Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
For the end, [a Psalm] of David, for alternate [strains]. Save me, O God; for the waters have come in to my soul.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I am stuck fast in deep mire, and there is no standing: I am come in to the depths of the sea, and a storm has overwhelmed me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary [of] crying, my throat has become hoarse; mine eyes have failed by my waiting on my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
They that hate me without a cause are more than the hairs of my head: my enemies that persecute me unrighteously are strengthened: then I restored that which I took not away.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, you know my foolishness; and my transgressions are not hidden from you.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not them that wait on you, O Lord of hosts, be ashamed on my account: let not them that seek you, be ashamed on my account, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For I have suffered reproach for your sake; shame has covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I became strange to my brethren, and a stranger to my mother's children.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For the zeal of your house has eaten me up; and the reproaches of them that reproached you are fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
And I bowed down my soul with fasting, and that was made my reproach.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
And I put on sackcloth for my covering; and I became a proverb to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
They that sit in the gate talked against me, and they that drank wine sang against me.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But I [will cry] to you, O Lord, in my prayer; O God, it is a propitious time: in the multitude of your mercy hear me, in the truth of your salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Save me from the mire, that I stick not [in it]: let me be delivered from them that hate me, and from the deep waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not the waterflood drown me, nor let the deep swallow me up; neither let the well shut its mouth upon me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Hear me, O Lord; for your mercy is good: according to the multitude of your compassions look upon me.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And turn not away your face from your servant; for I am afflicted: hear me speedily.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw near to my soul and redeem it: deliver me because of mine enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
For you know my reproach, and my shame, and my confusion; all that afflict me are before you.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
My soul has waited for reproach and misery; and I waited for one to grieve with me, but there was none; and for one to comfort me, but I found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
They gave [me] also gall for my food, and made me drink vinegar for my thirst.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table before them be for a snare, and for a recompense, and for a stumbling block.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes be darkened that they should not see; and bow down their back continually.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out your wrath upon them, and let the fury of your anger take hold on them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their habitation be made desolate; and let there be no inhabitant in their tents:
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Because they persecuted him whom you have struck; and they have added to the grief of my wounds.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Add iniquity to their iniquity; and let them not come into your righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the book of the living, and let them not be written with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I am poor and sorrowful; but the salvation of your countenance has helped me.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the name of my God with a song, I will magnify him with praise;
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
and [this] shall please God more than a young calf having horns and hoofs.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Let the poor see and rejoice; seek the Lord diligently, and you shall live.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the Lord hears the poor, and does not set at nothing his fettered ones.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let the heavens and the earth raise him, the sea, and all things moving in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Sion, and the cities of Judea shall be built; and [men] shall dwell there, and inherit it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the seed of his servants shall possess it, and they that love his name shall dwell therein.
