< Psaltaren 22 >

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Psaume de David, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Ajelet-Hassachar. Mon Dieu! mon Dieu! pourquoi m'as-tu abandonné, t'éloignant de ma délivrance, et des paroles de mon rugissement?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Mon Dieu! je crie de jour, mais tu ne réponds point; et de nuit, et je ne cesse point.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Toutefois tu es le Saint habitant [au milieu des] louanges d'Israël.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Nos pères se sont confiés en toi; ils se sont confiés, et tu les as délivrés;
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Ils ont crié vers toi, et ils ont été délivrés; ils se sont appuyés sur toi, et ils n'ont point été confus.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Mais moi, je suis un ver, et non point un homme, l'opprobre des hommes, et le méprisé du peuple.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Tous ceux qui me voient, se moquent de moi; ils me font la moue; ils branlent la tête.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Il s'abandonne, disent-ils, à l'Eternel; qu'il le délivre, et qu'il le retire, puisqu'il prend son bon plaisir en lui.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Cependant c'est toi qui m'as tiré hors du ventre [de ma mère], qui m'as mis en sûreté lorsque j'étais aux mamelles de ma mère.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
J'ai été mis en ta charge dès la matrice; tu es mon [Dieu] Fort dès le ventre de ma mère.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Ne t'éloigne point de moi; car la détresse est près [de moi], et il n'y a personne qui me secoure.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Plusieurs taureaux m'ont environné; de puissants [taureaux] de Basan m'ont entouré.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Ils ont ouvert leur gueule contre moi, [comme] un lion déchirant et rugissant.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Je me suis écoulé comme de l'eau, et tous mes os sont déjoints; mon cœur est comme de la cire, s'étant fondu dans mes entrailles.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Ma vigueur est desséchée comme de la brique, et ma langue tient à mon palais, et tu m'as mis dans la poussière de la mort.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Car des chiens m'ont environné, une assemblée de méchants m'a entouré; ils ont percé mes mains et mes pieds.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Je compterais tous mes os un par un; ils me contemplent, ils me regardent.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Ils partagent entr’eux mes vêtements, et jettent le sort sur ma robe.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Toi donc, Eternel! ne t'éloigne point; ma force, hâte-toi de me secourir.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Délivre ma vie de l'épée, [délivre] mon unique de la patte du chien.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Délivre-moi de la gueule du lion, et réponds-moi [en me retirant] d'entre les cornes des licornes.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Je déclarerai ton Nom à mes frères, je te louerai au milieu de l'assemblée.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Vous qui craignez l'Eternel, louez le; toute la race de Jacob, glorifiez-le; et toute la race d'Israël redoutez-le.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Car il n'a point méprisé ni dédaigné l'affliction de l'affligé, et n'a point caché sa face arrière de lui; mais quand l'affligé a crié vers lui, il l'a exaucé.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Ma louange commencera par toi dans la grande assemblée; je rendrai mes vœux en la présence de ceux qui te craignent.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Les débonnaires mangeront, et seront rassasiés; ceux qui cherchent l'Eternel le loueront; votre cœur vivra à perpétuité.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Tous les bouts de la terre s'en souviendront, et ils se convertiront à l'Eternel, et toutes les familles des nations se prosterneront devant toi.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Car le règne appartient à l'Eternel, et il domine sur les nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Tous les gens de la terre mangeront, et se prosterneront devant lui; tous ceux qui descendent en la poudre s'inclineront, même celui qui ne peut garantir sa vie.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
La postérité le servira, [et] sera consacrée au Seigneur d'âge en âge.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Ils viendront, et ils publieront sa justice au peuple qui naîtra, parce qu'il aura fait ces choses.

< Psaltaren 22 >