Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Goe da gogolosu sia: amo hina bagade Lemiuele ea: me da ema sia: i,
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
“Di da na dogolegei manodafa. Na da Godema sia: ne gadoiba: le, E da di nama i. Na da dima adi adoma: bela: ?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Dia gasa huluane dagosa: besa: le, wadela: i uda adole lasu hou maedafa hamoma. Dia muni amoga mae galagama, wadela: i uda adole lasu amoga. Amo wadela: i uda da hina bagade dunu wadela: lesimusa: dawa:
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Lemiuele! Nabima! Hina bagade dunu da waini (adini) hame manu da defea. Amola ilia waini hame hanamu da defea.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Be ilia da adini nasea ilia da sema gogolesa amola ilia da hame gagui dunu ilia moloiwane fofada: su hame dawa: sa.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Adini da amo dunu bogolalebe ilia liligi, amola nowa dunu da da: i dioi bagade galea amo ilia liligi.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Amaiba: le, ilia nawene, hame gagui hou amola da: i dioi hou gogolema: ne manu da defea.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Nowa dunu da ha: gi sia: mu gogolei galea, amo fidima: ne ha: gi sia: ma. Gasa hame dunu fidima: ne ouligima!
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Ili fidili, molole sia: ne fofada: ma. Moloiwane hame gagui amo gaga: ma amola fidima: ne fofada: ma!”
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Moloidafa uda lamu da hogoi helele gasa bagade ba: sa. Moloidafa uda ea lasu da igi noga: i muni bagadega lasu amo bagadewane baligisa.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Amo uda ea egoa da idua ea hou da moloidafa dafawaneyale dawa: sa. Amola egoa da eso huluane liligi defele gagui dialumu.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Amaiwane uda esalea, egoa noga: le fidisa amola egoama da: i diosu hame iaha.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
E da eso huluane hawa: hamosa esala. E da wulo gobea ha: sa amola abula amuna esala.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
E da dusagai bagade defele, ha: i manu amo soge sedadega gaguli maha.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Agoaiwane uda e da hame hadigia, wa: legadole, ea sosogo fi amogili ha: i manu gobesa, amola ea fidisu a: fini ilima hawa: hamosu hamoma: ne olelesa.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Amaiwane uda e da soge ba: lalu bu amo soge bidilasa. Amola muni ea lai amoga e da amo soge ganodini waini hawa: bugisa.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Agoaiwane uda e da gasa bagade gala. Amola e da hawa: obenane gasa bagade hamosa.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
E da ea hamobe huluane ea lamu defei amo dawa: Amola e da gasibi galu mae helefili, hawa: hamonana.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Amaiwane uda da hifawane gobea ha: le, amola ea abula hi fawane amuna.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
E da hame gagui dunu ilima asigiba: le, liligi iaha.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Anegagi eso doaga: sea e da hame da: i diosa. Bai e da ea sosogo fi ilia anegagi abula hahamoi dagoiba: le.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
E da ea sosogo fi ilia golamusa: fafai amo da: iya abula ida: iwane fa: sisa. Amola e da oga: yei abula amo sala.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Egoa da dunu huluane ilia e dawa: Amola e da ea fi ganodini bisilua esala.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Amaiwane uda da abula amola idinigisu bulu hahamosa. Amalalu, e da bidi lasu dunu ilima amo liligi bidi lasa.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Amola amo uda e da gasa bagade amola eno dunu da ema nodosa. Amola e da fa: no misunu hou amoga hame beda: sa.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Amola e da asabole, dawa: le sia: sa.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Amola amo uda da mae hihini amola hame helefisa. E da ea sosogo fi ilia hanai liligi huluane defele hamosa.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Ea mano amola egoa da ema hahawane nodosa.
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
Egoa da ema amane sia: sa, “Uda oda da noga: i, be dia hou da uda huluane ilia hou baligidafa.”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Uda mogili da ogogole obebenale hamosa. Amola noga: iwane ba: su hou da fisi dagoi ba: mu. Be nowa uda da Hina Gode Ea hou ida: iwane dafawaneyale dawa: sea, amo udama nodomu da defea.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Amaiwane uda da noga: le hamoiba: le, e da dabe ea hamoi defele lamu da defea. Amola dunu huluane ema nodomu da defea. Sia: Ama Dagoi
