Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Why are times not laid up by the Almighty? And why do not they that know Him see His days?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
There are that remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed them.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They turn the needy out of the way; the poor of the earth hide themselves together.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Behold, as wild asses in the wilderness they go forth to their work, seeking diligently for food; the desert yieldeth them bread for their children.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They cut his provender in the field; and they despoil the vineyard of the wicked.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
There are that pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor;
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
So that they go about naked without clothing, and being hungry they carry the sheaves;
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
They make oil within the rows of these men; they tread their winepresses, and suffer thirst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
From out of the populous city men groan, and the soul of the wounded crieth out; yet God imputeth it not for unseemliness.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
These are of them that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
The murderer riseth with the light, to kill the poor and needy; and in the night he is as a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying: 'No eye shall see me'; and he putteth a covering on his face.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
In the dark they dig through houses; they shut themselves up in the day-time; they know not the light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
For the shadow of death is to all of them as the morning; for they know the terrors of the shadow of death.
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
He is swift upon the face of the waters; their portion is cursed in the earth; he turneth not by the way of the vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Drought and heat consume the snow waters; so doth the nether-world those that have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
The womb forgetteth him; the worm feedeth sweetly on him; he shall be no more remembered; and unrighteousness is broken as a tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
He devoureth the barren that beareth not; and doeth not good to the widow.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
He draweth away the mighty also by his power; he riseth up, and he trusteth not his own life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
Though it be given him to be in safety, whereon he resteth, yet His eyes are upon their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are exalted for a little while, and they are gone; yea, they are brought low, they are gathered in as all others, and wither as the tops of the ears of corn.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
And if it be not so now, who will prove me a liar, and make my speech nothing worth?
