2 Samuel 22
1 RAB, Davut'u bütün düşmanlarının ve Saul'un elinden kurtardığı gün Davut RAB'be şu ezgiyi okudu.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Şöyle dedi: “RAB benim kayam, sığınağım, kurtarıcımdır,
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Tanrım, kayamdır, O'na sığınırım, Kalkanım, güçlü kurtarıcım, Korunağım, sığınacak yerimdir. Kurtarıcım, zorbalıktan beni sen kurtarırsın!
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Övgüye değer RAB'be seslenir, Kurtulurum düşmanlarımdan.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Çünkü ölüm dalgaları beni kuşattı, Yıkım selleri bastı,
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Sıkıntı içinde RAB'be yakardım, Tanrım'a seslendim. Tapınağından sesimi duydu, Haykırışım kulaklarına ulaştı.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 O zaman yeryüzü sarsılıp sallandı, Titreyip sarsıldı göklerin temelleri, Çünkü RAB öfkelenmişti.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Burnundan duman yükseldi, Ağzından kavurucu ateş Ve korlar fışkırdı.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Kara buluta basarak Gökleri yarıp indi.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Bir Keruv'a binip uçtu, Rüzgarın kanatları üstünde belirdi.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Karanlığı örtündü, Kara bulutları kendine çardak yaptı.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Varlığının parıltısından Korlar savruluyordu.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 RAB göklerden gürledi, Duyurdu sesini Yüceler Yücesi.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Savurup oklarını düşmanlarını dağıttı, Şimşek çaktırarak onları şaşkına çevirdi.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 RAB'bin azarlamasından, Burnundan çıkan güçlü soluktan, Denizin dibi göründü, Yeryüzünün temelleri açığa çıktı.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 RAB yukarıdan elini uzatıp tuttu, Çıkardı beni derin sulardan.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Beni zorlu düşmanımdan, Benden nefret edenlerden kurtardı, Çünkü onlar benden daha güçlüydü.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Felaket günümde karşıma dikildiler, Ama RAB bana destek oldu.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Beni huzura kavuşturdu, Kurtardı, çünkü benden hoşnut kaldı.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 RAB doğruluğumun karşılığını verdi, Beni temiz ellerime göre ödüllendirdi.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Çünkü RAB'bin yolunda yürüdüm, Tanrım'dan uzaklaşarak kötülük yapmadım.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 O'nun bütün ilkelerini göz önünde tuttum, Kurallarından ayrılmadım.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 O'nun önünde kusursuzdum, Suç işlemekten sakındım.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Bu yüzden RAB beni doğruluğuma Ve gözünde pak yaşayışıma göre ödüllendirdi.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Sadık kuluna sadakat gösterir, Kusursuz olana kusursuz davranırsın.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Pak olanla pak olur, Eğriye eğri davranırsın.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Alçakgönüllüleri kurtarır, Gururluları gözler, gururunu kırarsın.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ya RAB, ışığım sensin! Karanlığımı aydınlatırsın.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Desteğinle akıncılara saldırır, Seninle surları aşarım, Tanrım.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Tanrı'nın yolu kusursuzdur, RAB'bin sözü arıdır. O kendisine sığınan herkesin kalkanıdır.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Var mı RAB'den başka tanrı? Tanrımız'dan başka kaya var mı?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Sığınağım Tanrı'dır, Yolumu doğru kılan O'dur.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Ayaklar verdi bana, geyiklerinki gibi, Doruklarda tutar beni.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Bana savaşmayı öğretti, Kollarımla tunç bir yayı gereyim diye.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Bana zafer kalkanını bağışlarsın, Alçakgönüllülüğün beni yüceltir.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Bastığım yerleri genişletirsin, Burkulmaz bileklerim.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Düşmanlarımı kovalayıp yok ettim, Hepsi yok olmadan geri dönmedim.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Onları ezip yok ettim, kalkamaz oldular, Ayaklarımın altına serildiler.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Savaş için beni güçle donattın, Bana başkaldıranları önümde yere serdin.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Düşmanlarımı kaçmak zorunda bıraktın, Benden nefret edenleri yok ettim.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Feryat ettiler, ama kurtaran çıkmadı; RAB'bi çağırdılar, ama O yanıt vermedi.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Yerin tozu gibi onları ezdim, Sokak çamuru gibi ayağımın altında çiğnedim.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Halkımın çekişmelerinden beni kurtardın, Uluslara önder olarak beni korudun, Tanımadığım halklar bana kulluk ediyor.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Yabancılar bana boyun eğiyor, Duyar duymaz sözümü dinliyorlar.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Yabancıların betleri benizleri attı, Titreyerek çıkıyorlar kalelerinden.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 RAB yaşıyor! Kayam'a övgüler olsun! Yücelsin kurtarıcım, Kayam Tanrım!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 O'dur öcümü alan, Halkları bana bağımlı kılan.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Düşmanlarımdan kurtarır, Başkaldıranlardan üstün kılar beni, Zorbaların elinden alır.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Bunun için uluslar arasında sana şükredeceğim, ya RAB, Adını ilahilerle öveceğim.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 RAB kralını büyük zaferlere ulaştırır, Meshettiği krala, Davut'a ve soyuna Sonsuza dek sevgi gösterir.”
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
