Zǝbur 116
1 Mǝn Pǝrwǝrdigarni sɵyimǝn, Qünki U mening awazimni, yelinixlirimni angliƣan.
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
2 Qünki U ⱪuliⱪini manga saldi, Xunga mǝn barliⱪ künlirimdǝ Uningƣa iltija ⱪilip qaⱪirimǝn.
Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Ɵlüm asarǝtliri meni qirmiwaldi; Tǝⱨtisaraning dǝrdliri meni tutuwaldi; Mǝn pexkǝllikkǝ yoluⱪtum, ǝlǝm tarttim; (Sheol h7585)
Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
4 Xuning bilǝn mǝn Pǝrwǝrdigarning namiƣa tohtimay nida ⱪildim: — «Sǝndin ɵtünimǝn, i Pǝrwǝrdigar, Jenimni ⱪutuldurƣaysǝn!
Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."
5 Xǝpⱪǝtliktur Pǝrwǝrdigar, ⱨǝⱪⱪaniydur; Hudayimiz rǝⱨimdildur.
HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
6 Pǝrwǝrdigar nadanni saⱪlaydu; Mǝn harab ǝⱨwalƣa qüxürüldum, U meni ⱪutⱪuzdi.
HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
7 Ⱨǝy jenim, ⱪaytidin hatirjǝm bol; Qünki Pǝrwǝrdigar sehiylik, meⱨribanliⱪ kɵrsǝtti;
Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
8 Qünki Sǝn jenimni ɵlümdin, kɵzlirimni yaxlardin, Ayaƣlirimni putlixixtin ⱪutⱪuzƣansǝn.
Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
9 Mǝn Pǝrwǝrdigar aldida tiriklǝrning zeminida mangimǝn;
jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
10 Ixǝnginim üqün mundaⱪ sɵz ⱪilƣanmǝn: — «Mǝn ⱪattiⱪ har ⱪilinƣanmǝn».
Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
11 Jiddiylǝxkinimdin: — «adǝmlǝrning ⱨǝmmisi yalƣanqi!» — Degǝnmǝn.
jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."
12 Manga kɵrsǝtkǝn barliⱪ yahxiliⱪlirini mǝn nemǝ bilǝn Pǝrwǝrdigarƣa ⱪayturimǝn?
Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
13 — Nijatliⱪ ⱪǝdǝⱨini ⱪolumƣa alimǝn, Wǝ Pǝrwǝrdigarning namini qaⱪirip iltija ⱪilimǝn;
Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
14 Mǝn ⱪilƣan ⱪǝsǝmlirimni Pǝrwǝrdigar aldida ada ⱪilimǝn; Bǝrⱨǝⱪ, Uning barliⱪ hǝlⱪi aldida ularni ada ⱪilimǝn.
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
15 Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ, Ɵz mɵmin bǝndilirining ɵlümi ⱪimmǝtlik ixtur!
Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
16 Aⱨ Pǝrwǝrdigar, mǝn bǝrⱨǝⱪ Sening ⱪulungdurmǝn; Mǝn Sening ⱪulungdurmǝn, dedikingning oƣli ikǝnmǝn; Sǝn mening asarǝtlirimni yǝxkǝnsǝn;
Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
17 Mǝn Sanga tǝxǝkkür ⱪurbanliⱪlirini sunimǝn, Pǝrwǝrdigarning namini qaⱪirip iltija ⱪilimǝn;
Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
18 Mǝn ⱪilƣan ⱪǝsǝmlirimni Pǝrwǝrdigar aldida ada ⱪilimǝn; Bǝrⱨǝⱪ, Uning barliⱪ hǝlⱪi aldida ularni ada ⱪilimǝn;
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
19 Pǝrwǝrdigarning ɵyining ⱨoylilirida, Sening otturungda turup, i Yerusalem, [Ⱪǝsǝmlirimni ada ⱪilimǝn]! Ⱨǝmdusana!
i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
