Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Ya Mukulu wa Bayimbi. Zabbuli ya Asafu. Nnaakaabirira Katonda ambeere, ddala nnaakaabirira Katonda nga musaba ampulire.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Bwe nnali mu nnaku, nanoonya Mukama, ekiro kyonna ne ngolola emikono gyange obutakoowa; emmeeme yange neegaana okusanyusibwa.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Nakujjukiranga, Ayi Katonda ne nsinda, ne nfumiitiriza emmeeme yange n’ezirika.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Tewaŋŋanya kwebaka; natawaanyizibwa nnyo ne sisobola kwogera.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Ne ndowooza ku biseera eby’edda, ne nzijukira emyaka egyayita.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Najjukiranga ennyimba zange ekiro, ne nfumiitiriza nga bwe neebuuza mu mutima gwange nti:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
“Mukama anaatusuuliranga ddala ennaku zonna naataddayo kutulaga kisa kye?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Okwagala kwe okutaggwaawo kukomedde ddala? Kye yasuubiza kibulidde ddala emirembe n’emirembe?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Katonda yeerabidde ekisa kye? Asunguwalidde ddala ne yeggyako n’okusaasira kwe?”
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Awo ne ndowooza nti, “Ebyo bye mmanyi eby’emyaka emingi eby’omukono ogwa ddyo ogw’oyo Ali Waggulu Ennyo.”
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Nnajjukiranga ebikolwa bya Mukama, weewaawo, nnajjukiranga ebyamagero byo eby’edda.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Nnaafumiitirizanga ku bikolwa byo byonna eby’amaanyi; nnaalowoozanga ku byamagero byo byonna.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Ekkubo lyo, Ayi Katonda, liri mu watukuvu. Tewali katonda yenkana Katonda waffe.
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Ggwe Katonda akola eby’amagero; era amaanyi go ogalaga mu mawanga.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Wanunula abantu bo n’omukono gwo, abazzukulu ba Yakobo ne Yusufu.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Amazzi gaakulaba, Ayi Katonda; amazzi bwe gaakulaba ne gatya, n’obuziba ne bukankanira ddala.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Ebire byayiwa amazzi ne bivaamu n’okubwatuka, era n’obusaale bwo ne bubuna.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Eddoboozi lyo ery’okubwatuka lyawulirwa mu kikuŋŋunta okumyansa kwo ne kumulisa ensi. Ensi n’ekankana n’enyeenyezebwa.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Ekkubo lyo lyali mu nnyanja; wayita mu mazzi amangi, naye ebigere mwe walinnya tebyalabika.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Wakulembera abantu bo ng’ekisibo, nga bali mu mikono gya Musa ne Alooni.
