< Job 38 >

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
فَأَجَابَ ٱلرَّبُّ أَيُّوبَ مِنَ ٱلْعَاصِفَةِ وَقَالَ:١
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
«مَنْ هَذَا ٱلَّذِي يُظْلِمُ ٱلْقَضَاءَ بِكَلَامٍ بِلَا مَعْرِفَةٍ؟٢
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
اُشْدُدِ ٱلْآنَ حَقْوَيْكَ كَرَجُلٍ، فَإِنِّي أَسْأَلُكَ فَتُعَلِّمُنِي.٣
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
أَيْنَ كُنْتَ حِينَ أَسَّسْتُ ٱلْأَرْضَ؟ أَخْبِرْ إِنْ كَانَ عِنْدَكَ فَهْمٌ.٤
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
مَنْ وَضَعَ قِيَاسَهَا؟ لِأَنَّكَ تَعْلَمُ! أَوْ مَنْ مَدَّ عَلَيْهَا مِطْمَارًا؟٥
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
عَلَى أَيِّ شَيْءٍ قَرَّتْ قَوَاعِدُهَا؟ أَوْ مَنْ وَضَعَ حَجَرَ زَاوِيَتِهَا،٦
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
عِنْدَمَا تَرَنَّمَتْ كَوَاكِبُ ٱلصُّبْحِ مَعًا، وَهَتَفَ جَمِيعُ بَنِي ٱللهِ؟٧
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
«وَمَنْ حَجَزَ ٱلْبَحْرَ بِمَصَارِيعَ حِينَ ٱنْدَفَقَ فَخَرَجَ مِنَ ٱلرَّحِمِ.٨
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
إِذْ جَعَلْتُ ٱلسَّحَابَ لِبَاسَهُ، وَٱلضَّبَابَ قِمَاطَهُ،٩
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
وَجَزَمْتُ عَلَيْهِ حَدِّي، وَأَقَمْتُ لَهُ مَغَالِيقَ وَمَصَارِيعَ،١٠
11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
وَقُلْتُ: إِلَى هُنَا تَأْتِي وَلَا تَتَعَدَّى، وَهُنَا تُتْخَمُ كِبْرِيَاءُ لُجَجِكَ؟١١
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
«هَلْ فِي أَيَّامِكَ أَمَرْتَ ٱلصُّبْحَ؟ هَلْ عَرَّفْتَ ٱلْفَجْرَ مَوْضِعَهُ١٢
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
لِيُمْسِكَ بِأَكْنَافِ ٱلْأَرْضِ، فَيُنْفَضَ ٱلْأَشْرَارُ مِنْهَا؟١٣
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
تَتَحَوَّلُ كَطِينِ ٱلْخَاتِمِ، وَتَقِفُ كَأَنَّهَا لَابِسَةٌ.١٤
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
وَيُمْنَعُ عَنِ ٱلْأَشْرَارِ نُورُهُمْ، وَتَنْكَسِرُ ٱلذِّرَاعُ ٱلْمُرْتَفِعَةُ.١٥
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
«هَلِ ٱنْتَهَيْتَ إِلَى يَنَابِيعِ ٱلْبَحْرِ، أَوْ فِي مَقْصُورَةِ ٱلْغَمْرِ تَمَشَّيْتَ؟١٦
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
هَلِ ٱنْكَشَفَتْ لَكَ أَبْوَابُ ٱلْمَوْتِ، أَوْ عَايَنْتَ أَبْوَابَ ظِلِّ ٱلْمَوْتِ؟١٧
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
هَلْ أَدْرَكْتَ عَرْضَ ٱلْأَرْضِ؟ أَخْبِرْ إِنْ عَرَفْتَهُ كُلَّهُ.١٨
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
«أَيْنَ ٱلطَّرِيقُ إِلَى حَيْثُ يَسْكُنُ ٱلنُّورُ؟ وَٱلظُّلْمَةُ أَيْنَ مَقَامُهَا،١٩
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
حَتَّى تَأْخُذَهَا إِلَى تُخُومِهَا وَتَعْرِفَ سُبُلَ بَيْتِهَا؟٢٠
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
تَعْلَمُ، لِأَنَّكَ حِينَئِذٍ كُنْتَ قَدْ وُلِدْتَ، وَعَدَدُ أَيَّامِكَ كَثِيرٌ!٢١
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
«أَدَخَلْتَ إِلَى خَزَائِنِ ٱلثَّلْجِ، أَمْ أَبْصَرْتَ مَخَازِنَ ٱلْبَرَدِ،٢٢
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
ٱلَّتِي أَبْقَيْتَهَا لِوَقْتِ ٱلضَّرِّ، لِيَوْمِ ٱلْقِتَالِ وَٱلْحَرْبِ؟٢٣
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
فِي أَيِّ طَرِيقٍ يَتَوَزَّعُ ٱلنُّورُ، وَتَتَفَرَّقُ ٱلشَّرْقِيَّةُ عَلَى ٱلْأَرْضِ؟٢٤
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
مَنْ فَرَّعَ قَنَوَاتٍ لِلْهَطْلِ، وَطَرِيقًا لِلصَّوَاعِقِ،٢٥
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
لِيَمْطُرَ عَلَى أَرْضٍ حَيْثُ لَا إِنْسَانَ، عَلَى قَفْرٍ لَا أَحَدَ فِيهِ،٢٦
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
لِيُرْوِيَ ٱلْبَلْقَعَ وَٱلْخَلَاءَ وَيُنْبِتَ مَخْرَجَ ٱلْعُشْبِ؟٢٧
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
«هَلْ لِلْمَطَرِ أَبٌ؟ وَمَنْ وَلَدَ مَآجِلَ ٱلطَّلِّ؟٢٨
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
مِنْ بَطْنِ مَنْ خَرَجَ ٱلْجَمَدُ؟ صَقِيعُ ٱلسَّمَاءِ، مَنْ وَلَدَهُ؟٢٩
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
كَحَجَرٍ صَارَتِ ٱلْمِيَاهُ. ٱخْتَبَأَتْ. وَتَلَكَّدَ وَجْهُ ٱلْغَمْرِ.٣٠
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
«هَلْ تَرْبِطُ أَنْتَ عُقْدَ ٱلثُّرَيَّا، أَوْ تَفُكُّ رُبُطَ ٱلْجَبَّارِ؟٣١
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
أَتُخْرِجُ ٱلْمَنَازِلَ فِي أَوْقَاتِهَا وَتَهْدِي ٱلنَّعْشَ مَعَ بَنَاتِهِ؟٣٢
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
هَلْ عَرَفْتَ سُنَنَ ٱلسَّمَاوَاتِ، أَوْ جَعَلْتَ تَسَلُّطَهَا عَلَى ٱلْأَرْضِ؟٣٣
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
أَتَرْفَعُ صَوْتَكَ إِلَى ٱلسُّحُبِ فَيُغَطِّيَكَ فَيْضُ ٱلْمِيَاهِ؟٣٤
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
أَتُرْسِلُ ٱلْبُرُوقَ فَتَذْهَبَ وَتَقُولَ لَكَ: هَا نَحْنُ؟٣٥
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
مَنْ وَضَعَ فِي ٱلطَّخَاءِ حِكْمَةً، أَوْ مَنْ أَظْهَرَ فِي ٱلشُّهُبِ فِطْنَةً؟٣٦
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
مَنْ يُحْصِي ٱلْغُيُومَ بِٱلْحِكْمَةِ، وَمَنْ يَسْكُبُ أَزْقَاقَ ٱلسَّمَاوَاتِ،٣٧
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
إِذْ يَنْسَبِكُ ٱلتُّرَابُ سَبْكًا وَيَتَلَاصَقُ ٱلْمَدَرُ؟٣٨
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
«أَتَصْطَادُ لِلَّبْوَةِ فَرِيسَةً، أَمْ تُشْبِعُ نَفْسَ ٱلْأَشْبَالِ،٣٩
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
حِينَ تَجْرَمِزُّ فِي عِرِّيسِهَا وَتَجْلِسُ فِي عِيصِهَا لِلْكُمُونِ؟٤٠
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
مَنْ يُهَيِّئُ لِلْغُرَابِ صَيْدَهُ، إِذْ تَنْعَبُ فِرَاخُهُ إِلَى ٱللهِ، وَتَتَرَدَّدُ لِعَدَمِ ٱلْقُوتِ؟٤١

< Job 38 >