Psaltaren 116

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

١ أَحْبَبْتُ لِأَنَّ ٱلرَّبَّ يَسْمَعُ صَوْتِي، تَضَرُّعَاتِي.

2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

٢ لِأَنَّهُ أَمَالَ أُذْنَهُ إِلَيَّ فَأَدْعُوهُ مُدَّةَ حَيَاتِي.

3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)

٣ ٱكْتَنَفَتْنِي حِبَالُ ٱلْمَوْتِ. أَصَابَتْنِي شَدَائِدُ ٱلْهَاوِيَةِ. كَابَدْتُ ضِيقًا وَحُزْنًا. (Sheol h7585)

4 Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."

٤ وَبِٱسْمِ ٱلرَّبِّ دَعَوْتُ: «آهِ يَارَبُّ، نَجِّ نَفْسِي!».

5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

٥ ٱلرَّبُّ حَنَّانٌ وَصِدِّيقٌ، وَإِلَهُنَا رَحِيمٌ.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

٦ ٱلرَّبُّ حَافِظُ ٱلْبُسَطَاءِ. تَذَلَّلْتُ فَخَلَّصَنِي.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

٧ ٱرْجِعِي يَا نَفْسِي إِلَى رَاحَتِكِ، لِأَنَّ ٱلرَّبَّ قَدْ أَحْسَنَ إِلَيْكِ.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

٨ لِأَنَّكَ أَنْقَذْتَ نَفْسِي مِنَ ٱلْمَوْتِ، وَعَيْنِي مِنَ ٱلدَّمْعَةِ، وَرِجْلَيَّ مِنَ ٱلزَّلَقِ.

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

٩ أَسْلُكُ قُدَّامَ ٱلرَّبِّ فِي أَرْضِ ٱلْأَحْيَاءِ.

10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

١٠ آمَنْتُ لِذَلِكَ تَكَلَّمْتُ: «أَنَا تَذَلَّلْتُ جِدًّا».

11 jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."

١١ أَنَا قُلْتُ فِي حَيْرَتِي: «كُلُّ إِنْسَانٍ كَاذِبٌ».

12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

١٢ مَاذَا أَرُدُّ لِلرَّبِّ مِنْ أَجْلِ كُلِّ حَسَنَاتِهِ لِي؟

13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

١٣ كَأْسَ ٱلْخَلَاصِ أَتَنَاوَلُ، وَبِٱسْمِ ٱلرَّبِّ أَدْعُو.

14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

١٤ أُوفِي نُذُورِي لِلرَّبِّ مُقَابِلَ كُلِّ شَعْبِهِ.

15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

١٥ عَزِيزٌ فِي عَيْنَيِ ٱلرَّبِّ مَوْتُ أَتْقِيَائِهِ.

16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

١٦ آهِ يَارَبُّ، لِأَنِّي عَبْدُكَ! أَنَا عَبْدُكَ ٱبْنُ أَمَتِكَ. حَلَلْتَ قُيُودِي.

17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

١٧ فَلَكَ أَذْبَحُ ذَبِيحَةَ حَمْدٍ، وَبِٱسْمِ ٱلرَّبِّ أَدْعُو.

18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

١٨ أُوفِي نُذُورِي لِلرَّبِّ مُقَابِلَ شَعْبِهِ،

19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

١٩ فِي دِيَارِ بَيْتِ ٱلرَّبِّ، فِي وَسَطِكِ يَا أُورُشَلِيمُ. هَلِّلُويَا.