Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Elihu konuşmasına şöyle devam etti:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
“Ey bilgeler, sözlerimi dinleyin, Kulak verin bana, ey bilgi sahipleri.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Çünkü damak nasıl yemeği tadarsa, Kulak da sözleri sınar.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Gelin, doğruyu seçelim, İyiyi birlikte öğrenelim.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
“Çünkü Eyüp, ‘Ben suçsuzum’ diyor, ‘Tanrı hakkımı elimden aldı.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
Haklı olduğum halde yalancı sayılıyorum, Suçsuz olduğum halde okunla yaraladın beni.’
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Eyüp gibisi var mı? Alayı su gibi içiyor!
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
Kötülük yapanlarla dostluk edip geziyor, Kötülerle aynı yolda yürüyor.
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
Çünkü, ‘Tanrı'yı hoşnut etmeye çalışmak İnsana yarar getirmez’ diyor.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
“Bu yüzden, ey sağduyulu insanlar, beni dinleyin! Tanrı kötülük yapar mı, Her Şeye Gücü Yeten haksızlık eder mi? Asla!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Çünkü O herkese yaptığının karşılığını öder, Hak ettiğini başına getirir.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Tanrı kesinlikle kötülük etmez, Her Şeye Gücü Yeten adaleti saptırmaz.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Kim yeryüzünü O'na emanet etti? Kim O'nu bütün dünyanın başına atadı?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Eğer niyet eder de Ruhunu ve soluğunu geri çekerse,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Bütün insanlık bir anda yok olur, İnsan yine toprağa döner.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
“Aklın varsa dinle, Kulak ver sözlerime.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Adaletten nefret eden hiç hüküm sürebilir mi? Adil ve güçlü olanı suçlayacak mısın?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Krallara, ‘Değersizsiniz’, Soylulara, ‘Kötüsünüz’ diyen,
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Önderlere ayrıcalık tanımayan, Zengini yoksuldan çok önemsemeyen O değil mi? Çünkü hepsi O'nun ellerinin işidir.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Gece yarısı bir anda ölürler, Herkes sarsılır, ölüp gider, Güçlüler de insan eli değmeden alınıp götürülür.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
“Tanrı'nın gözleri insanların yolundan ayrılmaz, Attıkları her adımı görür.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Kötülük yapanların gizlenebileceği Ne karanlık bir yer vardır, ne de ölüm gölgesi.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Yargılanmak için önüne gelsinler diye, Tanrı insanları sorgulamaya pek gerek duymaz.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Araştırmadan güçlü insanları kırar, Onların yerine başkalarını diker.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Çünkü ne yaptıklarını bilir, Gece onları deviriverir, ezilirler.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Herkesin gözü önünde Kötülükleri yüzünden onları cezalandırır;
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Artık O'nun ardından gitmedikleri, Yollarının hiçbirini dikkate almadıkları için.
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Yoksulun feryadını O'na duyurdular; Düşkünlerin feryadını işitti.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Ama Tanrı sessiz kalırsa kim O'nu suçlayabilir? Yüzünü gizlerse kim O'nu görebilir? Bir ulusa karşı da bir insana karşı da O hep aynıdır,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Tanrısız insan krallık etmesin, Halka tuzak kurmasın diye.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
“Kimse Tanrı'ya, ‘Suçluyum, artık kötülük yapmayacağım’ dedi mi,
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
‘Göremediğimi sen bana öğret, Haksızlık ettimse, bir daha etmem?’
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
O'nu reddettiğin halde, Senin keyfince mi seni ödüllendirmeli? Çünkü karar verecek olan sensin, ben değil, Öyleyse anlat bana bildiğini.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
“Sağduyulu insanlar, Beni dinleyen bilgeler diyecekler ki,
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
‘Eyüp bilgisizce konuşuyor, Sözlerinin değeri yok.’
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Kötü biri gibi yanıtladığı için Keşke Eyüp'ün sınanması sonsuza dek sürse!
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Çünkü günahına isyan da ekliyor, Önümüzde alay edercesine el çırpıyor, Tanrı'ya karşı konuştukça konuşuyor.”
