< Psaltaren 137 >

1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
Babilonima me'nea tintamimofo ankenarega mani'neta, Jerusalemi kumakura tagesa nentahita zavira te'none.
2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
Zavenama neheta zagame'ma nehuna hapuramina, wilo zafaramimpi runtani'none.
3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."
Na'ankure kinama hurante'naza vahe'mo'za tagrikura, zagame nehinketa antahisune hu'za kazikazi hu'naze. Tatama tami'za tazeri havizama nehaza vahe'mo'za hu'za Saioni agonamofo agirevare zagamera nehinketa musena hamneno hu'za tutu hu'naze.
4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
Ana hianagi ru vahe mopafima emani'nonana inankna huta Ra Anumzamofo zagamera hugahune?
5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
Nagrama Jerusalemi kuma'mokagu'ma nagane'ma kanisugeno'a, naza tamaga'amo'ma eri'zama e'neria eri'zana mago'enena e'origahie.
6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
Nagrama Jerusalemi kuma'mokagu'ma nagane'ma nekani'na, Jerusalemi kuma'mokagu'ma ugota musezani'a mani'nane hu'nama osanugeno'a, nagefunamo'a marerino navagu'nafare ome rukamaresie.
7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."
Babiloni vahe'mo'zama Jerusalemi kuma'ma ha'ma eme hunte'za eri'za zupama, Idomu vahe'mo'za hu'za, Jerusalemi kumara maka tapage tapagu hutrenkeno havizantfa hinoma hu'za kezama ati'naza zankura, Ra Anumzamoka kaganera okanio.
8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
Babiloni kuma'moka havizantfa hugahananki kagesa antahio. Tagrite'ma hurante'nana avu'ava zante'ma, nonama hugantesia vahe'mo'a muse hugahie.
9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Ana'ma hania vahe'mo'a Babiloni kuma'moka ne'onse mofavre nagaka'a zamazeriteno, haveraminte ruhapakopatino zmahegahie.

< Psaltaren 137 >