< Job 39 >

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
“Bende ingʼeyo kinde ma diek manie got nywolie? Bende iseneno gi wangʼi ka ngao nywolo nyathine?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Bende inyalo ngʼeyo dweche ma igi pongʼie? Bende ingʼeyo sa ma ginywolie?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Gigoyo chonggi piny ka ginywol, kendo muoch makayogi rumo bangʼ mano.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Nyithindgi dongo motegno kendo mopugno ka gin e thim; kendo giwuok to ok giduogi.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
“En ngʼa mane ogonyo kanyna e bungu? En ngʼa mane ogonyo tonde mane otweyego?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ne amiye thim motwo kaka dalane, kendo namiye kuonde motimo chumbi mondo odagie.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Gidak mabor gi mier, omiyo ok giwinj koko ma ji goyo; kendo ok owinj koko mar jariembo.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Okwayo ewi gode eka oyud lum mochamo kendo omanyo gimoro amora mangʼich.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
“Bende jowi ma e thim yie tiyoni? Bende inyalo kete mobed mos e kund jambi gotieno?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Bende inyalo boye moluni opara tir? Bende onyalo puroni kuonde modongʼ bangʼi ma ok opurore maber?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Bende diket genoni kuom tekone mangʼenygo? Bende inyalo weye ne tiji matek mondo otimni?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Bende in-gi adiera ni onyalo tingʼoni cham misekayo mokelni dala mi okelgi kar dino?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
“Udo kwadho bwombene gi mor, to ok onyal huyo moloyo magungu kod nyamnaha.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Onywolo tonge piny e lowo kendo oweyogi ewi kuoyo mondo giyud liet,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
kendo ok odew ni gimoro kata le mar bungu nyalo nyonogi mi gitore.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Ojwangʼo nyithinde ma pod yom, ka gima ok gin mage owuon; to bende ok odew rem mane owinjo konywologi;
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
nikech Nyasaye ne ok omiye rieko kata paro mar pogo gima ber.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Kata kamano ka oyaro bwombene mondo oringi, to oyombo kata mana faras maringo matek moloyo ma jaithne riembo.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
“In ema imiyo faras teko ma en-go koso in ema ne irwakone pien man-gi yier maboyo e ngʼute?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
In ema imiyo ochikore ka bonyo, kobwogo ji gi giro mar sunga?
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Ogwetho piny gi mirima gi tekre duto, kendo ogiro gi tekre duto kochomo kar lweny.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Ok oluor kendo onge gima goye kibaji, kendo kata mana ligangla ok obadhrene.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Pien motingʼie asere tuomore e bathe kama oliere, kaachiel gi tongʼ mamil kod bidhi.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Ogwetho koikore ne lweny; nikech ok onyal lingʼ mos ka turumbete oseywak.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Ochur seche duto mowinjo ka turumbete ywak! Owinjo tik lweny gi kuma bor, kendo koko mar jochik lweny kod mano mar lweny owinjo chon.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
“Riekoni bende nyalo miyo ongo ringi mi oyar bwombene kochomo yo milambo?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Bende inyalo chiko ongo mi fu kochomo polo, kata miyo oger ode ewi yien?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Odak ewi lwendni maboyo kendo odak kuno nyaka otieno; kendo kind lwendni e kare mar pondo.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Kanyo ema omanye chiembe kendo wengene nyalo nene gi kuma bor.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Nyithinde matindo to remo e chiembgi, kendo kama gima otho nitie, ema iyudogie.”

< Job 39 >