اَلْمَزَامِيرُ 119

١ 1 طُوبَى لِلْكَامِلِينَ طَرِيقًا، ٱلسَّالِكِينَ فِي شَرِيعَةِ ٱلرَّبِّ.

Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

٢ 2 طُوبَى لِحَافِظِي شَهَادَاتِهِ. مِنْ كُلِّ قُلُوبِهِمْ يَطْلُبُونَهُ.

Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

٣ 3 أَيْضًا لَا يَرْتَكِبُونَ إِثْمًا. فِي طُرُقِهِ يَسْلُكُونَ.

de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

٤ 4 أَنْتَ أَوْصَيْتَ بِوَصَايَاكَ أَنْ تُحْفَظَ تَمَامًا.

Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

٥ 5 لَيْتَ طُرُقِي تُثَبَّتُ فِي حِفْظِ فَرَائِضِكَ.

O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

٦ 6 حِينَئِذٍ لَا أَخْزَى إِذَا نَظَرْتُ إِلَى كُلِّ وَصَايَاكَ.

Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

٧ 7 أَحْمَدُكَ بِٱسْتِقَامَةِ قَلْبٍ عِنْدَ تَعَلُّمِي أَحْكَامَ عَدْلِكَ.

Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

٨ 8 وَصَايَاكَ أَحْفَظُ. لَا تَتْرُكْنِي إِلَى ٱلْغَايَةِ.

Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

٩ 9 بِمَ يُزَكِّي ٱلشَّابُّ طَرِيقَهُ؟ بِحِفْظِهِ إِيَّاهُ حَسَبَ كَلَامِكَ.

Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

١٠ 10 بِكُلِّ قَلْبِي طَلَبْتُكَ. لَا تُضِلَّنِي عَنْ وَصَايَاكَ.

Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

١١ 11 خَبَأْتُ كَلَامَكَ فِي قَلْبِي لِكَيْلَا أُخْطِئَ إِلَيْكَ.

Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

١٢ 12 مُبَارَكٌ أَنْتَ يَارَبُّ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

١٣ 13 بِشَفَتَيَّ حَسَبْتُ كُلَّ أَحْكَامِ فَمِكَ.

Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

١٤ 14 بِطَرِيقِ شَهَادَاتِكَ فَرِحْتُ كَمَا عَلَى كُلِّ ٱلْغِنَى.

Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

١٥ 15 بِوَصَايَاكَ أَلْهَجُ، وَأُلَاحِظُ سُبُلَكَ.

Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

١٦ 16 بِفَرَائِضِكَ أَتَلَذَّذُ. لَا أَنْسَى كَلَامَكَ.

Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

١٧ 17 أَحْسِنْ إِلَى عَبْدِكَ، فَأَحْيَا وَأَحْفَظَ أَمْرَكَ.

Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

١٨ 18 ٱكْشِفْ عَنْ عَيْنَيَّ فَأَرَى عَجَائِبَ مِنْ شَرِيعَتِكَ.

Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

١٩ 19 غَرِيبٌ أَنَا فِي ٱلْأَرْضِ. لَا تُخْفِ عَنِّي وَصَايَاكَ.

Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

٢٠ 20 ٱنْسَحَقَتْ نَفْسِي شَوْقًا إِلَى أَحْكَامِكَ فِي كُلِّ حِينٍ.

Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

٢١ 21 ٱنْتَهَرْتَ ٱلْمُتَكَبِّرِينَ ٱلْمَلَاعِينَ ٱلضَّالِّينَ عَنْ وَصَايَاكَ.

Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

٢٢ 22 دَحْرِجْ عَنِّي ٱلْعَارَ وَٱلْإِهَانَةَ، لِأَنِّي حَفِظْتُ شَهَادَاتِكَ.

Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

٢٣ 23 جَلَسَ أَيْضًا رُؤَسَاءُ، تَقَاوَلُوا عَلَيَّ. أَمَّا عَبْدُكَ فَيُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

٢٤ 24 أَيْضًا شَهَادَاتُكَ هِيَ لَذَّتِي، أَهْلُ مَشُورَتِي.

ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

٢٥ 25 لَصِقَتْ بِٱلتُّرَابِ نَفْسِي، فَأَحْيِنِي حَسَبَ كَلِمَتِكَ.

Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

٢٦ 26 قَدْ صَرَّحْتُ بِطُرُقِي فَٱسْتَجَبْتَ لِي. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

٢٧ 27 طَرِيقَ وَصَايَاكَ فَهِّمْنِي، فَأُنَاجِيَ بِعَجَائِبِكَ.

Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

٢٨ 28 قَطَرَتْ نَفْسِي مِنَ ٱلْحُزْنِ. أَقِمْنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

٢٩ 29 طَرِيقَ ٱلْكَذِبِ أَبْعِدْ عَنِّي، وَبِشَرِيعَتِكَ ٱرْحَمْنِي.

Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

٣٠ 30 ٱخْتَرْتُ طَرِيقَ ٱلْحَقِّ. جَعَلْتُ أَحْكَامَكَ قُدَّامِي.

Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

٣١ 31 لَصِقْتُ بِشَهَادَاتِكَ. يَارَبُّ، لَا تُخْزِنِي.

Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

٣٢ 32 فِي طَرِيقِ وَصَايَاكَ أَجْرِي، لِأَنَّكَ تُرَحِّبُ قَلْبِي.

Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

٣٣ 33 عَلِّمْنِي يَارَبُّ طَرِيقَ فَرَائِضِكَ، فَأَحْفَظَهَا إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

٣٤ 34 فَهِّمْنِي فَأُلَاحِظَ شَرِيعَتَكَ، وَأَحْفَظَهَا بِكُلِّ قَلْبِي.

Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

٣٥ 35 دَرِّبْنِي فِي سَبِيلِ وَصَايَاكَ، لِأَنِّي بِهِ سُرِرْتُ.

Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

٣٦ 36 أَمِلْ قَلْبِي إِلَى شَهَادَاتِكَ، لَا إِلَى ٱلْمَكْسَبِ.

Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

٣٧ 37 حَوِّلْ عَيْنَيَّ عَنِ ٱلنَّظَرِ إِلَى ٱلْبَاطِلِ. فِي طَرِيقِكَ أَحْيِنِي.

Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

٣٨ 38 أَقِمْ لِعَبْدِكَ قَوْلَكَ ٱلَّذِي لِمُتَّقِيكَ.

Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

٣٩ 39 أَزِلْ عَارِي ٱلَّذِي حَذِرْتُ مِنْهُ، لِأَنَّ أَحْكَامَكَ طَيِّبَةٌ.

Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

٤٠ 40 هَأَنَذَا قَدِ ٱشْتَهَيْتُ وَصَايَاكَ. بِعَدْلِكَ أَحْيِنِي.

Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

٤١ 41 لِتَأْتِنِي رَحْمَتُكَ يَارَبُّ، خَلَاصُكَ حَسَبَ قَوْلِكَ،

Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

٤٢ 42 فَأُجَاوِبَ مُعَيِّرِي كَلِمَةً، لِأَنِّي ٱتَّكَلْتُ عَلَى كَلَامِكَ.

Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

٤٣ 43 وَلَا تَنْزِعْ مِنْ فَمِي كَلَامَ ٱلْحَقِّ كُلَّ ٱلنَّزْعِ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ أَحْكَامَكَ.

Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

٤٤ 44 فَأَحْفَظَ شَرِيعَتَكَ دَائِمًا، إِلَى ٱلدَّهْرِ وَٱلْأَبَدِ،

Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

٤٥ 45 وَأَتَمَشَّى فِي رَحْبٍ، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

٤٦ 46 وَأَتَكَلَّمُ بِشَهَادَاتِكَ قُدَّامَ مُلُوكٍ وَلَا أَخْزَى،

Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

٤٧ 47 وَأَتَلَذَّذُ بِوَصَايَاكَ ٱلَّتِي أَحْبَبْتُ.

Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

٤٨ 48 وَأَرْفَعُ يَدَيَّ إِلَى وَصَايَاكَ ٱلَّتِي وَدِدْتُ، وَأُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

٤٩ 49 اُذْكُرْ لِعَبْدِكَ ٱلْقَوْلَ ٱلَّذِي جَعَلْتَنِي أَنْتَظِرُهُ.

Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

٥٠ 50 هَذِهِ هِيَ تَعْزِيَتِي فِي مَذَلَّتِي، لِأَنَّ قَوْلَكَ أَحْيَانِي.

Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

٥١ 51 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ ٱسْتَهْزَأُوا بِي إِلَى ٱلْغَايَةِ. عَنْ شَرِيعَتِكَ لَمْ أَمِلْ.

De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

٥٢ 52 تَذَكَّرْتُ أَحْكَامَكَ مُنْذُ ٱلدَّهْرِ يَارَبُّ، فَتَعَزَّيْتُ.

Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

٥٣ 53 ٱلْحَمِيَّةُ أَخَذَتْنِي بِسَبَبِ ٱلْأَشْرَارِ تَارِكِي شَرِيعَتِكَ.

Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

٥٤ 54 تَرْنِيمَاتٍ صَارَتْ لِي فَرَائِضُكَ فِي بَيْتِ غُرْبَتِي.

Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

٥٥ 55 ذَكَرْتُ فِي ٱللَّيْلِ ٱسْمَكَ يَارَبُّ، وَحَفِظْتُ شَرِيعَتَكَ.

Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

٥٦ 56 هَذَا صَارَ لِي، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

٥٧ 57 نَصِيبِي ٱلرَّبُّ، قُلْتُ لِحِفْظِ كَلَامِكَ.

Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

٥٨ 58 تَرَضَّيْتُ وَجْهَكَ بِكُلِّ قَلْبِي. ٱرْحَمْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ.

Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

٥٩ 59 تَفَكَّرْتُ فِي طُرُقِي، وَرَدَدْتُ قَدَمَيَّ إِلَى شَهَادَاتِكَ.

Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

٦٠ 60 أَسْرَعْتُ وَلَمْ أَتَوَانَ لِحِفْظِ وَصَايَاكَ.

Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

٦١ 61 حِبَالُ ٱلْأَشْرَارِ ٱلْتَفَّتْ عَلَيَّ. أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

٦٢ 62 فِي مُنْتَصَفِ ٱللَّيْلِ أَقُومُ لِأَحْمَدَكَ عَلَى أَحْكَامِ بِرِّكَ.

Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

٦٣ 63 رَفِيقٌ أَنَا لِكُلِّ ٱلَّذِينَ يَتَّقُونَكَ وَلِحَافِظِي وَصَايَاكَ.

Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

٦٤ 64 رَحْمَتُكَ يَارَبُّ قَدْ مَلَأَتِ ٱلْأَرْضَ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

٦٥ 65 خَيْرًا صَنَعْتَ مَعَ عَبْدِكَ يَارَبُّ حَسَبَ كَلَامِكَ.

Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

٦٦ 66 ذَوْقًا صَالِحًا وَمَعْرِفَةً عَلِّمْنِي، لِأَنِّي بِوَصَايَاكَ آمَنْتُ.

Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

٦٧ 67 قَبْلَ أَنْ أُذَلَّلَ أَنَا ضَلَلْتُ، أَمَّا ٱلْآنَ فَحَفِظْتُ قَوْلَكَ.

Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

٦٨ 68 صَالِحٌ أَنْتَ وَمُحْسِنٌ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

٦٩ 69 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ لَفَّقُوا عَلَيَّ كَذِبًا، أَمَّا أَنَا فَبِكُلِّ قَلْبِي أَحْفَظُ وَصَايَاكَ.

De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

٧٠ 70 سَمِنَ مِثْلَ ٱلشَّحْمِ قَلْبُهُمْ، أَمَّا أَنَا فَبِشَرِيعَتِكَ أَتَلَذَّذُ.

Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

٧١ 71 خَيْرٌ لِي أَنِّي تَذَلَّلْتُ لِكَيْ أَتَعَلَّمَ فَرَائِضَكَ.

Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

٧٢ 72 شَرِيعَةُ فَمِكَ خَيْرٌ لِي مِنْ أُلُوفِ ذَهَبٍ وَفِضَّةٍ.

Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

٧٣ 73 يَدَاكَ صَنَعَتَانِي وَأَنْشَأَتَانِي. فَهِّمْنِي فَأَتَعَلَّمَ وَصَايَاكَ.

Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

٧٤ 74 مُتَّقُوكَ يَرَوْنَنِي فَيَفْرَحُونَ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ كَلَامَكَ.

De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

٧٥ 75 قَدْ عَلِمْتُ يَارَبُّ أَنَّ أَحْكَامَكَ عَدْلٌ، وَبِٱلْحَقِّ أَذْلَلْتَنِي.

HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

٧٦ 76 فَلْتَصِرْ رَحْمَتُكَ لِتَعْزِيَتِي، حَسَبَ قَوْلِكَ لِعَبْدِكَ.

Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

٧٧ 77 لِتَأْتِنِي مَرَاحِمُكَ فَأَحْيَا، لِأَنَّ شَرِيعَتَكَ هِيَ لَذَّتِي.

Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

٧٨ 78 لِيَخْزَ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ لِأَنَّهُمْ زُورًا ٱفْتَرَوْا عَلَيَّ. أَمَّا أَنَا فَأُنَاجِي بِوَصَايَاكَ.

På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

٧٩ 79 لِيَرْجِعْ إِلَيَّ مُتَّقُوكَ وَعَارِفُو شَهَادَاتِكَ.

Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

٨٠ 80 لِيَكُنْ قَلْبِي كَامِلًا فِي فَرَائِضِكَ لِكَيْلَا أَخْزَى.

Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

٨١ 81 تَاقَتْ نَفْسِي إِلَى خَلَاصِكَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

٨٢ 82 كَلَّتْ عَيْنَايَ مِنَ ٱلنَّظَرِ إِلَى قَوْلِكَ، فَأَقُولُ: «مَتَى تُعَزِّينِي؟».

Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

٨٣ 83 لِأَنِّي قَدْ صِرْتُ كَزِقٍّ فِي ٱلدُّخَانِ، أَمَّا فَرَائِضُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

٨٤ 84 كَمْ هِيَ أَيَّامُ عَبْدِكَ؟ مَتَى تُجْرِي حُكْمًا عَلَى مُضْطَهِدِيَّ؟

Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

٨٥ 85 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ كَرَوْا لِي حَفَائِرَ. ذَلِكَ لَيْسَ حَسَبَ شَرِيعَتِكَ.

De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

٨٦ 86 كُلُّ وَصَايَاكَ أَمَانَةٌ. زُورًا يَضْطَهِدُونَنِي. أَعِنِّي.

Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

٨٧ 87 لَوْلَا قَلِيلٌ لَأَفْنَوْنِي مِنَ ٱلْأَرْضِ. أَمَّا أَنَا فَلَمْ أَتْرُكْ وَصَايَاكَ.

De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

٨٨ 88 حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِ فَمِكَ.

Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

٨٩ 89 إِلَى ٱلْأَبَدِ يَارَبُّ كَلِمَتُكَ مُثَبَّتَةٌ فِي ٱلسَّمَاوَاتِ.

Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

٩٠ 90 إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ أَمَانَتُكَ. أَسَّسْتَ ٱلْأَرْضَ فَثَبَتَتْ.

Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

٩١ 91 عَلَى أَحْكَامِكَ ثَبَتَتِ ٱلْيَوْمَ، لِأَنَّ ٱلْكُلَّ عَبِيدُكَ.

Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

٩٢ 92 لَوْ لَمْ تَكُنْ شَرِيعَتُكَ لَذَّتِي، لَهَلَكْتُ حِينَئِذٍ فِي مَذَلَّتِي.

Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

٩٣ 93 إِلَى ٱلدَّهْرِ لَا أَنْسَى وَصَايَاكَ، لِأَنَّكَ بِهَا أَحْيَيْتَنِي.

Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

٩٤ 94 لَكَ أَنَا فَخَلِّصْنِي، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

٩٥ 95 إِيَّايَ ٱنْتَظَرَ ٱلْأَشْرَارُ لِيُهْلِكُونِي. بِشَهَادَاتِكَ أَفْطُنُ.

På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

٩٦ 96 لِكُلِّ كَمَالٍ رَأَيْتُ حَدًّا، أَمَّا وَصِيَّتُكَ فَوَاسِعَةٌ جِدًّا.

På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

٩٧ 97 كَمْ أَحْبَبْتُ شَرِيعَتَكَ! ٱلْيَوْمَ كُلَّهُ هِيَ لَهَجِي.

Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

٩٨ 98 وَصِيَّتُكَ جَعَلَتْنِي أَحْكَمَ مِنْ أَعْدَائِي، لِأَنَّهَا إِلَى ٱلدَّهْرِ هِيَ لِي.

Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

٩٩ 99 أَكْثَرَ مِنْ كُلِّ مُعَلِّمِيَّ تَعَقَّلْتُ، لِأَنَّ شَهَادَاتِكَ هِيَ لَهَجِي.

Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

١٠٠ 100 أَكْثَرَ مِنَ ٱلشُّيُوخِ فَطِنْتُ، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

١٠١ 101 مِنْ كُلِّ طَرِيقِ شَرٍّ مَنَعْتُ رِجْلَيَّ، لِكَيْ أَحْفَظَ كَلَامَكَ.

Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

١٠٢ 102 عَنْ أَحْكَامِكَ لَمْ أَمِلْ، لِأَنَّكَ أَنْتَ عَلَّمْتَنِي.

Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

١٠٣ 103 مَا أَحْلَى قَوْلَكَ لِحَنَكِي! أَحْلَى مِنَ ٱلْعَسَلِ لِفَمِي.

Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

١٠٤ 104 مِنْ وَصَايَاكَ أَتَفَطَّنُ، لِذَلِكَ أَبْغَضْتُ كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ.

Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

١٠٥ 105 سِرَاجٌ لِرِجْلِي كَلَامُكَ وَنُورٌ لِسَبِيلِي.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

١٠٦ 106 حَلَفْتُ فَأَبِرُّهُ، أَنْ أَحْفَظَ أَحْكَامَ بِرِّكَ.

Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

١٠٧ 107 تَذَلَّلْتُ إِلَى ٱلْغَايَةِ. يَارَبُّ، أَحْيِنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

١٠٨ 108 ٱرْتَضِ بِمَنْدُوبَاتِ فَمِي يَارَبُّ، وَأَحْكَامَكَ عَلِّمْنِي.

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

١٠٩ 109 نَفْسِي دَائِمًا فِي كَفِّي، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

١١٠ 110 ٱلْأَشْرَارُ وَضَعُوا لِي فَخًّا، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَضِلَّ عَنْهَا.

De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

١١١ 111 وَرِثْتُ شَهَادَاتِكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ، لِأَنَّهَا هِيَ بَهْجَةُ قَلْبِي.

Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

١١٢ 112 عَطَفْتُ قَلْبِي لِأَصْنَعَ فَرَائِضَكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

١١٣ 113 ٱلْمُتَقَلِّبِينَ أَبْغَضْتُ، وَشَرِيعَتَكَ أَحْبَبْتُ.

Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

١١٤ 114 سِتْرِي وَمِجَنِّي أَنْتَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

١١٥ 115 ٱنْصَرِفُوا عَنِّي أَيُّهَا ٱلْأَشْرَارُ، فَأَحْفَظَ وَصَايَا إِلَهِي.

Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

١١٦ 116 ٱعْضُدْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ فَأَحْيَا، وَلَا تُخْزِنِي مِنْ رَجَائِي.

Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

١١٧ 117 أَسْنِدْنِي فَأَخْلُصَ، وَأُرَاعِيَ فَرَائِضَكَ دَائِمًا.

Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

١١٨ 118 ٱحْتَقَرْتَ كُلَّ ٱلضَّالِّينَ عَنْ فَرَائِضِكَ، لِأَنَّ مَكْرَهُمْ بَاطِلٌ.

Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

١١٩ 119 كَزَغَلٍ عَزَلْتَ كُلَّ أَشْرَارِ ٱلْأَرْضِ، لِذَلِكَ أَحْبَبْتُ شَهَادَاتِكَ.

Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

١٢٠ 120 قَدِ ٱقْشَعَرَّ لَحْمِي مِنْ رُعْبِكَ، وَمِنْ أَحْكَامِكَ جَزِعْتُ.

Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

١٢١ 121 أَجْرَيْتُ حُكْمًا وَعَدْلًا. لَا تُسْلِمْنِي إِلَى ظَالِمِيَّ.

Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

١٢٢ 122 كُنْ ضَامِنَ عَبْدِكَ لِلْخَيْرِ، لِكَيْلَا يَظْلِمَنِي ٱلْمُسْتَكْبِرُونَ.

Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

١٢٣ 123 كَلَّتْ عَيْنَايَ ٱشْتِيَاقًا إِلَى خَلَاصِكَ وَإِلَى كَلِمَةِ بِرِّكَ.

Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

١٢٤ 124 ٱصْنَعْ مَعَ عَبْدِكَ حَسَبَ رَحْمَتِكَ، وَفَرَائِضَكَ عَلِّمْنِي.

Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

١٢٥ 125 عَبْدُكَ أَنَا. فَهِّمْنِي فَأَعْرِفَ شَهَادَاتِكَ.

Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

١٢٦ 126 إِنَّهُ وَقْتُ عَمَلٍ لِلرَّبِّ. قَدْ نَقَضُوا شَرِيعَتَكَ.

Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

١٢٧ 127 لِأَجْلِ ذَلِكَ أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ أَكْثَرَ مِنَ ٱلذَّهَبِ وَٱلْإِبْرِيزِ.

Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

١٢٨ 128 لِأَجْلِ ذَلِكَ حَسِبْتُ كُلَّ وَصَايَاكَ فِي كُلِّ شَيْءٍ مُسْتَقِيمَةً. كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ أَبْغَضْتُ.

Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

١٢٩ 129 عَجِيبَةٌ هِيَ شَهَادَاتُكَ، لِذَلِكَ حَفِظَتْهَا نَفْسِي.

Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

١٣٠ 130 فَتْحُ كَلَامِكَ يُنِيرُ، يُعَقِّلُ ٱلْجُهَّالَ.

När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

١٣١ 131 فَغَرْتُ فَمِي وَلَهَثْتُ، لِأَنِّي إِلَى وَصَايَاكَ ٱشْتَقْتُ.

Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

١٣٢ 132 ٱلْتَفِتْ إِلَيَّ وَٱرْحَمْنِي، كَحَقِّ مُحِبِّي ٱسْمِكَ.

Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

١٣٣ 133 ثَبِّتْ خُطُوَاتِي فِي كَلِمَتِكَ، وَلَا يَتَسَلَّطْ عَلَيَّ إِثْمٌ.

Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

١٣٤ 134 ٱفْدِنِي مِنْ ظُلْمِ ٱلْإِنْسَانِ، فَأَحْفَظَ وَصَايَاكَ.

Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

١٣٥ 135 أَضِئْ بِوَجْهِكَ عَلَى عَبْدِكَ، وَعَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

١٣٦ 136 جَدَاوِلُ مِيَاهٍ جَرَتْ مِنْ عَيْنَيَّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا شَرِيعَتَكَ.

Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

١٣٧ 137 بَارٌّ أَنْتَ يَارَبُّ، وَأَحْكَامُكَ مُسْتَقِيمَةٌ.

HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

١٣٨ 138 عَدْلًا أَمَرْتَ بِشَهَادَاتِكَ، وَحَقًّا إِلَى ٱلْغَايَةِ.

Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

١٣٩ 139 أَهْلَكَتْنِي غَيْرَتِي، لِأَنَّ أَعْدَائِي نَسُوا كَلَامَكَ.

Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

١٤٠ 140 كَلِمَتُكَ مُمَحَّصَةٌ جِدًّا، وَعَبْدُكَ أَحَبَّهَا.

Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

١٤١ 141 صَغِيرٌ أَنَا وَحَقِيرٌ، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

١٤٢ 142 عَدْلُكَ عَدْلٌ إِلَى ٱلدَّهْرِ، وَشَرِيعَتُكَ حَقٌّ.

Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

١٤٣ 143 ضِيْقٌ وَشِدَّةٌ أَصَابَانِي، أَمَّا وَصَايَاكَ فَهِيَ لَذَّاتِي.

Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

١٤٤ 144 عَادِلَةٌ شَهَادَاتُكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ. فَهِّمْنِي فَأَحْيَا.

Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

١٤٥ 145 صَرَخْتُ مِنْ كُلِّ قَلْبِي. ٱسْتَجِبْ لِي يَارَبُّ. فَرَائِضَكَ أَحْفَظُ.

Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

١٤٦ 146 دَعَوْتُكَ. خَلِّصْنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِكَ.

Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

١٤٧ 147 تَقَدَّمْتُ فِي ٱلصُّبْحِ وَصَرَخْتُ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

١٤٨ 148 تَقَدَّمَتْ عَيْنَايَ ٱلْهُزُعَ، لِكَيْ أَلْهَجَ بِأَقْوَالِكَ.

Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

١٤٩ 149 صَوْتِيَ ٱسْتَمِعْ حَسَبَ رَحْمَتِكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

١٥٠ 150 ٱقْتَرَبَ ٱلتَّابِعُونَ ٱلرَّذِيلَةَ. عَنْ شَرِيعَتِكَ بَعُدُوا.

Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

١٥١ 151 قَرِيبٌ أَنْتَ يَارَبُّ، وَكُلُّ وَصَايَاكَ حَقٌّ.

Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

١٥٢ 152 مُنْذُ زَمَانٍ عَرَفْتُ مِنْ شَهَادَاتِكَ أَنَّكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ أَسَّسْتَهَا.

Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

١٥٣ 153 اُنْظُرْ إِلَى ذُلِّي وَأَنْقِذْنِي، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ شَرِيعَتَكَ.

Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

١٥٤ 154 أَحْسِنْ دَعْوَايَ.

Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

١٥٥ 155 ٱلْخَلَاصُ بَعِيدٌ عَنِ ٱلْأَشْرَارِ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَلْتَمِسُوا فَرَائِضَكَ.

Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

١٥٦ 156 كَثِيرَةٌ هِيَ مَرَاحِمُكَ يَارَبُّ. حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

١٥٧ 157 كَثِيرُونَ مُضْطَهِدِيَّ وَمُضَايِقِيَّ، أَمَّا شَهَادَاتُكَ فَلَمْ أَمِلْ عَنْهَا.

Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

١٥٨ 158 رَأَيْتُ ٱلْغَادِرِينَ وَمَقَتُّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا كَلِمَتَكَ.

När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

١٥٩ 159 ٱنْظُرْ أَنِّي أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي.

Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

١٦٠ 160 رَأْسُ كَلَامِكَ حَقٌّ، وَإِلَى ٱلدَّهْرِ كُلُّ أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

١٦١ 161 رُؤَسَاءُ ٱضْطَهَدُونِي بِلَا سَبَبٍ، وَمِنْ كَلَامِكَ جَزِعَ قَلْبِي.

Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

١٦٢ 162 أَبْتَهِجُ أَنَا بِكَلَامِكَ كَمَنْ وَجَدَ غَنِيمَةً وَافِرَةً.

Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

١٦٣ 163 أَبْغَضْتُ ٱلْكَذِبَ وَكَرِهْتُهُ، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَأَحْبَبْتُهَا.

Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

١٦٤ 164 سَبْعَ مَرَّاتٍ فِي ٱلنَّهَارِ سَبَّحْتُكَ عَلَى أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

١٦٥ 165 سَلَامَةٌ جَزِيلَةٌ لِمُحِبِّي شَرِيعَتِكَ، وَلَيْسَ لَهُمْ مَعْثَرَةٌ.

Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

١٦٦ 166 رَجَوْتُ خَلَاصَكَ يَارَبُّ، وَوَصَايَاكَ عَمِلْتُ.

Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

١٦٧ 167 حَفِظَتْ نَفْسِي شَهَادَاتِكَ، وَأُحِبُّهَا جِدًّا.

Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

١٦٨ 168 حَفِظْتُ وَصَايَاكَ وَشَهَادَاتِكَ، لِأَنَّ كُلَّ طُرُقِي أَمَامَكَ.

Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

١٦٩ 169 لِيَبْلُغْ صُرَاخِي إِلَيْكَ يَارَبُّ. حَسَبَ كَلَامِكَ فَهِّمْنِي.

HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

١٧٠ 170 لِتَدْخُلْ طِلْبَتِي إِلَى حَضْرَتِكَ. كَكَلِمَتِكَ نَجِّنِي.

Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

١٧١ 171 تُنَبِّعُ شَفَتَايَ تَسْبِيحًا إِذَا عَلَّمْتَنِي فَرَائِضَكَ.

Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

١٧٢ 172 يُغَنِّي لِسَانِي بِأَقْوَالِكَ، لِأَنَّ كُلَّ وَصَايَاكَ عَدْلٌ.

Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

١٧٣ 173 لِتَكُنْ يَدُكَ لِمَعُونَتِي، لِأَنَّنِي ٱخْتَرْتُ وَصَايَاكَ.

Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

١٧٤ 174 ٱشْتَقْتُ إِلَى خَلَاصِكَ يَارَبُّ، وَشَرِيعَتُكَ هِيَ لَذَّتِي.

Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

١٧٥ 175 لِتَحْيَ نَفْسِي وَتُسَبِّحَكَ، وَأَحْكَامُكَ لِتُعِنِّي.

Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

١٧٦ 176 ضَلَلْتُ، كَشَاةٍ ضَالَّةٍ. ٱطْلُبْ عَبْدَكَ، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ وَصَايَاكَ.

Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.

The Creation of Light