< Nnwom 130 >

1 Ɔsoroforo dwom. Awurade, mifi bun mu su frɛ wo;
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2 Awurade, tie me nne. Wɛn wʼaso ma me nkotosrɛ.
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3 Awurade, sɛ wubu yɛn bɔne ho nkontaa a, anka hena na obetumi agyina ano?
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4 Nanso wowɔ bɔnefakyɛ; ɛno nti wosuro wo.
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5 Metwɛn Awurade, me mu ade nyinaa twɛn, na nʼasɛm mu na mede mʼanidaso ahyɛ.
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 Metwɛn Awurade sen sɛnea awɛmfo twɛn adekyee, sen sɛnea awɛmfo twɛn adekyee.
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Israel, ma wʼani nna Awurade so, efisɛ Awurade wɔ adɔe a enni huammɔ na ogye ankasa wɔ ne mu.
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8 Ɔno ankasa begye Israel afi wɔn bɔne nyinaa mu.
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

< Nnwom 130 >