اَلْمَزَامِيرُ 119

١ 1 طُوبَى لِلْكَامِلِينَ طَرِيقًا، ٱلسَّالِكِينَ فِي شَرِيعَةِ ٱلرَّبِّ.

Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.

٢ 2 طُوبَى لِحَافِظِي شَهَادَاتِهِ. مِنْ كُلِّ قُلُوبِهِمْ يَطْلُبُونَهُ.

Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.

٣ 3 أَيْضًا لَا يَرْتَكِبُونَ إِثْمًا. فِي طُرُقِهِ يَسْلُكُونَ.

Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.

٤ 4 أَنْتَ أَوْصَيْتَ بِوَصَايَاكَ أَنْ تُحْفَظَ تَمَامًا.

Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.

٥ 5 لَيْتَ طُرُقِي تُثَبَّتُ فِي حِفْظِ فَرَائِضِكَ.

O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.

٦ 6 حِينَئِذٍ لَا أَخْزَى إِذَا نَظَرْتُ إِلَى كُلِّ وَصَايَاكَ.

När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.

٧ 7 أَحْمَدُكَ بِٱسْتِقَامَةِ قَلْبٍ عِنْدَ تَعَلُّمِي أَحْكَامَ عَدْلِكَ.

Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.

٨ 8 وَصَايَاكَ أَحْفَظُ. لَا تَتْرُكْنِي إِلَى ٱلْغَايَةِ.

Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.

٩ 9 بِمَ يُزَكِّي ٱلشَّابُّ طَرِيقَهُ؟ بِحِفْظِهِ إِيَّاهُ حَسَبَ كَلَامِكَ.

Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.

١٠ 10 بِكُلِّ قَلْبِي طَلَبْتُكَ. لَا تُضِلَّنِي عَنْ وَصَايَاكَ.

Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.

١١ 11 خَبَأْتُ كَلَامَكَ فِي قَلْبِي لِكَيْلَا أُخْطِئَ إِلَيْكَ.

Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.

١٢ 12 مُبَارَكٌ أَنْتَ يَارَبُّ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.

١٣ 13 بِشَفَتَيَّ حَسَبْتُ كُلَّ أَحْكَامِ فَمِكَ.

Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.

١٤ 14 بِطَرِيقِ شَهَادَاتِكَ فَرِحْتُ كَمَا عَلَى كُلِّ ٱلْغِنَى.

Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.

١٥ 15 بِوَصَايَاكَ أَلْهَجُ، وَأُلَاحِظُ سُبُلَكَ.

Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.

١٦ 16 بِفَرَائِضِكَ أَتَلَذَّذُ. لَا أَنْسَى كَلَامَكَ.

Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.

١٧ 17 أَحْسِنْ إِلَى عَبْدِكَ، فَأَحْيَا وَأَحْفَظَ أَمْرَكَ.

Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.

١٨ 18 ٱكْشِفْ عَنْ عَيْنَيَّ فَأَرَى عَجَائِبَ مِنْ شَرِيعَتِكَ.

Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.

١٩ 19 غَرِيبٌ أَنَا فِي ٱلْأَرْضِ. لَا تُخْفِ عَنِّي وَصَايَاكَ.

Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.

٢٠ 20 ٱنْسَحَقَتْ نَفْسِي شَوْقًا إِلَى أَحْكَامِكَ فِي كُلِّ حِينٍ.

Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.

٢١ 21 ٱنْتَهَرْتَ ٱلْمُتَكَبِّرِينَ ٱلْمَلَاعِينَ ٱلضَّالِّينَ عَنْ وَصَايَاكَ.

Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.

٢٢ 22 دَحْرِجْ عَنِّي ٱلْعَارَ وَٱلْإِهَانَةَ، لِأَنِّي حَفِظْتُ شَهَادَاتِكَ.

Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.

٢٣ 23 جَلَسَ أَيْضًا رُؤَسَاءُ، تَقَاوَلُوا عَلَيَّ. أَمَّا عَبْدُكَ فَيُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.

٢٤ 24 أَيْضًا شَهَادَاتُكَ هِيَ لَذَّتِي، أَهْلُ مَشُورَتِي.

Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.

٢٥ 25 لَصِقَتْ بِٱلتُّرَابِ نَفْسِي، فَأَحْيِنِي حَسَبَ كَلِمَتِكَ.

Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.

٢٦ 26 قَدْ صَرَّحْتُ بِطُرُقِي فَٱسْتَجَبْتَ لِي. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.

٢٧ 27 طَرِيقَ وَصَايَاكَ فَهِّمْنِي، فَأُنَاجِيَ بِعَجَائِبِكَ.

Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.

٢٨ 28 قَطَرَتْ نَفْسِي مِنَ ٱلْحُزْنِ. أَقِمْنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.

٢٩ 29 طَرِيقَ ٱلْكَذِبِ أَبْعِدْ عَنِّي، وَبِشَرِيعَتِكَ ٱرْحَمْنِي.

Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.

٣٠ 30 ٱخْتَرْتُ طَرِيقَ ٱلْحَقِّ. جَعَلْتُ أَحْكَامَكَ قُدَّامِي.

Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.

٣١ 31 لَصِقْتُ بِشَهَادَاتِكَ. يَارَبُّ، لَا تُخْزِنِي.

Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.

٣٢ 32 فِي طَرِيقِ وَصَايَاكَ أَجْرِي، لِأَنَّكَ تُرَحِّبُ قَلْبِي.

När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.

٣٣ 33 عَلِّمْنِي يَارَبُّ طَرِيقَ فَرَائِضِكَ، فَأَحْفَظَهَا إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.

٣٤ 34 فَهِّمْنِي فَأُلَاحِظَ شَرِيعَتَكَ، وَأَحْفَظَهَا بِكُلِّ قَلْبِي.

Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.

٣٥ 35 دَرِّبْنِي فِي سَبِيلِ وَصَايَاكَ، لِأَنِّي بِهِ سُرِرْتُ.

För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.

٣٦ 36 أَمِلْ قَلْبِي إِلَى شَهَادَاتِكَ، لَا إِلَى ٱلْمَكْسَبِ.

Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.

٣٧ 37 حَوِّلْ عَيْنَيَّ عَنِ ٱلنَّظَرِ إِلَى ٱلْبَاطِلِ. فِي طَرِيقِكَ أَحْيِنِي.

Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.

٣٨ 38 أَقِمْ لِعَبْدِكَ قَوْلَكَ ٱلَّذِي لِمُتَّقِيكَ.

Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.

٣٩ 39 أَزِلْ عَارِي ٱلَّذِي حَذِرْتُ مِنْهُ، لِأَنَّ أَحْكَامَكَ طَيِّبَةٌ.

Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.

٤٠ 40 هَأَنَذَا قَدِ ٱشْتَهَيْتُ وَصَايَاكَ. بِعَدْلِكَ أَحْيِنِي.

Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.

٤١ 41 لِتَأْتِنِي رَحْمَتُكَ يَارَبُّ، خَلَاصُكَ حَسَبَ قَوْلِكَ،

Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;

٤٢ 42 فَأُجَاوِبَ مُعَيِّرِي كَلِمَةً، لِأَنِّي ٱتَّكَلْتُ عَلَى كَلَامِكَ.

Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.

٤٣ 43 وَلَا تَنْزِعْ مِنْ فَمِي كَلَامَ ٱلْحَقِّ كُلَّ ٱلنَّزْعِ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ أَحْكَامَكَ.

Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.

٤٤ 44 فَأَحْفَظَ شَرِيعَتَكَ دَائِمًا، إِلَى ٱلدَّهْرِ وَٱلْأَبَدِ،

Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.

٤٥ 45 وَأَتَمَشَّى فِي رَحْبٍ، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.

٤٦ 46 وَأَتَكَلَّمُ بِشَهَادَاتِكَ قُدَّامَ مُلُوكٍ وَلَا أَخْزَى،

Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;

٤٧ 47 وَأَتَلَذَّذُ بِوَصَايَاكَ ٱلَّتِي أَحْبَبْتُ.

Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;

٤٨ 48 وَأَرْفَعُ يَدَيَّ إِلَى وَصَايَاكَ ٱلَّتِي وَدِدْتُ، وَأُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.

٤٩ 49 اُذْكُرْ لِعَبْدِكَ ٱلْقَوْلَ ٱلَّذِي جَعَلْتَنِي أَنْتَظِرُهُ.

Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.

٥٠ 50 هَذِهِ هِيَ تَعْزِيَتِي فِي مَذَلَّتِي، لِأَنَّ قَوْلَكَ أَحْيَانِي.

Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.

٥١ 51 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ ٱسْتَهْزَأُوا بِي إِلَى ٱلْغَايَةِ. عَنْ شَرِيعَتِكَ لَمْ أَمِلْ.

De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.

٥٢ 52 تَذَكَّرْتُ أَحْكَامَكَ مُنْذُ ٱلدَّهْرِ يَارَبُّ، فَتَعَزَّيْتُ.

Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.

٥٣ 53 ٱلْحَمِيَّةُ أَخَذَتْنِي بِسَبَبِ ٱلْأَشْرَارِ تَارِكِي شَرِيعَتِكَ.

Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.

٥٤ 54 تَرْنِيمَاتٍ صَارَتْ لِي فَرَائِضُكَ فِي بَيْتِ غُرْبَتِي.

Dine rätter äro min visa i mino huse.

٥٥ 55 ذَكَرْتُ فِي ٱللَّيْلِ ٱسْمَكَ يَارَبُّ، وَحَفِظْتُ شَرِيعَتَكَ.

Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.

٥٦ 56 هَذَا صَارَ لِي، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.

٥٧ 57 نَصِيبِي ٱلرَّبُّ، قُلْتُ لِحِفْظِ كَلَامِكَ.

Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.

٥٨ 58 تَرَضَّيْتُ وَجْهَكَ بِكُلِّ قَلْبِي. ٱرْحَمْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ.

Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.

٥٩ 59 تَفَكَّرْتُ فِي طُرُقِي، وَرَدَدْتُ قَدَمَيَّ إِلَى شَهَادَاتِكَ.

Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.

٦٠ 60 أَسْرَعْتُ وَلَمْ أَتَوَانَ لِحِفْظِ وَصَايَاكَ.

Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.

٦١ 61 حِبَالُ ٱلْأَشْرَارِ ٱلْتَفَّتْ عَلَيَّ. أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.

٦٢ 62 فِي مُنْتَصَفِ ٱللَّيْلِ أَقُومُ لِأَحْمَدَكَ عَلَى أَحْكَامِ بِرِّكَ.

Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.

٦٣ 63 رَفِيقٌ أَنَا لِكُلِّ ٱلَّذِينَ يَتَّقُونَكَ وَلِحَافِظِي وَصَايَاكَ.

Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.

٦٤ 64 رَحْمَتُكَ يَارَبُّ قَدْ مَلَأَتِ ٱلْأَرْضَ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.

٦٥ 65 خَيْرًا صَنَعْتَ مَعَ عَبْدِكَ يَارَبُّ حَسَبَ كَلَامِكَ.

Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.

٦٦ 66 ذَوْقًا صَالِحًا وَمَعْرِفَةً عَلِّمْنِي، لِأَنِّي بِوَصَايَاكَ آمَنْتُ.

Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.

٦٧ 67 قَبْلَ أَنْ أُذَلَّلَ أَنَا ضَلَلْتُ، أَمَّا ٱلْآنَ فَحَفِظْتُ قَوْلَكَ.

Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.

٦٨ 68 صَالِحٌ أَنْتَ وَمُحْسِنٌ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Du äst mild och god; lär mig dina rätter.

٦٩ 69 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ لَفَّقُوا عَلَيَّ كَذِبًا، أَمَّا أَنَا فَبِكُلِّ قَلْبِي أَحْفَظُ وَصَايَاكَ.

De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.

٧٠ 70 سَمِنَ مِثْلَ ٱلشَّحْمِ قَلْبُهُمْ، أَمَّا أَنَا فَبِشَرِيعَتِكَ أَتَلَذَّذُ.

Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.

٧١ 71 خَيْرٌ لِي أَنِّي تَذَلَّلْتُ لِكَيْ أَتَعَلَّمَ فَرَائِضَكَ.

Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.

٧٢ 72 شَرِيعَةُ فَمِكَ خَيْرٌ لِي مِنْ أُلُوفِ ذَهَبٍ وَفِضَّةٍ.

Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.

٧٣ 73 يَدَاكَ صَنَعَتَانِي وَأَنْشَأَتَانِي. فَهِّمْنِي فَأَتَعَلَّمَ وَصَايَاكَ.

Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.

٧٤ 74 مُتَّقُوكَ يَرَوْنَنِي فَيَفْرَحُونَ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ كَلَامَكَ.

De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.

٧٥ 75 قَدْ عَلِمْتُ يَارَبُّ أَنَّ أَحْكَامَكَ عَدْلٌ، وَبِٱلْحَقِّ أَذْلَلْتَنِي.

Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.

٧٦ 76 فَلْتَصِرْ رَحْمَتُكَ لِتَعْزِيَتِي، حَسَبَ قَوْلِكَ لِعَبْدِكَ.

Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.

٧٧ 77 لِتَأْتِنِي مَرَاحِمُكَ فَأَحْيَا، لِأَنَّ شَرِيعَتَكَ هِيَ لَذَّتِي.

Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.

٧٨ 78 لِيَخْزَ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ لِأَنَّهُمْ زُورًا ٱفْتَرَوْا عَلَيَّ. أَمَّا أَنَا فَأُنَاجِي بِوَصَايَاكَ.

Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.

٧٩ 79 لِيَرْجِعْ إِلَيَّ مُتَّقُوكَ وَعَارِفُو شَهَادَاتِكَ.

Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.

٨٠ 80 لِيَكُنْ قَلْبِي كَامِلًا فِي فَرَائِضِكَ لِكَيْلَا أَخْزَى.

Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.

٨١ 81 تَاقَتْ نَفْسِي إِلَى خَلَاصِكَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.

٨٢ 82 كَلَّتْ عَيْنَايَ مِنَ ٱلنَّظَرِ إِلَى قَوْلِكَ، فَأَقُولُ: «مَتَى تُعَزِّينِي؟».

Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?

٨٣ 83 لِأَنِّي قَدْ صِرْتُ كَزِقٍّ فِي ٱلدُّخَانِ، أَمَّا فَرَائِضُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.

٨٤ 84 كَمْ هِيَ أَيَّامُ عَبْدِكَ؟ مَتَى تُجْرِي حُكْمًا عَلَى مُضْطَهِدِيَّ؟

Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?

٨٥ 85 ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ كَرَوْا لِي حَفَائِرَ. ذَلِكَ لَيْسَ حَسَبَ شَرِيعَتِكَ.

De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.

٨٦ 86 كُلُّ وَصَايَاكَ أَمَانَةٌ. زُورًا يَضْطَهِدُونَنِي. أَعِنِّي.

Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.

٨٧ 87 لَوْلَا قَلِيلٌ لَأَفْنَوْنِي مِنَ ٱلْأَرْضِ. أَمَّا أَنَا فَلَمْ أَتْرُكْ وَصَايَاكَ.

De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.

٨٨ 88 حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِ فَمِكَ.

Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.

٨٩ 89 إِلَى ٱلْأَبَدِ يَارَبُّ كَلِمَتُكَ مُثَبَّتَةٌ فِي ٱلسَّمَاوَاتِ.

Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

٩٠ 90 إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ أَمَانَتُكَ. أَسَّسْتَ ٱلْأَرْضَ فَثَبَتَتْ.

Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

٩١ 91 عَلَى أَحْكَامِكَ ثَبَتَتِ ٱلْيَوْمَ، لِأَنَّ ٱلْكُلَّ عَبِيدُكَ.

Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

٩٢ 92 لَوْ لَمْ تَكُنْ شَرِيعَتُكَ لَذَّتِي، لَهَلَكْتُ حِينَئِذٍ فِي مَذَلَّتِي.

Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

٩٣ 93 إِلَى ٱلدَّهْرِ لَا أَنْسَى وَصَايَاكَ، لِأَنَّكَ بِهَا أَحْيَيْتَنِي.

Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

٩٤ 94 لَكَ أَنَا فَخَلِّصْنِي، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

٩٥ 95 إِيَّايَ ٱنْتَظَرَ ٱلْأَشْرَارُ لِيُهْلِكُونِي. بِشَهَادَاتِكَ أَفْطُنُ.

De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

٩٦ 96 لِكُلِّ كَمَالٍ رَأَيْتُ حَدًّا، أَمَّا وَصِيَّتُكَ فَوَاسِعَةٌ جِدًّا.

Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

٩٧ 97 كَمْ أَحْبَبْتُ شَرِيعَتَكَ! ٱلْيَوْمَ كُلَّهُ هِيَ لَهَجِي.

Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

٩٨ 98 وَصِيَّتُكَ جَعَلَتْنِي أَحْكَمَ مِنْ أَعْدَائِي، لِأَنَّهَا إِلَى ٱلدَّهْرِ هِيَ لِي.

Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

٩٩ 99 أَكْثَرَ مِنْ كُلِّ مُعَلِّمِيَّ تَعَقَّلْتُ، لِأَنَّ شَهَادَاتِكَ هِيَ لَهَجِي.

Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

١٠٠ 100 أَكْثَرَ مِنَ ٱلشُّيُوخِ فَطِنْتُ، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

١٠١ 101 مِنْ كُلِّ طَرِيقِ شَرٍّ مَنَعْتُ رِجْلَيَّ، لِكَيْ أَحْفَظَ كَلَامَكَ.

Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

١٠٢ 102 عَنْ أَحْكَامِكَ لَمْ أَمِلْ، لِأَنَّكَ أَنْتَ عَلَّمْتَنِي.

Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

١٠٣ 103 مَا أَحْلَى قَوْلَكَ لِحَنَكِي! أَحْلَى مِنَ ٱلْعَسَلِ لِفَمِي.

Din ord äro minom mun sötare än hannog.

١٠٤ 104 مِنْ وَصَايَاكَ أَتَفَطَّنُ، لِذَلِكَ أَبْغَضْتُ كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ.

Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

١٠٥ 105 سِرَاجٌ لِرِجْلِي كَلَامُكَ وَنُورٌ لِسَبِيلِي.

Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

١٠٦ 106 حَلَفْتُ فَأَبِرُّهُ، أَنْ أَحْفَظَ أَحْكَامَ بِرِّكَ.

Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

١٠٧ 107 تَذَلَّلْتُ إِلَى ٱلْغَايَةِ. يَارَبُّ، أَحْيِنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.

١٠٨ 108 ٱرْتَضِ بِمَنْدُوبَاتِ فَمِي يَارَبُّ، وَأَحْكَامَكَ عَلِّمْنِي.

Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

١٠٩ 109 نَفْسِي دَائِمًا فِي كَفِّي، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

١١٠ 110 ٱلْأَشْرَارُ وَضَعُوا لِي فَخًّا، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَضِلَّ عَنْهَا.

De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

١١١ 111 وَرِثْتُ شَهَادَاتِكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ، لِأَنَّهَا هِيَ بَهْجَةُ قَلْبِي.

Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

١١٢ 112 عَطَفْتُ قَلْبِي لِأَصْنَعَ فَرَائِضَكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

١١٣ 113 ٱلْمُتَقَلِّبِينَ أَبْغَضْتُ، وَشَرِيعَتَكَ أَحْبَبْتُ.

Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

١١٤ 114 سِتْرِي وَمِجَنِّي أَنْتَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

١١٥ 115 ٱنْصَرِفُوا عَنِّي أَيُّهَا ٱلْأَشْرَارُ، فَأَحْفَظَ وَصَايَا إِلَهِي.

Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

١١٦ 116 ٱعْضُدْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ فَأَحْيَا، وَلَا تُخْزِنِي مِنْ رَجَائِي.

Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

١١٧ 117 أَسْنِدْنِي فَأَخْلُصَ، وَأُرَاعِيَ فَرَائِضَكَ دَائِمًا.

Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

١١٨ 118 ٱحْتَقَرْتَ كُلَّ ٱلضَّالِّينَ عَنْ فَرَائِضِكَ، لِأَنَّ مَكْرَهُمْ بَاطِلٌ.

Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

١١٩ 119 كَزَغَلٍ عَزَلْتَ كُلَّ أَشْرَارِ ٱلْأَرْضِ، لِذَلِكَ أَحْبَبْتُ شَهَادَاتِكَ.

Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

١٢٠ 120 قَدِ ٱقْشَعَرَّ لَحْمِي مِنْ رُعْبِكَ، وَمِنْ أَحْكَامِكَ جَزِعْتُ.

Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.

١٢١ 121 أَجْرَيْتُ حُكْمًا وَعَدْلًا. لَا تُسْلِمْنِي إِلَى ظَالِمِيَّ.

Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.

١٢٢ 122 كُنْ ضَامِنَ عَبْدِكَ لِلْخَيْرِ، لِكَيْلَا يَظْلِمَنِي ٱلْمُسْتَكْبِرُونَ.

Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.

١٢٣ 123 كَلَّتْ عَيْنَايَ ٱشْتِيَاقًا إِلَى خَلَاصِكَ وَإِلَى كَلِمَةِ بِرِّكَ.

Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.

١٢٤ 124 ٱصْنَعْ مَعَ عَبْدِكَ حَسَبَ رَحْمَتِكَ، وَفَرَائِضَكَ عَلِّمْنِي.

Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.

١٢٥ 125 عَبْدُكَ أَنَا. فَهِّمْنِي فَأَعْرِفَ شَهَادَاتِكَ.

Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.

١٢٦ 126 إِنَّهُ وَقْتُ عَمَلٍ لِلرَّبِّ. قَدْ نَقَضُوا شَرِيعَتَكَ.

Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.

١٢٧ 127 لِأَجْلِ ذَلِكَ أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ أَكْثَرَ مِنَ ٱلذَّهَبِ وَٱلْإِبْرِيزِ.

Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.

١٢٨ 128 لِأَجْلِ ذَلِكَ حَسِبْتُ كُلَّ وَصَايَاكَ فِي كُلِّ شَيْءٍ مُسْتَقِيمَةً. كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ أَبْغَضْتُ.

Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.

١٢٩ 129 عَجِيبَةٌ هِيَ شَهَادَاتُكَ، لِذَلِكَ حَفِظَتْهَا نَفْسِي.

Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.

١٣٠ 130 فَتْحُ كَلَامِكَ يُنِيرُ، يُعَقِّلُ ٱلْجُهَّالَ.

När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.

١٣١ 131 فَغَرْتُ فَمِي وَلَهَثْتُ، لِأَنِّي إِلَى وَصَايَاكَ ٱشْتَقْتُ.

Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.

١٣٢ 132 ٱلْتَفِتْ إِلَيَّ وَٱرْحَمْنِي، كَحَقِّ مُحِبِّي ٱسْمِكَ.

Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.

١٣٣ 133 ثَبِّتْ خُطُوَاتِي فِي كَلِمَتِكَ، وَلَا يَتَسَلَّطْ عَلَيَّ إِثْمٌ.

Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.

١٣٤ 134 ٱفْدِنِي مِنْ ظُلْمِ ٱلْإِنْسَانِ، فَأَحْفَظَ وَصَايَاكَ.

Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.

١٣٥ 135 أَضِئْ بِوَجْهِكَ عَلَى عَبْدِكَ، وَعَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.

١٣٦ 136 جَدَاوِلُ مِيَاهٍ جَرَتْ مِنْ عَيْنَيَّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا شَرِيعَتَكَ.

Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.

١٣٧ 137 بَارٌّ أَنْتَ يَارَبُّ، وَأَحْكَامُكَ مُسْتَقِيمَةٌ.

Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.

١٣٨ 138 عَدْلًا أَمَرْتَ بِشَهَادَاتِكَ، وَحَقًّا إِلَى ٱلْغَايَةِ.

Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.

١٣٩ 139 أَهْلَكَتْنِي غَيْرَتِي، لِأَنَّ أَعْدَائِي نَسُوا كَلَامَكَ.

Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.

١٤٠ 140 كَلِمَتُكَ مُمَحَّصَةٌ جِدًّا، وَعَبْدُكَ أَحَبَّهَا.

Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.

١٤١ 141 صَغِيرٌ أَنَا وَحَقِيرٌ، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.

١٤٢ 142 عَدْلُكَ عَدْلٌ إِلَى ٱلدَّهْرِ، وَشَرِيعَتُكَ حَقٌّ.

Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

١٤٣ 143 ضِيْقٌ وَشِدَّةٌ أَصَابَانِي، أَمَّا وَصَايَاكَ فَهِيَ لَذَّاتِي.

Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.

١٤٤ 144 عَادِلَةٌ شَهَادَاتُكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ. فَهِّمْنِي فَأَحْيَا.

Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.

١٤٥ 145 صَرَخْتُ مِنْ كُلِّ قَلْبِي. ٱسْتَجِبْ لِي يَارَبُّ. فَرَائِضَكَ أَحْفَظُ.

Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.

١٤٦ 146 دَعَوْتُكَ. خَلِّصْنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِكَ.

Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.

١٤٧ 147 تَقَدَّمْتُ فِي ٱلصُّبْحِ وَصَرَخْتُ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.

١٤٨ 148 تَقَدَّمَتْ عَيْنَايَ ٱلْهُزُعَ، لِكَيْ أَلْهَجَ بِأَقْوَالِكَ.

Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.

١٤٩ 149 صَوْتِيَ ٱسْتَمِعْ حَسَبَ رَحْمَتِكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.

١٥٠ 150 ٱقْتَرَبَ ٱلتَّابِعُونَ ٱلرَّذِيلَةَ. عَنْ شَرِيعَتِكَ بَعُدُوا.

Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.

١٥١ 151 قَرِيبٌ أَنْتَ يَارَبُّ، وَكُلُّ وَصَايَاكَ حَقٌّ.

Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.

١٥٢ 152 مُنْذُ زَمَانٍ عَرَفْتُ مِنْ شَهَادَاتِكَ أَنَّكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ أَسَّسْتَهَا.

Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.

١٥٣ 153 اُنْظُرْ إِلَى ذُلِّي وَأَنْقِذْنِي، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ شَرِيعَتَكَ.

Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.

١٥٤ 154 أَحْسِنْ دَعْوَايَ.

Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.

١٥٥ 155 ٱلْخَلَاصُ بَعِيدٌ عَنِ ٱلْأَشْرَارِ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَلْتَمِسُوا فَرَائِضَكَ.

Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.

١٥٦ 156 كَثِيرَةٌ هِيَ مَرَاحِمُكَ يَارَبُّ. حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.

١٥٧ 157 كَثِيرُونَ مُضْطَهِدِيَّ وَمُضَايِقِيَّ، أَمَّا شَهَادَاتُكَ فَلَمْ أَمِلْ عَنْهَا.

Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.

١٥٨ 158 رَأَيْتُ ٱلْغَادِرِينَ وَمَقَتُّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا كَلِمَتَكَ.

Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.

١٥٩ 159 ٱنْظُرْ أَنِّي أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي.

Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.

١٦٠ 160 رَأْسُ كَلَامِكَ حَقٌّ، وَإِلَى ٱلدَّهْرِ كُلُّ أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.

١٦١ 161 رُؤَسَاءُ ٱضْطَهَدُونِي بِلَا سَبَبٍ، وَمِنْ كَلَامِكَ جَزِعَ قَلْبِي.

Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.

١٦٢ 162 أَبْتَهِجُ أَنَا بِكَلَامِكَ كَمَنْ وَجَدَ غَنِيمَةً وَافِرَةً.

Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.

١٦٣ 163 أَبْغَضْتُ ٱلْكَذِبَ وَكَرِهْتُهُ، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَأَحْبَبْتُهَا.

Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.

١٦٤ 164 سَبْعَ مَرَّاتٍ فِي ٱلنَّهَارِ سَبَّحْتُكَ عَلَى أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.

١٦٥ 165 سَلَامَةٌ جَزِيلَةٌ لِمُحِبِّي شَرِيعَتِكَ، وَلَيْسَ لَهُمْ مَعْثَرَةٌ.

Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.

١٦٦ 166 رَجَوْتُ خَلَاصَكَ يَارَبُّ، وَوَصَايَاكَ عَمِلْتُ.

Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.

١٦٧ 167 حَفِظَتْ نَفْسِي شَهَادَاتِكَ، وَأُحِبُّهَا جِدًّا.

Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.

١٦٨ 168 حَفِظْتُ وَصَايَاكَ وَشَهَادَاتِكَ، لِأَنَّ كُلَّ طُرُقِي أَمَامَكَ.

Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.

١٦٩ 169 لِيَبْلُغْ صُرَاخِي إِلَيْكَ يَارَبُّ. حَسَبَ كَلَامِكَ فَهِّمْنِي.

Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.

١٧٠ 170 لِتَدْخُلْ طِلْبَتِي إِلَى حَضْرَتِكَ. كَكَلِمَتِكَ نَجِّنِي.

Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.

١٧١ 171 تُنَبِّعُ شَفَتَايَ تَسْبِيحًا إِذَا عَلَّمْتَنِي فَرَائِضَكَ.

Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.

١٧٢ 172 يُغَنِّي لِسَانِي بِأَقْوَالِكَ، لِأَنَّ كُلَّ وَصَايَاكَ عَدْلٌ.

Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.

١٧٣ 173 لِتَكُنْ يَدُكَ لِمَعُونَتِي، لِأَنَّنِي ٱخْتَرْتُ وَصَايَاكَ.

Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.

١٧٤ 174 ٱشْتَقْتُ إِلَى خَلَاصِكَ يَارَبُّ، وَشَرِيعَتُكَ هِيَ لَذَّتِي.

Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.

١٧٥ 175 لِتَحْيَ نَفْسِي وَتُسَبِّحَكَ، وَأَحْكَامُكَ لِتُعِنِّي.

Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.

١٧٦ 176 ضَلَلْتُ، كَشَاةٍ ضَالَّةٍ. ٱطْلُبْ عَبْدَكَ، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ وَصَايَاكَ.

Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.

The Creation of Light