Mezmurlar 138

1 Davut'un mezmuru Bütün yüreğimle sana şükrederim, ya RAB, İlahlar önünde seni ilahilerle överim.

Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

2 Kutsal tapınağına doğru eğilir, Adına şükrederim, Sevgin, sadakatin için. Çünkü adını ve sözünü her şeyden üstün tuttun.

Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

3 Seslendiğim gün bana yanıt verdin, İçime güç koydun, beni yüreklendirdin.

När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

4 Şükretsin sana, ya RAB, yeryüzü krallarının tümü, Çünkü ağzından çıkan sözleri işittiler.

HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

5 Yaptığın işleri ezgilerle övsünler, ya RAB, Çünkü çok yücesin.

De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

6 RAB yüksekse de, Alçakgönüllüleri gözetir, Küstahları uzaktan tanır.

Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

7 Sıkıntıya düşersem, canımı korur, Düşmanlarımın öfkesine karşı el kaldırırsın, Sağ elin beni kurtarır.

Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

8 Ya RAB, her şeyi yaparsın benim için. Sevgin sonsuzdur, ya RAB, Elinin eserini bırakma!

HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.