ لِسَانُ ٱلْغِشِّ؟

Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

٤ 4 سِهَامَ جَبَّارٍ مَسْنُونَةً مَعَ جَمْرِ ٱلرَّتَمِ.

Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

٥ 5 وَيْلِي لِغُرْبَتِي فِي مَاشِكَ، لِسَكَنِي فِي خِيَامِ قِيدَارَ!

Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

٦ 6 طَالَ عَلَى نَفْسِي سَكَنُهَا مَعَ مُبْغِضِ ٱلسَّلَامِ.

Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

٧ 7 أَنَا سَلَامٌ، وَحِينَمَا أَتَكَلَّمُ فَهُمْ لِلْحَرْبِ.

Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.