Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Looft den HEERE, want onzen God te psalmzingen is goed, dewijl Hij liefelijk is; de lof is betamelijk.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

De HEERE bouwt Jeruzalem; Hij vergadert Israels verdrevenen.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Hij geneest de gebrokenen van hart, en Hij verbindt hen in hun smarten.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Hij telt het getal der sterren; Hij noemt ze allen bij namen.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Onze Heere is groot en van veel kracht; Zijns verstands is geen getal.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

De HEERE houdt de zachtmoedigen staande; de goddelozen vernedert Hij, tot de aarde toe.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Zingt den HEERE bij beurte met dankzegging; psalmzingt onzen God op de harp.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Die de hemelen met wolken bedekt, Die voor de aarde regen bereidt; Die het gras op de bergen doet uitspruiten;

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Die het vee zijn voeder geeft; aan de jonge raven, als zij roepen.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Hij heeft geen lust aan de sterkte des paards; Hij heeft geen welgevallen aan de benen des mans.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

De HEERE heeft een welgevallen aan hen, die Hem vrezen, die op Zijn goedertierenheid hopen.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

O Jeruzalem! roem den HEERE; o Sion! loof uw God.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Want Hij maakt de grendelen uwer poorten sterk; Hij zegent uw kinderen binnen in u.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Die uw landpalen in vrede stelt; Hij verzadigt u met het vette der tarwe.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Hij zendt Zijn bevel op aarde; Zijn woord loopt zeer snel.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Hij geeft sneeuw als wol; Hij strooit den rijm als as.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Hij werpt Zijn ijs heen als stukken; wie zou bestaan voor Zijn koude?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Hij zendt Zijn woord, en doet ze smelten; Hij doet Zijn wind waaien, de wateren vloeien henen.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Hij maakt Jakob Zijn woorden bekend, Israel Zijn inzettingen en Zijn rechten.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Alzo heeft Hij geen volk gedaan; en Zijn rechten, die kennen zij niet. Hallelujah!