Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Rabbiga ammaana. Waayo, way wanaagsan tahay in Ilaaheenna ammaan loogu gabyo, Waayo, taasu way wacan tahay, oo ammaantuna way habboon tahay.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Rabbigu Yeruusaalem buu dhisaa, Oo wuxuu isu soo wada ururiyaa kuwa la naco oo reer binu Israa'iil ah.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Isagaa bogsiiya kuwa qalbi jabay, Oo nabrahoodana wuu duubaa.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Wuxuu sheegaa xiddigaha tiradooda, Oo kulligoodna magacyo buu u bixiyaa.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Sayidkeennu waa weyn yahay, wuuna xoog badan yahay, Waxgarashadiisuna waa mid aan la koobi karayn.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Rabbigu wuu tiiriyaa kuwa camalka qabow, Oo kuwa sharka lehna dhulkuu ku soo tuuraa.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Rabbiga mahadnaqid ugu gabya, Oo kataaradda ammaan ugu gabya Ilaaheenna,

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Kaasoo samada daruuro ku qariya, Oo dhulka roob u diyaarsha, Buurahana doog ka soo bixiya.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Wuxuu quud siiyaa xayawaanka, Iyo tukayaasha yaryar markay qayliyaanba.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Isagu kuma farxo xoogga faraska, Oo kuma reyreeyo lugaha dadka.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Rabbigu wuxuu ku reyreeyaa kuwa isaga ka cabsada, Iyo kuwa naxariistiisa rajada ka qaba.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Yeruusaalemay, Rabbiga ammaan, Siyoonay, Ilaahaaga ammaan.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Waayo, wuxuu xoogeeyey qataarrada irdahaaga, Carruurtaadana wuu kugu dhex barakeeyey.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Soohdimahaaga nabad buu ka dhigaa, Oo wuxuu kaa dhergiyaa sarreenka ugu wanaagsan.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Amarkiisa wuxuu u soo diraa dhulka, Eraygiisuna aad buu u dheereeyaa.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Baraf cad wuxuu u soo daadshaa sida dhogor oo kale, Sayax barafoobayna wuxuu u kala firdhiyaa sida dambas oo kale.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Barafkiisa wuxuu u soo ridaa sida jajab oo kale, Bal yaa qabowgiisa hor istaagi kara?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Wuxuu soo diraa eraygiisa, oo wuu dhalaaliyaa iyaga, Dabayshiisana wuxuu ka dhigaa inay dhacdo, biyuhuna way qulqulaan.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Eraygiisa wuxuu tusaa reer Yacquub, Qaynuunnadiisa iyo xukummadiisana reer binu Israa'iil.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Quruunna sidaas oo kale uma uu samayn. Xukummadiisiina ma ay garanaynin, Rabbiga ammaana.