Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Se, det har mit Øje set alt sammen; mit Øre har hørt og forstaaet sig derpaa.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Hvad I vide, det ved jeg, ogsaa jeg, jeg falder ikke igennem for eder.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Dog vilde jeg gerne tale til den Almægtige, og jeg havde Lyst til at gaa i Rette med Gud.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Men I sammensy Løgn: I ere alle sammen unyttige Læger.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Gid I vilde tie, saa skulde det regnes eder til Visdom!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Kære, hører min Bevisning og mærker paa det, som jeg strider for med mine Læber.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Ville I forsvare Gud med Uret og forsvare ham med Svig?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Ville I anse hans Person eller føre Sag for Gud?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Vil det gaa godt, naar han undersøger eder? ville I bedrage ham, ligesom man bedrager et Menneske?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Han skal visselig straffe eder, om I anse Personer i Løndom.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Skulde ikke hans Højhed forfærde eder og Rædsel for ham falde over eder?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Eders Tankesprog ere at ligne ved Aske, eders Borge ere Lerborge.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Tier for mig, at jeg kan tale, og lad saa overgaa mig, hvad der vil!
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Hvorfor skulde jeg føre mit Kød bort i mine Tænder? jeg vil derimod sætte mit Liv i min Haand.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Se, han slaar mig ihjel, jeg har intet Haab; kunde jeg blot retfærdiggøre mine Veje for hans Ansigt!
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Ogsaa dette skulde være mig en Frelse; thi der skal ingen vanhellig komme for hans Ansigt!
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hører flittig min Tale og det, jeg kundgør for eders Øren.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Se, kære, jeg har indledet Sagen, jeg ved, at jeg skal kendes retfærdig.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Hvo er den, som kan trætte med mig? thi da maatte jeg tie og opgive Aanden.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Dog, gør ikke to Ting imod mig, da vil jeg ikke skjule mig for dit Ansigt:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Lad din Haand være langt fra mig og Rædsel for dig ikke forfærde mig!
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Kald saa, og jeg vil svare, eller jeg vil tale, og giv saa du mig Svar igen!
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Hvor mange ere mine Misgerninger og Synder? lad mig vide min Overtrædelse og min Synd!
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Hvorfor skjuler du dit Ansigt og holder mig for din Fjende?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Vil du jage det henvejrede Blad op og forfølge det tørre Straa?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Thi du skriver Bitterheder op imod mig og lader mig faa min Ungdoms Synder til Arv.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Og du lægger mine Fødder i Stokken og tager Vare paa alle mine Stier; du afstikker Grænser for mine Fødders Saaler,
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
skønt jeg er en Mand, der bliver gammel som Trøske, som et Klæde, der ædes op af Møl.
