Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
Statera dolosa, abominatio est apud Deum: et pondus aequum, voluntas eius.
2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
Ubi fuerit superbia, ibi erit et contumelia: ubi autem est humilitas, ibi et sapientia.
3 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
Simplicitas iustorum diriget eos: et supplantatio perversorum vastabit illos.
4 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
Non proderunt divitiae in die ultionis: iustitia autem liberabit a morte.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
Iustitia simplicis diriget viam eius: et in impietate sua corruet impius.
6 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
Iustitia rectorum liberabit eos: et in insidiis suis capientur iniqui.
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
Mortuo homine impio, nulla erit ultra spes: et expectatio solicitorum peribit.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
Iustus de angustia liberatus est: et tradetur impius pro eo.
9 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
Simulator ore decipit amicum suum: iusti autem liberabuntur scientia.
10 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
In bonis iustorum exultabit civitas: et in perditione impiorum erit laudatio.
11 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
Benedictione iustorum exaltabitur civitas: et ore impiorum subvertetur.
12 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
Qui despicit amicum suum, indigens corde est: vir autem prudens tacebit.
13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
Qui ambulat fraudulenter, revelat arcana: qui autem fidelis est, celat amici commissum.
14 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
Ubi non est gubernator, populus corruet: salus autem, ubi multa consilia.
15 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
Affligetur malo, qui fidem facit pro extraneo: qui autem cavet laqueos, securus erit.
16 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
Mulier gratiosa inveniet gloriam: et robusti habebunt divitias.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
Benefacit animae suae vir misericors: qui autem crudelis est, etiam propinquos abiicit.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
Impius facit opus instabile: seminanti autem iustitiam merces fidelis.
19 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
Clementia praeparat vitam: et sectatio malorum mortem.
20 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
Abominabile Domino cor pravum: et voluntas eius in iis, qui simpliciter ambulant.
21 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
Manus in manu non erit innocens malus: semen autem iustorum salvabitur.
22 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
Circulus aureus in naribus suis, mulier pulchra et fatua.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
Desiderium iustorum omne bonum est: praestolatio impiorum furor.
24 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
Alii dividunt propria, et ditiores fiunt: alii rapiunt non sua, et semper in egestate sunt.
25 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
Anima, quae benedicit, impinguabitur: et qui inebriat, ipse quoque inebriabitur.
26 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
Qui abscondit frumenta, maledicetur in populis: benedictio autem super caput vendentium.
27 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
Bene consurgit diluculo qui quaerit bona: qui autem investigator malorum est, opprimetur ab eis.
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
Qui confidit in divitiis suis, corruet: iusti autem quasi virens folium germinabunt.
29 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
Qui conturbat domum suam, possidebit ventos: et qui stultus est, serviet sapienti.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
Fructus iusti lignum vitae: et qui suscipit animas, sapiens est.
31 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
Si iustus in terra recipit, quanto magis impius et peccator?
