Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
“A prayer of David.” Hear, O Lord, [the cause of] righteousness, attend unto my entreaty, give ear unto my prayer, coming from lips without deceit.
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Let from thy presence my sentence come forth; let thy eyes behold what is right.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Thou hast proved my heart; thou hast thought of me in the night; thou hast refined me—thou couldst find nothing: my purpose doth not pass beyond [the words of] my mouth.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
Among the deeds of men did I observe, by the word of thy lips, the paths of the dissolute.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
My steps held firmly to thy tracks, [and] my footsteps did not slip.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
I call on thee, for thou wilt answer me, O God: incline thy ear unto me, hear my speech.
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Show marvelously thy loving-kindnesses, O thou that savest those who put their trust [in thee] from those that rise up [against them] by thy right hand.
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Keep me as the apple of the eye; conceal me under the shadow of thy wings,
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
From the wicked that despoil me, my enemies, who, to take my life, compass me about.
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
On our steps they now encompass us: they direct their eyes to turn aside in the land.
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
Every man is just like a lion that is greedy to tear his prey, and like a young lion lurking in a covert.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Arise, O Lord, prevent him, cast him down; deliver my soul from the wicked, who is thy sword, —
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
From these men—thy hand—O Lord, from the men of this world, whose portion is in this life, and whose belly thou fillest with thy hidden treasure: they have children in plenty, and leave the rest of their substance to their babes.
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
As for me, in righteousness shall I behold thy face: I shall be satisfied, when I awake, with contemplating thy likeness.
